Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

Presentationer Hälsningar Kontakt sökes Allmänt ¤ Livshotande sjukdomar ¤ Kroniska sjukdomar ¤ Psykiska sjukdomar -- Suicid - Självmord ¤ Funktionsnedsättningar -- ADHD/ADD -- Asperger och autism ¤ Missbruk och Beroende -- Alkohol -- Narkotika ¤ Mobbning, konflikter och gräl ¤ Våldtäkt & Incest ¤ Att vara anhörig till... ¤ Övrigt Anhöriga ¤ Positivt i livet ¤ Negativt & Jobbigt ¤ Berättelser ur livet ¤ I livets slutskede och tiden efter ¤ Minneslunden ¤ Lagar & Regler ¤ Hjälpmedel och stödinsatser ¤ Tips och råd ¤ Böcker och övrig media ¤ Dikter ¤ Undersökningar ¤ Lekar och tävlingar [OT - ] Utanför ämnet Om sajten & IFokus Om andra sajter
Beroenden och Missbruk

Vuxna Barn till alkoholister

2014-06-28 00:38 #0 av: Höstlegenden

Har du vuxit upp i ett missbrukshem? Då brukar man bli tvungen att växa upp för fort och axla ett väldigt stort ansvar fast man inte borde det. Att leva i en sådan miljö och med de kraven gör att man får men för livet av att inte få den trygghet och uppmärksamhet, samt sina grundläggande behov tillfredsställda, som ett barn så väl behöver. Jag är själv ett Vuxet Barn, och jag har gått på Al-Anons möten för att på något sätt bli hel. Och det har hjälpt mig mycket.

Alkoholisten

En alkoholist är en sjuk person som gör sig själv och andra illa. Vår nära kontakt med alkoholisten ger även oss problem. Det bästa sättet att hjälpa både den som dricker tvångsmässigt och oss själva är att bygga upp vår egen styrka, förändra våra egna attityder, visa vänlighet mot alkoholisten, och lära oss hur vi kan frigöra oss från problemet. Det är viktigt att vi inser att den enda person som kan kontrollera alkoholistens drickande är alkoholisten själv, vare sig han dricker eller inte.

Karaktärsdragen hos ett Vuxet Barn

Janet Geringer Woititz har skrivit en bok som heter "Vuxna barn till alkoholister" (Adult Childeren of Alcoholics = ACoA) och i den boken finns den här listan över karaktärsdrag som brukar finnas hos en person som är ett Vuxet Barn och som har vuxit upp i en missbruksmiljö.

1. Vuxna Barn gissar vad som är normalt

Det är viktigt att veta att det inte finns något som heter ”normalt”. ”Normalt” är en myt. Det är betydlig mer meningsfullt att finna ut vad som är funktionellt för Dig och Din omgivning.

2.  Vuxna Barn har svårigheter att fullfölja ett projekt från början till slut

Att genomföra ett projekt kräver en viss systematik. En kaotisk uppväxt gynnar inte ett systematiskt tänkande. Det finns enkla frågor man bör ställa sig redan på planeringsstadiet som t ex ” är projektet genomförbart eller ej”, ”vilka är förutsättningarna för att realistiskt kunna genomföra projektet” för att nämna några exempel.

3.  Vuxna Barn ljuger när det kunde ha varit lika lätt att säga sanningen

Att ljuga kan vara en svår vana att bryta. Som barn kanske Du hade vinster av det. Kanske Du slapp att bli slagen av föräldrarna eller på andra sätt fick det tillfälligt bättre. Som vuxen har Du här en arbetsuppgift om Du känner igen Dig.

4.  Vuxna Barn dömer sig själv utan nåd

I de skuld och skambelagda familjesystem som missbrukarfamiljer ofta utgör är det alldeles för vanligt att barnen får med sig budskapet att ”den som gör ett misstag är ett misstag”. Med sådana attityder kring den egna personen i bagaget, blir barnet obarmhärtigt mot sig själv. Det finns ingen som är helt genomrutten.

En annan sida av detta hårda fördömande av den egna personen är att många Vuxna Barn är vana vid att leva i en ”dålig känsla” och vet inte riktigt hur man hanterar positiva budskap.

5.  Vuxna Barn har svårt för att ha roligt

Det är barnet inom oss som har roligt, som vet hur man leker. Alkoholistbarn får i mycket unga år ikläda sig en vuxenroll. Det inre barnet fick inte riktigt den plats det hade behövt för att utvecklas. Det är dock aldrig för sent att i vuxen ålder leta rätt på sitt inre barn och börja ha kul.

6.  Vuxna Barn tar sig själva på för stort allvar

En av anledningarna till att Du har svårt att ha roligt, bortsett från att Du inte har någon erfarenhet, är att Du tar Dig själv allt för allvarligt. Du har kanske aldrig haft förmånen att lära se på Dig själv med humor, att världen inte rasar samman eller att Du tappar kontrollen om Du skrattar åt Dig själv. Man sviker inte sig själv genom att se det komiska i det man gör ibland.

