Annons:
Etikettadhd-add
Läst 5681 ggr
[Forest]
2013-03-03 12:18

Hur ska man orka?

Hur orkar man med få livet att funka, vi har haft tufft här och känner att våra krafter är helt slut. Sonen har adhd men efter 15år utan diagnos får han att tänka det är inget med mig, jag är helt normal jag är Adam. Och visst vi vill inte hyvla ner våran pojk våran härliga energikille, goa son men genom åren har han inte vart den skötsamma direckt. Dragit på sig strul efter strul, ljuger o gör från bus till olagliga saker. Dessa saker gör att han är en "kändis", som i sin tur gör en del strul för oss andra dottern får höra att hennes bror är ett rötägg. Vi får höra diverse saker på våra arbetsplatser, givetvis tar vi detta med sonen som ljuger mycket men ibland står han för saker han gjort. Vi har ropat på hjälp slängt ut krokar för att få hjälp, men ska vi behöva vänta flera år igen på hjälpen? Han ser inte fördelar med medicin o därmed så får man påminna han om denna, just nu ett uppehåll på äta medicinen (conserta) pga en sak… Vet inte vad jag vill med inlägget men jag känner att energin o våran familj är på bristgränsen, ständgigt trötta gör att vi inte orkar som vi gjorde för 5 årsen. Kommer inte svara vad allt han har gjort lr varför han inte får medicin idag av oss :)

Annons:
Jess89
2013-03-03 13:06
#1

Jag är ingen expert inom det här området, men det kanske underlättar med att få hjälp om er son för en diagnos. Har ni egen tid ibland? det brukar kunna ge energi och ork.

Styrke kramar till er!

Vänliga hälsningar Jessica
medarbetare på socialt stöd & Anhöriga

[Forest]
2013-03-03 14:18
#2

1 han har adhd och har viss hjälp av bup tack o lov för det. men saken är oxå den att för att prata med dom behöver man oxå en sammarbetsvillig barn o ibland är han det men inte ofta. Nej ingen egen tid men vi ska ta oss i kragen o iaf gå ut o äta o se på bio nån kväll bara jag o min man, bara vart svårt med barnvakt genom åren.

Tackar för styrkekramar :)

Ketang
2013-03-03 21:51
#3

Jag säger som #1 egen tid! Jag har inte en aning om vad ni går igenom och det är jag väldigt tacksam över. Men när jag känner att orken inte räcker till brukar jag försöka få lite egen tid. Om ni har svårt med barnvakt kanske ni ska försöka få lite egen tid på var sitt håll?

Boka en massage tid, åk och simma, ta en långpromenad i skogen med hunden och sätt dig på en filt med fikakorgen och läs en bok eller bara slappa i solen (när våren kommer). Och när ni har möjlighet till barnvakt kan ni ha egentid tillsammans.

Om ni känner att ni inte får ihop ork att driva vardagen måste det finnas hjälp att få. Avlastning/stödfamilj varannan helg? Du och din man kanske behöver få komma och prata av er hos någon?

Det är inte meningen att man ska behöva ha det så tufft som ni har det. Tyvärr måste man ofta driva på ganska hårt för att få hjälp. Men om ni känner att ni faktiskt skulle behöva hjälp kanske ni kan göra en kraftansträngning tillsammans för att driva på så ni får hjälpen ni behöver?

Jag hoppas att ni hittar en väg att gå som passar er och som underlättar er vardag! Kram

[Forest]
2013-03-03 23:26
#4

3 tack för bra tips. Jag går dagligen långpromenader o det är skönt det är ofta då man sammlar tankarna och samtidigt får energi. Ska ta o kolla lite ang masage vart inne på den biten innan då jag ofta får migrän o kanske hjälper lite avkopplande masage :)

trollsländan
2014-10-02 16:44
#5

Jag känner igen en del av det du säger och jag vet hur jobbigt det är. Läs gärna www.samordningotips.se där har jag skrivit hur allt började för mig.denna kamp som förälder och allt samordnande runtomkring med alla kontakter fick mig utbränd. Sidan är ny och det kommer komma mer.Undra om du kan känna igen dig? gå in under så började allt. För att få bort min son från allt strul och vilja ta medicin så fick jag lägga om hela hans livsstil,

[Forest]
2014-10-03 09:21
#6

5 ska in och läsa :) 

Jag kan säga att sonen är myndig idag och självmedicinerar sig med röka på, bor inte hemma och struntar blankt i vad man säger. Han har sumpat en stor chans som kostat massor med pengar bla behandlingshem-familjehem-egen personlig assistent/kompis han har fått hjälp men sumpat den idag står vi här utan att veta hur resan slutar än.

Annons:
trollsländan
2014-10-24 21:23
#7

Jag kan förstå hur du känner, jag har själv varit där och vart utbränd.Många föräldrar blir tyvärr det.Det borde ges annat stöd till föräldrarna inte bara samtal,men det är svårt att få stöd när man går under SOL socialtjänstlagen.LSS då är man berättigad mer stöd men då måste man ha en autisktaspekt med i sin diagnos.det måste ges bättre stöd i tonåren även till föräldrarna.jag tror att samhället skulle vinna på det.Jag är i full färd med att få igång ett projekt i min Kommun och vi har fått samarbetspartner vi håller tummar och tår för att vi blir beviljad bidrag från en fond som vi sökt.Barn och föräldrar behöver stöd igenom tonåren .jag förstår att du känner dig maktlös men jag hoppas att  du känner trots allt att du verkligen har kämpat och gjort vad du har kunnat.Jag har använt motion för att stressa ner tankar och avreagerat mig.När du orkar kan du skriva ner de positiva sakerna med honom och kolla på hans starka sidor.vad kan han? vad är han bra på?Har han drömmar?Går det att motivera honom till ett jobb där han får arbeta med sådant som han tycker är roligt?Jag tror att de behöver ett mål, förebilder,något meningsfullt och självförstärkande.Min son var så omotiverad när han höll på med drogerna  det gick inte att förändra honom då.När det gäller droger så gäller det att bryta ett mönster, Bort från hem miljön och jobba borta med avvänjning och mål ,bra förebilder och byta drogkickar mot bra kickar som exempelvis träning,fallskärmshoppning mm .Förbered sedan på hemmaplan med roliga kickar och andra vänner.Hoppas ni får kraft och orkar kämpa vidare men kom i håg att ta hand om er själva.

Mvh

www.samordningotips.se

Jess89
2014-10-28 12:53
#8

Det är nu ett tag sedan du skrev inlägget och ville kolla om det har blivit några positiva förändringar kring er son?

Vänliga hälsningar Jessica
medarbetare på socialt stöd & Anhöriga

[Forest]
2014-10-28 21:34
#9

7 tackar för lite läsvärt och styrkande :)

8 det har ärligt talat vart upp o ner gångar mer nergångar känns det som som. Idag bor inte sonen hemma det har han inte gjort sen 7 mån tillbaka. Han fick åka in på behandlingshem,familjehem och igen behandlingshem. Själv braka jag i väggen och fick hjälp genom sjukvården idag mår jag mycket bättre men kommer få äta medicin mot ångestattacker. Vi har det lugnt hemma. Vi får väl se vart resan slutar vi har inte gett upp hoppet :)

Jess89
2014-10-29 14:50
#10

#9 Låter som att det har hunnit hända mycket. Ni har verkligen rätt inställning, kämpa vidare någon gång blir det bättre. 🙂

Lycka till med allt hoppas att det ordnar sig med eran son.

Vänliga hälsningar Jessica
medarbetare på socialt stöd & Anhöriga

Upp till toppen
Annons: