Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

Presentationer Hälsningar Kontakt sökes Allmänt ¤ Livshotande sjukdomar ¤ Kroniska sjukdomar ¤ Psykiska sjukdomar -- Suicid - Självmord ¤ Funktionsnedsättningar -- ADHD/ADD -- Asperger och autism ¤ Missbruk och Beroende -- Alkohol -- Narkotika ¤ Mobbning, konflikter och gräl ¤ Våldtäkt & Incest ¤ Att vara anhörig till... ¤ Övrigt Anhöriga ¤ Positivt i livet ¤ Negativt & Jobbigt ¤ Berättelser ur livet ¤ I livets slutskede och tiden efter ¤ Minneslunden ¤ Lagar & Regler ¤ Hjälpmedel och stödinsatser ¤ Tips och råd ¤ Böcker och övrig media ¤ Dikter ¤ Undersökningar ¤ Lekar och tävlingar [OT - ] Utanför ämnet Om sajten & IFokus Om andra sajter
Tips och Råd

Vem blir ett Maskrosbarn?

2012-02-04 14:22 #0 av: BaraLisa

Eng: resilience, resiliency, psychological resilience, emotional resilience. Resiliens - att hantera kriser och katastrofer utan att totalt nedslås av dem (får dem att "studsa tillbaka", kanske också stärkas efteråt). På enklare språk kallat "Maskrosbarn".

Resiliens - psykisk återhämtningsförmåga Av det latinska ordet resilire (utt: resili´re) = studsa tillbaka, sammansatt av re = tillbaka och salire = hoppa. Ordet var först använt som term i fysiken för elasticitet, innan det kom in i psykologin och samhällsvetenskaperna. Ordet är inte helt entydigt utan har kommit att användas om olika aspekter av resiliens: egenskap, process och resultat: egenskapen eller förmågan att

a) komma tillbaka,

b) slå tillbaka,

c) finna sig tillrätta. Man kan också beskriva det man vill komma åt med resiliens som förmåga eller egenskap som gör att individer, grupper, miljöer osv lyckas hantera svårigheter.  

Det har har alltså kommit att användas om både processer tillbaka från kris eller utmattning och processer som gäller att uthärda, klara och utvecklas under svåra förhållanden, t ex när det gäller barn som far illa. Kärnan i begreppet ligger i fokus på att och hur svårigheter faktiskt övervinns och hanteras. Resiliens är sedan 1970-talet ett område för psykologisk, socialpsykologisk, antropologisk och ekologisk forskning. Syftena med sådan forskning är bl a att söka komma fram till teorier om vad det är som gör (dvs vilka faktorer som ligger bakom) att somliga men inte andra tar skada mentalt och socialt av att utsättas för svåra situationer.

Aktuell forskning med fokus på resiliens utgår från att denna egenskap (förmåga) respektive denna typ av process är beroende av samverkan mellan enskilda individer och alla möjliga faktorer i miljön (sociala, politiska, religiösa och kulturella) som i sin tur samspelar med varandra på ett svårutforskat sätt. Egenskaper hos individen är sådana som god självkänsla, positivt sätt att reagera emotionellt (eng: positive emotion), ljus syn på tillvaron. Egenskaper hos närmaste omvärlden är sådana som goda relationer och kontakter inom familjen (se anknytning ). Egenskaper i den vidare omvärlden är sådana som tillgång till föreningsliv och stöd av vänner och arbetskamrater. Källa: Psykologguiden

Min syn på begreppet

Resiliens hos barn som lever under svåra familjeförhållanden kan visa sig som att de ändå blir mycket mer fungerande än vad de borde ha blivit med tanke på att föräldrarna var narkomaner eller att han/hon blev mobbad hela skoltiden. Vissa barn med svår uppväxt kan blir "normala" medan vissa blir kriminella, skär sig, börjar ta droger. Det är här man kommer in med "resiliens", psykologisk motståndskraft (även kallade "Maskrosbarn", blomman som växer trots bristen på näring). Att dessa barn har en förmåga (eller tur?) att ha en vän, någons mamma som bryr sig, eller en lärare/tränare eller många vänner eller en häst. Något som kompenserar för bristen hemmavid.

Vissa barn har kanske inga intressen, få vänner, eller har vissa svårigheter. Det kallas "riskfaktor" på fint språk. Kanske inte går i skolan (ingen som ser henne/honom där), inga släktingar... Detta är en hel vetenskap, kanske verkar det luddigt.

Men det är viktigt att uppmärksamma att det faktiskt går att överleva bara man har någonting/någon som stärker en. Det kan också vara så att barnet hamnar fel, men inte så fel som det "borde" utifrån vad denne varit med om. Personliga egenskaper hos barnet tror jag spelar stor roll också. Inte att något är rätt eller fel, men att det avgör hur jag reagerar på stress och hur jag hanterar svårigheter. Vissa rymmer, vissa gör uppror och super, vissa blir duktiga och "vårdar"....

/Lisa (ursäkta den konstiga textblandningen). Foto: ugod.

Med vänliga hälsningar Lisa

 

Anmäl
2012-02-05 00:37 #1 av: fridelfina

Å, jag älskar forskningen om resilienta barn, positiv psykologi etc. Den fokuserar på vad som fungerar, vad som helar. Den ger hopp och tro om framtid.

Att "vi andra" ser och bekräftar ett barn, en ungdom - kan förändra hela livet för barnet som växer upp depraverade på bekräftelse av sina föräldrar, i sitt hem. Föräldrar som har fullt av problem, missförhållanden och kanske inte heller har haft en fullgod barndom.

//Jag, en maskros

   
Anmäl
2012-02-11 22:15 #2 av: Andrea71

Jag är ett maskros barn.

Anmäl
2012-04-12 13:25 #3 av: minimamma

Det är spännande det där!!!

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.