7.  Vuxna Barn har svårt med intima relationer

Den här frågan har många aspekter. Den första är att Vuxna Barn inte vet hur man  har en sund intim relation. Med intim menas här inte bara sex. Det finns en rädsla för intimitet som inte alltid är medveten. Det finns ibland en rädsla för att släppa in en annan människa. En fruktan för det okända – vad är intimitet för något? En viktig beståndsdel i intimitet är närhet – hur kommer man någon nära? Utan att gå in särskilt djupt på vad en intim relation är följer här en uppräkning av de viktigaste delarna i en relation som är sund.

Sårbarhet

I vilken grad är jag villig att riva mina skyddsmurar? Hur villig är jag att låta min partner påverka mina känslor? Vågar jag visa mig i min bräcklighet? 

Förståelse

Förstår jag min parter? Förstår jag vad hon/han menar med det hon/han gör? 

Empati

I vilken grad kan jag tillåta mig att känna det hon/han känner utan att överta hennes/hans känslor?

Medlidande

Bryr jag mig om, på ett genuint sätt, frågor som bekymrar min partner?

Respekt

Behandlar jag min partner som om hon/han hade något värde?

Tillit

I vilken utsträckning och på vilken nivå är jag villig att låta min partner få tillgång till sådana saker som jag inte vill att vem som helst skall få veta?

Accepterande

Jag är OK – är min partner det?

Ärlighet

Är vår relation byggd på sanning eller finns det manipulationer och oärligheter med?

Kommunikation

Kan vi tala fritt om frågor som är viktiga för relationen? Vet vi hur vi skall göra oss förstådda, så att relationen utvecklas och går framåt på grund av att vi delar ömsesidigt?

Överensstämmelse

I vilken utsträckning tycker vi om och ogillar samma saker? Vilken betydelse har våra olika åsikter, attityder och uppfattningar?

Personlig integritet

I vilken grad kan jag vara mig själv och ändå erbjuda min partner något?

Hänsynstagande

Är jag lika uppmärksam på min partners behov som på mina egna?

Detta är de viktigaste delarna i en sund relation. Grundsatsen som en hälsosam relation bygger på är: ”Är jag sedd och ser jag min partner på ett realistiskt sätt? Kan jag se min partner sådan hon/han är och kan hon/han se mig sådan jag är?”

Förmågan att bli sedd och att se sin partner realistiskt, oavsett relationens natur är det viktigaste. Detta gäller i synnerhet för barn som vuxit upp i missbrukarhem. Det beror på den historia de har.

Om Du är realistisk och Du och Din partner kan lära utifrån de problem Ni mött kan det föra Er närmare varandra.

Är däremot relationen byggd på fantasier lär den inte hålla.

8.  Vuxna Barn överreagerar på förändringar de inte har kontroll över

Utifrån den historik många Vuxna Barn har, blir att ha kontroll en hörnsten. Förändringar bär ibland med sig smärtsamma hågkomster. I ett försök att få kontroll på en okontrollerbar familjesituation, har man många gånger försökt hitta formen/formeln som gör att tillvaron fungerar. Förändringar i största allmänhet tenderar att bli hotfulla.

9.  Vuxna Barn söker konstant gillande och bekräftelse

När självförtroendet inte är så gott på grund av en serie otydliga eller tvetydiga budskap under barndomen blir det ”naturligt” att man söker bekräftelser från sin omgivning. Om och om igen. Problemet är dock att eftersom man inte kan lita på andra blir det svårt att ta in de bekräftelser man får.

10.  Vuxna Barn känner sig vanligtvis annorlunda än andra människor

Känslorna av isolering som Du hade som barn, gör försöken till kontakt med andra människor mycket svårare. Du längtade efter kontakt, men kunde inte få den. Som vuxen finns dom här känslorna kvar. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att helt komma ifrån dessa känslor. De går dock att reducera om man är beredd att arbeta på det samt en del risktagande.

11.  Vuxna Barn är ansvariga för allt eller inget

Det här rör sig om att vara perfekt. ”Om jag inte är perfekt är jag ingenting. Jag kommer att bli avvisad och övergiven. Jag vet att jag inte är perfekt, men om jag tar i tillräckligt hårt kommer ingen att märka det. Därför kommer jag att vara den perfekte arbetskamraten, maken, föräldern, vännen och barnet. Jag kommer alltid att klä mig perfekt, alltid att säga de rätta sakerna. Om jag är perfekt kommer min chef, mina föräldrar och mina vänner att tycka om mig. Det enda jag behöver göra är att göra allt och litet till. Allt jag behöver göra är allt. Men snälla, låt dem inte titta bakom kulisserna!”

Motsatsen lyder: om jag nu inte kan fixa allt är det ingen idé att göra något alls. Som synes en onyanserad hållning född i en uppväxt utan proportioner.

12.  Vuxna Barn är extremt lojala, till och med i skenet av att lojaliteten är oförtjänt

Lojalitet är en beundransvärd egenskap. Men ändå – om lojaliteten blir absurd är den inte god. För Vuxna Barn är det lätt att man blir obrottsligt lojal mot dem som kommer innanför ens cirklar och berör en. Att vara ett Vuxet Barn i en kärleks-, vänskaps- eller arbetsrelation är mycket värdefullt – för andra. Vuxna Barns rädsla för att bli övergivna gör det nästan omöjligt för dem att lämna någon.

Vuxna Barn till alkoholister ”glömmer bort” att lojalitet kan omprövas.

13.  Vuxna Barn är impulsiva

Och tenderar att låsa sig vid ett handlingsalternativ, utan att fundera på alternativa beteenden eller möjliga konsekvenser. Denna impulsivitet leder till förvirring och kontrollförlust. Det får till följd att Vuxna Banr  sedan får lägga stor tid på att städa upp i röran.

Detta beteende brukar kallas alkoholistiskt. Det handlar om en impulsivitet som gränsar till besatthet. Jag har en idé… och den pumpar…och pumpar… och pumpar. Ibland brukar man jämföra detta med en 2-årings raseriutbrott därför att han inte får vad han vill ha när han vill ha det och det är NU. Vuxna Barns  beteende skiljer sig inte så mycket med ett undantag. Som vuxen har man ansvar för sina handlingar medan barnet inte har det. En annan uppväxtmiljö skulle sannolikt ha skapat en annorlunda utveckling. Det är dock inte det som är viktigt här. Frågan är om man som ett Vuxet Barn skall uppföra sig som en 2-åring eller ej.

Problemlösningen heter impulskontroll och eftertänksamhet. Man undersöker konsekvenserna och kollar, seriöst, vilka alternativen är till den tanke som pumpar i hjärnan. Ibland kan det behövas professionell hjälp för att komma till rätta med sina impulser.

Ovanstående är en enkel beskrivning av alkoholistbarnsproblematiken. Det finns mycket mer att säga. För Dig som vuxit upp i ett hem med föräldrar som hade en aktiv beroendeproblematik, kan det kanske vara betryggande att veta att Du inte är ensam om Din smärta och att Din uppväxt har givit Dig problem, av varierande grad, som har ett förutsägbart utseende. I detta ligger också ett hopp, och att det numera också finns lösningar.

För Dig som är villig att påbörja ett förändringsarbete finns många belöningar att hämta.

Är du partner till ett Vuxet Barn?

Innan jag gick på Al-Anon hade jag det svårt och jobbigt i relationer och jag kan ana hur det var att vara tillsammans med mig. Men 2005-2007 gick jag och samtalade på Al-Anons möten och insåg att jag är värd en förändring och att få känna att jag är en viktig människa. Min partner är värd att kunna leva i ett lugnt förhållande.

Barn till alkoholister är bland de mest kärleksfulla och lojala personer som finns!

Du blir säkert också är imponerad av vad de är villiga att ge i ett förhållande.

Men det kan också vara väldigt förvirrande.

Just när Du tror att allt är bra, just när Du tror att allt är som mest fantastiskt, vackert, intensivt, intimt och upphetsande, så kommer Din partner att dra sig undan. Du förstår inte vad som hände. När Du tror att Du börjar att förstå kommer han/hon att handla helt tvärtemot. Helt naturligt så blir Du förvirrad. Oftast så har Din partners konstiga beteende ingenting med Dig att göra, trots att Ditt beteende kan vara det utlösande.

I det sociala livet finns för barn till vuxna alkoholister svårigheter. T.ex. så kan människor från vanliga hem lättare ta kontakt med nya människor, än de som kommer från hem med alkoholism. Vuxna Barn till alkoholister har många känslor som Du inte har. Beroende på bakgrunden så reagerar det Vuxna Barnet med rädsla, samt en beskyddande känsla för Dig samt en överväldigande tacksamhet att Du tar hand om situationer.

Konfrontationer är heller aldrig lätt för Vuxna Barn till alkoholister. Det är speciellt svårt för Dom att konfronteras med Dig i ett intimt förhållande. Det är också svårt för Dom att se Dig konfronteras med någon annan oavsett hur oskyldig konfrontationen är. Att förstå vad som rör sig i huvudet på Din partner och förstå de olika rädslorna som Din partner kan ha, en eller flera av kan vara nödvändigt, om man vill att förhållandet ska hålla.

Rädsla nr 1: ”Jag är rädd att såra Dig”

De är mycket sårbara och osäkra på sig själva samt vad De har att ge i ett förhållande. Spontanitet har de svårt för med tanke på att De tänker mer på andra mer än sig själva. De är rädda för att såra helt enkelt. Du kan känna att dom håller tillbaka och inte säger allt.

Rädsla nr 2: ”Personen som Du ser existerar inte”

De känner inte riktigt sig själva. Deras självbild är en blyg, osäker och rädd individ. Medan Du ser en spännande, intressant, attraktiv, intelligent, charmig och sexig person. Lite egocentriska kan dom upplevas p.g.a. att De är så inne i att se bra ut och uppföra sig normalt. På sätt och vis bär De på en mask som framkallar den person som De skulle vilja vara.

Rädsla nr 3: ”Jag förlorar kontrollen över mitt liv”

Att ha kontroll kan vara svårt för alla människor, men speciellt för barn till alkoholister. Mycket har att göra med att många saker i vardagen är ur spel såsom rutiner, planering, tider, regler etc. Man vet inte vad som komma skall. Man får svårt att planera sin vardag och tappar helt enkelt kontrollen. Det lättaste är att man låter någon annan bestämma, så man slipper tänka själv. Man kan alltså vara rädd för att ta ett felaktigt beslut och få ångest för det. Men samtidigt så ogillar man sig själv för att man låter andra bestämma. Man vill gärna stå på egna ben.

Rädsla nr 4: ”Det spelar ändå ingen roll”

När man växer upp i en deprimerad miljö som man gör i ett alkoholisthem så utvecklas en deprimerande livsstil. När man är deprimerad tycker man att inget egentligen spelar någon roll. Den attityden är också ett försvar; ”Om jag bestämmer mig att inget spelar någon roll blir jag mindre sårad om något går snett. Om jag bryr mig så blir jag förtvivlad om något går fel.” Tyvärr så uppfattas man nonchalant och oartig p.g.a. att man är osäker och har en dålig självkänsla. Dom vill heller aldrig tro att Dom är älskade, men kräver ständigt bevis på motsatsen.

Rädsla nr 5: ”Det är ej verkligt”

Blir det för bra och för lyckligt i ett förhållande så drar sig barn till alkoholister sig undan. Det känner sig inte bekant med situationen och vill förstöra för att det inte känns verkligt. Just när partnern svävar på små rosa moln och tycker att förhållandet är på topp så saboteras det genom ett gräl. Då gäller det för partnern att hålla fast och ta det med ro. Förmodligen så inser De vad De ställt till med och inser vad De gjort. Men fortfarande så känner det sig skyldiga och ångerfulla och undrar hur man kan älska De. De känner ju sig så hemska som ställer till med gräl och kanske t.o.m. gör slut och bränner sin egen lycka.

Rädsla nr 6: ”Du kommer att se hur ilsken jag är”

Vuxna Barn till alkoholister lär sig att hålla inne sin ilska. De lär sig redan som barn att konflikter kan vara svåra att ta sig ur. Som ett resultat av det så är många fyllda av undertryckt vrede. Så när ett barn till en alkoholist reagerar med opassande ilska på någon situation så finns chansen att ilskan inte beror på vad som hände just då. Utan det kan alltså vara en vrede som funnits där länge. Som barn till en alkoholist kan man lätt överreagera och lättare göra slut för småsaker. Båda parter blir lika förbluffade över situationen att den samtidigt snabbt kan gå över.

Rädsla nr 7: ”Jag skäms för den jag är”

Du kanske blir chockad av att förstå hur låga tankar det vuxna barnet till en alkoholist som Du har ett förhållande med har om sig själv. Det kan vara nästan omöjligt för Dig att förstå. Denna älskvärda person som Du lärt känna och bryr Dig om plågar fortfarande sig själv med barndomsupplevelser som han/hon inte hade någon kontroll över. När Du upptäcker denna hemlighet blir det vuxna barnet till en alkoholist rädd. När hemligheten är avslöjad kanske han/hon tappar lite kraft. Hela attityden är så djupt rotad att den skapar en känsla av ”Om Du verkligen kände mig så skulle Du inte vilja ha någonting att göra med mig.”

Rädsla nr 8: ”Du kommer att lära känna mig och förstå att det inte går att älska mig”

Denna rädsla är nära sammanknuten med skam. Känslan av att inte gå att älska. Barnet ville känna sig älskad på alla sätt och vis och gjorde allt för att bli upptäckt. Men det gick ändå inte. Barnet blev kraftlöst offer för situationen och intalade sig själv att det inte gick att älska De. Om han/hon verkligen gick att älska så skulle han/hon kunna hitta ett sätt att göra livet glatt och bra igen. De känner sig också oftast hopplösa och förstår sig inte på sig själva, så varför skulle någon göra det. De har kanske hunnit med att såra någon tidigare genom att ha dålig självkänsla och låtit det gå ut över någon partner. Det kan göra att man intalar sig själv att man inte är värd kärlek.

Rädsla nr 9: ”Jag vill vara lugn”

Personen Du bryr Dig om kanske undviker att bli involverad med Dig med hjälp av detta argument, ”Jag vill vara lugn.” Tankarna kanske går så här: ”Hela mitt liv har varit en serie av känslomässiga kriser. Jag är trött på det. Så vill jag inte ha det. Jag vill inte känna igen. Känslor sliter sönder mig. Om jag blir involverade med Dig är jag tvungen att känna. Jag blir bunden av känslosvängningar men just nu är mitt liv under kontroll och det vill jag inte riskera. Att inleda något med Dig innebär att jag inte kan upprätthålla den jämvikt jag nu har. ”

Att vara lugn blir extremt tråkigt och det kan De inte stå ut med. Verkligheten är att utvecklandet av ett hälsosamt förhållande erbjuder De en nivå av lugn som de tidigare ej upplevt. Men det är en lång process som kräver mycket arbete.

Rädsla nr 10: ”Du kommer ändå att lämna mig”

Ditt Vuxna Barn till en alkoholist kan vara rädd för att involvera sig på grund av risken för att bli övergiven. Rädslan för att personen som han/hon har ett förhållande med skall lämna honom/henne är oerhört skrämmande. ”Om Du överger mig och lämnar mig helt ensam kommer jag att dö.” Du kan också se att Ditt Vuxna Barn till en alkoholist är väldigt krävande, svartsjuk och osäker i allt som berör Dig. Detta mindre smickrande beteende härrör från rädslan att bli övergiven.

Det är ett stort problem.

För om denna besatthet går till överdrift kan Du bli tvingad att göra just det som Din partner fruktar mest. Det är därför viktigt för Dig att fortsätta att försäkra Ditt vuxna barn till en alkoholist om att Du bryr Dig om honom/henne och att Du inte skall gå Din väg men att det också är viktigt för Dig att ha andra personer i Ditt liv. Det är också viktigt för Din partner att ha andra personer i hans/hennes liv. Andra människor berikar ett förhållande snarare än att skada det. Du kan behöva påpeka detta många gånger men var medveten om att besattheten kommer från en grundläggande rädsla för att bli övergiven.

Du måste också vara försiktig med att göra din partner besviken. Andra personer tar mycket lättare på om Du glömmer att ringa eller kommer för sent. Vuxna barn till alkoholister tenderar att överreagera på sådana saker. Det blir panikslagna. Du måste förstå detta så att förhållandet kan utvecklas, växa och erbjuda säkerhet för Er båda.

Vid det här laget kanske Du börjar undra om det är värt att kämpa med alla dessa rädslor. Försök att hålla några saker i minnet. För det första lider inte alla vuxna barn till alkoholister av alla dessa rädslor. För det andra kan samma rädslor förekomma hos personer som inte vuxit upp med alkoholism. För det tredje så finns det vuxna barnet till en alkoholists största problem i förhållandet till sig själv. Deras största problem är bristen på förmåga att erkänna sig själva som värdefulla och värd att älska. Det finns så mycket att få när man är involverad med ett vuxet barn till en alkoholist. Svårigheterna Du stöter på kan övervinnas om båda parter är beredda att jobba med det.

Genom medvetenhet och förståelse kommer grunden för lösningen av många svårigheter.

Den viktiga anknytningen i barndomen

En del människor har lätt att leva i nära relationer, andra har det inte. Anknytningsmönster kan vara en stor del av förklaringen: Hur vi lärde oss att relatera till vår närmaste omgivning från födseln har en tendens att bli det mönster vi följer resten av livet. Om vi inte gör någonting åt det.

Vi lär oss att skapa relationer genom erfarenhet. Den eller de personer som tar hand om oss när vi föds är livsviktiga för oss eftersom vi är helt hjälplösa utan dem. Det har en tendens att prägla vårt sätt att relatera till andra människor för resten av livet. Vi utvecklar ett anknytningsmönster, ett karaktäristiskt sätt att relatera till andra människor, som kännetecknar hur vi formar relationer även i vuxen ålder. Tydligast blir detta i de relationer som är viktigast för oss.

Detta anknytningsmönster utvecklas särskilt under de första två levnadsåren, men befästs eller förändras av erfarenheter under hela uppväxten. Även om detta mönster har blivit relativt beständigt i vuxen ålder är det fortfarande möjligt att förändra.

De flesta har tillägnat sig ett anknytningsmönster som tillhör en av dessa kategorier:

1. Trygg anknytning

2. Otrygg-undvikande anknytning

3. Otrygg-ambivalent anknytning

Trygg

Trygga barn litar på att föräldern (eller den som huvudsakligen tar hand om barnet) finns där och försöker hjälpa barnet i svåra eller skrämmande situationer.

Som vuxna har de lätt att komma nära andra människor, men trivs också bra i eget sällskap. De har lätt att fungera i långvariga relationer.

Otrygg - undvikande

Barn med otrygg-undvikande anknytning förväntar sig att bli avvisade och bortstötta när de behöver hjälp. Därför lär de sig tidigt att inte söka närhet och stöd, utan att klara sig själva. De tänker sig fram till svar snarare än känner efter.

Som vuxna är de ofta omtyckta och fungerar bra i mer ytliga relationer. I nära relationer håller de distans – de kan vara svåra att komma inpå livet, och drar sig ofta undan när de upplever krav på närhet.

Otrygg - ambivalent

Barn med otrygg-ambivalent anknytning bär med sig en erfarenhet av att ibland bli omhändertagna, ibland avvisade när de söker hjälp och tröst. Osäkerheten gör att de känner separationsångest och rädsla. De är i stor utsträckning känslostyrda.

Som vuxna uppfattas de ofta som kreativa personer som har nära till sina känslor. I nära relationer skrämmer de ibland iväg människor med sin starka önskan om närhet. En del är så rädda att bli övergivna att de istället undviker nära relationer.

Otrygg - desorganiserad

Det finns också en fjärde, mer ovanlig kategori, som kallas otrygg-desorganiserad. Detta anknytningsmönster utvecklas ofta hos barn som växer upp med fysisk eller psykisk misshandel, eller har föräldrar med svåra upplevelser från sin barndom och som därför inte kan tolka sitt barns signaler på rätt sätt. De kanske bli arga eller rädda när barnet gråter, så att barnet upplever föräldern som skrämmande – ändå behöver barnet knyta an.

Detta leder till särskilt svåra relationsstörningar även i vuxen ålder. Behovet av professionell hjälp för att kunna bryta detta mönster är störst i den här gruppen.

Jag själv har gått från Otrygg - ambivalent till numera en Trygg vuxen efter att jag har gått på Al-Anons möten. 

Al-Anon-grupperna

Vuxna Barn till Alkoholister

Alkoholism är en familjesjukdom. Vi som har levt med sjukdomen som barn, har ibland problem som Al-Anons program kan hjälpa oss att lösa. Om du har svarat ja på några eller alla frågor ovan, kan Al-Anon kanske hjälpa dig. Du kan kontakta Al-Anon genom att besöka den lokala gruppen. Det kostar ingenting att vara medlem i Al-Anon.

Vad kan Al-Anon eller Alateen göra?

Al-Anon och Alateen (för ungdomar)  har endast ett syfte: att hjälpa anhöriga till alkoholister. Det gör de genom att de praktiserar de Tolv Stegen, välkomnar och ger tröst till anhöriga till alkoholister och uppmuntrar och visar förståelse för alkoholisten. 

Al-Anons Tredje Tradition säger att det enda villkoret för medlemskap är alkoholproblem hos en anhörig eller vän. Det betyder helt enkelt att alla som stämmer in på den beskrivningen kan delta i vilken Al-Anon-grupp som helst. Var och en får själv göra bedömningen med hänsyn till sig egen situation och sina egna behov och själv bestämma om han eller hon behöver Al-Anon.

Uppsök Al-Anon och lär dig principerna för hur ett tolvstegsprogram fungerar. Det är inte alla ACoA-grupper som arbetar med steg, men eftersom de flesta medlemmar tillhör något tolvstegsprogram, följer man dessa principer och talar samma språk. 

Alla som arbetar med sitt tillfrisknande i ACoA behöver lära sig Al-Anons principer för frigörelse, oavsett om de arbetar med sitt eget tillfrisknande eller lever tillsammans med en alkoholist. 

Du kommer inte vidare förrän du har lärt dig det.

Frigörelse är nyckeln.

Att frigöra sig

Alkoholism är en familjesjukdom. Att leva med följderna av någon annans drickande är mer än de flesta kan uthärda utan hjälp.

I Al-Anon lär man sig att ingen bär ansvar för någon annans sjukdom eller tillfrisknande.

Man slutar fixera sig vid andra människors beteende och kan leva ett lyckligare och mer okomplicerat liv, värdigare och rättvisare, vägledda av en Makt större än vi själva.

I Al-Anon lär man sig:

- Att inte skadas av andras handlande eller beteende.

- Att inte tillåta någon att manipulera eller utnyttja dig på din väg till tillfrisknande.

- Att inte göra för andra det som de själva bör göra.

- Att inte manipulera för att få någon att äta, gå till sängs, stiga upp, betala räkningar eller låta bli att dricka.

- Att inte dölja och skyla över någon annans misstag eller förseelser.

- Att inte skapa kriser.

- Att inte förhindra en kris som är en naturlig följd av ett händelseförlopp.

Att frigöra sig är varken snällt eller elakt. Det innebär varken att vi dömer eller fördömer personen eller situationen som vi gör oss fria ifrån. Det är helt enkelt ett sätt för oss att undvika de skadliga effekter som någon närståendes alkoholism kan åstadkomma i våra liv.

Frigörelse hjälper familjer och anhöriga att se realistiskt och objektivt på sin situation, vilket gör det möjligt för dem att fatta kloka beslut.

Al-Anons Tre Legat

Tillfrisknande

Gemenskap  Service

I  likhet med AA, deras förebild, har Al-Anon tre Legat: Tillfrisknande, Gemenskap och Service.

De samlade erfarenheterna av Tillfrisknande beskrivs i de Tolv Stegen ( http://www.al-anon.se/om-al-anon/de-12-stegen/ ).

Gemenskapen uttrycks i de Tolv Traditionerna ( http://www.al-anon.se/om-al-anon/de-12-traditionerna/ ). 

 Och Servicen i de Tolv Begreppen ( http://www.al-anon.se/om-al-anon/de-12-begreppen/ ).

Det finns ett grundläggande inbördes samband mellan Stegen, Traditionerna och Begreppen.

Anonymiteten

Idag känner allt fler människor till att alkoholism är en sjukdom. Men fortfarande finns det de som fördömer alkoholister, deras familjer och vänner. Många Al-Anon-grupper brukar därför inleda möten med att berätta , att Al-Anon är en gemenskap där anonymiteten är viktig. Det betyder att vi inte ska föra vidare, vilka som är på mötena och vad som sägs där, detta är strängt konfidentiellt. Det är viktigt att betona anonymitetens betydelse för nya medlemmar, samtidigt som vi försäkrar att deras anonymitet respekteras. Vi ber dom att på samma sätt respektera andra medlemmars anonymitet, såväl i gruppen som i gemenskapen som helhet.

Mötena

På gruppmöten delar man sina erfarenheter, sitt hopp och sin styrka med varandra och koncentrerar sig på sig själv och Al-Anons redskap för tillfrisknande. Personligt tillfrisknande genom andlig utveckling och gruppernas gemensamma välfärd är av största vikt. Genom att koncentrera sig på sina känslor och attityder, snarare än på detaljerna i ens situation, medverkar man såväl till sammanhållning i gruppen som till sitt eget tillfrisknande. Man talar om hur sjukdomen alkoholism har påverkat ens tänkande och beteende. Man talar om vilken del man själv har haft i sina problem och om hur man förändrar sin inställning och sitt handlande genom att tillämpa Al-Anons program i sitt liv. Låter man mötestemat utgå från ett Steg, en Tradition, ett slagord eller något av programmets många olika redskap, kan man märka att det hjälper en till fördjupad förståelse för programmet, vilket gynnar ens utveckling och ger en sinnesro.

Sinnesrobönen

Den första versen i Sinnesrobönen läses på de flesta gruppmöten. Den tjänar också som inspiration för enskilda dagliga meditationer. Att begrunda varje strof i sinnesrobönen hjälper oss att se en situation ur ett klarare perspektiv.

Gud, giv mig sinnesro att acceptera 
det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.

Låt dock aldrig min sinnesro bli så total
att den släcker min indignation
över det som är fel, vrångt och orätt.
Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder
och vreden slocknar i mitt bröst.

Låt mig aldrig misströsta
om möjligheten att nå en förändring
bara för att det som är fel är lag och normalt,
att det som är vrångt och orätt har historia.

Och låt mig aldrig tvivla på förståndet
bara för att jag är i minoritet.
Varje ny tanke startar alltid
hos en ensam.

Vart träffas man?

Al-Anons och Alateens samt Al-Anons Vuxna Barn hålls som följer enligt detta schema ( http://afgregister.southbrains.se/alalist.asp ). Finns inte Al-Anon Vuxna Barn eller Alateen i din kommun går det bra att gå på ett vanligt Al-Anon möte.

Personliga berättelser av medlemmar i Al-Anon: http://www.al-anon.se/Alla-Vi/Personliga-berattelser/

Relaterade länkar:

http://www.vuxetbarn.se/ - Här kommer du att hitta information om hur det kan vara att växa upp med en eller flera alkoholiserade föräldrar, vilka konsekvenser det kan få eller kanske redan har fått på ditt vuxna liv samt var och hur du kan få hjälp. När jag fann den här sidan fick jag äntligen svar på "Varför?" och kunde börja jobba med mig själv utifrån min nya insikt.

http://www.al-anon.se/ - Al-Anon familjegrupper är en gemenskap av anhöriga och vänner till alkoholister, som delar sina erfarenheter sin styrka och sitt hopp med varandra för att lösa sina gemensamma problem. De anser att alkoholism är en familjesjukdom och att en förändrad inställning kan underlätta tillfrisknandet.

http://aca-sverige.org/ - ACA – Adult Children of Alcoholics/Vuxna barn till alkoholister och från andra dysfunktionella familjer – är en sammanslutning av män och kvinnor med det gemensamt att vi vuxit upp i en omgivning med missbruk eller under andra störda förhållanden.

Av: Höstlegenden

Källor:
Woititz, Janet Geringer - Vuxna Barn till alkoholister (bok)
Psykologiguiden.se (webbsida)
Vuxetbarn.se (webbsida)
Al-Anon & Alateen (webbsida)

Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

Anmäl
2014-06-28 01:00 #1 av: postmortum91

Det ser jätteintressant ut, jag ska läsa allt när jag har bättre tid.
Jag läste bara de där första punkterna och vill säga:
Jag tror att det är många barn till missbrukare som känner igen sig i punkterna, jag gör det inte längre för jag har fått jobbat extremt med mig själv senaste åren så jag har utvecklats till en person som är extremt stolt över mig själv, trygg i mig själv och har lärt mig att ta mig själv i första hand många gånger. Dock jag jag inte klar från att behöva utvecklas ytterligare. Jag tror att om man känner igen sig i många punkter i dagsläget, så behöver man hjälp eller verktyg att lära sig utvecklas och må bra, det är en extremt jobbig process. Under processens gång har jag skrikit på min pappa flertal gånger, berättat hur värdelös han är som förälder och faktiskt fått slänga ur mig all besvikelse för allt han gjort i hela mitt liv. Idag känner jag inte samma hat och besvikelse mot honom, jag känner mig mer nollställd och careless.

-Postnatal

Anmäl
2014-06-28 12:40 #2 av: Höstlegenden

Skönt att höra, postmortum91.  

Och visst har du rätt. Man känner nog igen sig i många om man har vuxit upp i en dysfunktionell familj öht. Om det så är missbruk, fysisk eller psykiskt misshandel eller om man har blivit försummad (nonchalerad) av sina vårdnadshavare. 

Och är det så att man känner att man behöver skriva av sig nu när inte Anonymitets-funktionen finns tillgänglig för tillfället så finns det en dold kategori här på sajten där man får skriva I Hemlighet för omgivningen. Bara de som är medlemmar i gruppen har tillgång ditin. 

Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

Anmäl
2014-06-28 13:04 #3 av: Höstlegenden

Ser nu att Anonymitets-funktionen fungerar igen. Det krävs dock att man har iFokus Insider för att kunna använda sig av den. Mer om Insider läser du här: 

http://www.ifokus.se/about/insider

Är du inte så aktiv som medlem och inte har Insider kanske du har 200 guldmynt ihopsamlade. Då kan du nämligen köpa iFokus Insider i Guldmyntsshoppen som varje medlem har tillgång till i sitt krypin.

Givetvis är du även välkommen n i vår dolda del om du vill skriva av dig känsliga saker som du inte vill ska komma ut. Lä mer här: 

http://anhoriga.ifokus.se/discussions/53ae9f1e8e0e7462b3000967-dold-grupp-i-hemlighet?discussions-1

Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

Anmäl
2014-07-01 20:02 #4 av: Gasoline

Ursäkta frågan, men är detta en nygammal tråd? Har för mig att jag sett och svarat i denna förut Funderar

Men bra att den finns Glad 
 

Anmäl
2014-07-01 20:03 #5 av: Höstlegenden

Nej, Gasoline, denna artikeln är helt nyskriven. Glad

Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

Anmäl
2014-07-01 20:07 #6 av: Gasoline

Hmm, märkligt. Funderar Aja, hur som. 

Finns en hel del punkter som känns igen och många som har/haft missbrukande föräldrar eller syskon kan nog känna igen sig i mycket. Blomma

Anmäl
2014-07-30 16:42 #7 av: H-lena

Sitter och funderar lite. Först och främst bra skrivet! Måste erkänna att jag känner igen mig i en del, men då får jag lite skuldkänslor och känner att "men nej, så farligt är det inte, och de har ju inte betett sig så illa" och liksom bortförklarar. Det är väl någon slags försvarsmekanism kanske. Jag vet ju inte hur andra har det så därför vet jag ju inte riktigt.. ja var gränsen går egentligen för vad som är (för att inte säga normalt) acceptabelt. Aja, bra skrivet och hoppas att många ser den här tråden och får/kan söka hjälp som behöver!

Anmäl
2014-07-30 18:32 #8 av: Gasoline

#7 du är medberoende helt enkelt. Det är normalt att man som medberoende får skuldkänslor och vill försvara/bortförklara den beroendes beteende.

Anmäl
2014-07-30 18:35 #9 av: H-lena

#8 Oj vad illa det lät, ja det är väl så. Det är enklast helt enkelt. Svårt att leva med någon som förändras så drastiskt mellan dagarna, utan att bli frustrerad, så därför är det väl enklast att helt enkelt.. jag vet inte, ignorera det när man kan. Men det blir ju lite som en whiplash skada, liksom fram och tillbaka. vet inte hur jag ska förklara det på ett bättre sätt. 

Anmäl
2014-07-30 18:38 #10 av: Gasoline

#9 hoppas inte att du tog illa upp :-)

Anmäl
2014-07-30 18:43 #11 av: H-lena

#10 Nej inte alls, blev bara lite förvånad liksom att det fanns ett ord för hur jag beter mig. Ja tar man på sig andras problem så får man väl skylla sig själv. Eller juste det var så man inte skulle tänka. Det är intressant att inse att man är mer "skadad" eller påverkar än vad man trodde. Men medvetenheten om det är väl första steget i rätt riktning skulle jag tro.

Anmäl
2014-08-01 11:35 #12 av: Gasoline

#11 absolut, så är det.

Att vara medberoende är inget fult eller något man valt själv, det är följden utav att leva med/ nära en missbrukare. Man anpassar sig till missbrukarens beteende med tiden så att det blir lättare att leva med personen.

Så ser iallafall jag ett medberoende. :-)

Anmäl
2014-08-01 12:06 #13 av: H-lena

#12 Ja så är det nog. Man blir så van också så man vet inte längre vad som är (jag vet att det inte finns något normalt) normalt eller normalt, så att säga. 

Anmäl
2014-08-04 08:41 #14 av: [JeanetteK]

Oj oj... det är som att denna artikel är skriven till och om mig. FunderarJag är inte uppvuxen med missbrukare men däremot i en väldigt dysfunktionell familj. Det var nästan obehagligt att läsa för det är hela min lista på saker jag jobbar hårt för att komma till rätta med. Tack. Hjärta

Sajtvärdinna på LantdjurHantverk och Återbruk.. 
Medarbetare på Miljonär
Min blogg om livet på Månskensfarmen.

Anmäl
2014-12-27 19:32 #15 av: Anonym

Är det någon som har kontaktuppgifter till typ AlAnon eller något liknande i Dublin, Irland?

Anmäl
2014-12-27 20:12 #16 av: Höstlegenden

#15 Kanske det här:

http://www.acoadublin.com/

Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

Anmäl
2014-12-27 20:36 #17 av: Anonym

Tack så mycket

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.