Annons:
Etikettmissbruk-och-beroende
Läst 4146 ggr
LinaLj
2013-05-22 00:09

Har man "rätt" att bryta med en kompis pojkvän?

Min absolut bästa vän har hamnat i ett förhållande med en missbrukare. Han har missbrukat både alkohol och narkotika men sedan ett halvår så äter han antabus och missbrukar "bara" narkotika.

Min vän är väldigt naiv i allt detta och tycker att det inte är så farligt för det är ju bara tabletter och han är ju så redig som inte dricker. 

Jag som är uppväxt med missbrukare runt omkring mig har från början varit ganska hård, eller kanske snarare ärlig, i mina åsikter om det här ämnet och har försökt förklara att någon som inte är villig att ta tag i sitt missbruk aldrig kommer att bli kvitt det. 

Jag har bara träffat honom en gång och det var inget större fel på honom, han är inte otrevlig eller så. Men jag vet att han sårar min kompis stup i kvarten genom att lova att han har slutat och så upptäcker hon att han inte har gjort det och allt det andra som hör missbruk till.

Nu ringde hon och frågade om de inte kunde komma upp och hälsa på en vecka i sommar eftersom det var ett tag sedan vi träffades. Jag längtar verkligen efter henne men jag vill verkligen inte ha in den manen i mitt hem med tanke på vad som dessutom förmodligen kommer att följa med på köpet. 

Så jag sa att hon var mer än välkommen att hälsa på men att jag inte är bekväm med att han kommer. Jag var absolut inte otrevlig och jag trodde verkligen att hon skulle förstå med tanke på att hon vet vad jag har varit med om. 

Men i stället blir hon sur och svarar att hon inte tänker komma utan honom och att det är ohyfsat av mig att begära att hon ska välja mellan mig och sin pojkvän. Jag försökte säga att jag inte alls vill att hon ska välja mellan oss. Om hon vill vara ihop med honom så är det hennes val men jag måste ju få ha valet att inte umgås med honom. Men tydligen är de ett paketerbjudande.

Så nu har jag grälat med min bästa vän för första gången på 11 år och jag börjar tvivla på om jag gjorde rätt. Borde jag bara bita ihop och bjuda hit båda två för att gjuta olja på vågorna? Men det tar emot, hela mitt förnuft skriker att jag inte vill att han ska bo här och släpa hit sina droger. Jag har alltid haft nolltolerans mot sådant så varför ska jag vika nu? 

Jag blir bara förvirrad och ledsen…

Annons:
Jess89
2013-05-22 15:23
#1

Hur länge är det tänkt att de ska stanna?

Vänliga hälsningar Jessica
medarbetare på socialt stöd & Anhöriga

[Blodpudding]
2013-05-22 15:51
#2

Du kan ju alltid kräva att det inte får förekomma några droger hemma hos dig. Klarar han inte det så är han inte välkommen.

LinaLj
2013-05-22 18:38
#3

#1 : Det var tal om en vecka ungefär.

#2: Det är ju just det, han klarar sig inte en dag utan sina piller, det som förändras från dag till dag är hur många han tar. 

Jag har sagt att den dagen han är "ren" så är han välkommen här utan problem. Men jag vill verkligen inte ta in en missbrukare i mitt hus.

mayolica
2013-05-22 18:59
#4

Du har givetvis rätt att bestämma själv hur du vill ha det och vem du vill vara vän med…  Men jag kan förstå om din kompis tar illa vid och väljer att inte komma.

~ mayolica ~

Jess89
2013-05-22 19:38
#5

Jag tycker du gör rätt vill du inte så är det upp till dig. Synd att personen inte kan klara sig utan sina piller. Tar han pillrenaför att han har ont någon stans? Eller har han bara fastnat ändå.

Vänliga hälsningar Jessica
medarbetare på socialt stöd & Anhöriga

LinaLj
2013-05-22 19:47
#6

#4: Vad jag har svårt att förstå är varför han måste vara med. Jag kan umgås med mina vänner utan pojkvännen och om någon av mina vänner skulle säga att de inte vill umgås med min pojkvän så är det något jag skulle respektera, särskilt om de har goda skäl för det. 

Jag skulle inte säga något om jag skulle hälsa på dem. de bor ju mer eller mindre ihop så då är det klart att jag inte ställer som krav att han inte ska vara med. Men jag tycker det är annorlunda när de kommer hem till mig för där har jag ett val. 

Samtidigt vill jag ju inte förlora min bästa vän, och absolut inte på grund av en kille. Men som sagt så har jag väldigt svårt att förstå att vi inte kan umgås utan honom.

#5: Det började tydligen med att han fick tabletter när han opererade sig för ca 10 år sedan. När han sedan skulle trappa ner på medicinerna så började han "låna" av sin pappa som har sådana utskrivna som behovsmedicin. därifrån har det tydligen rullat på och nu kan han äta 5 gånger maxdosen en "dålig" dag. vilket gör att hans epilepsimedicin slutar att funka och han får stora anfall.

Annons:
Jess89
2013-05-22 19:56
#7

#6 Tråkigt att hans beroende ska skapa problem för er. Jag kan tycka att man ska kunna göra saker ensam även att man har partner, men folk har olika åsikter.

Ni har varit vänner länge så det borde gå och lösa på något sätt. Skulle vara tråkigt att förlora en vän man har känt så länge.

Vänliga hälsningar Jessica
medarbetare på socialt stöd & Anhöriga

mayolica
2013-05-22 21:48
#8

#6  Jag tycker oxå att man göra saker på var sitt håll,tycker inte heller att man ska tvingas att vän med en kompis partner om man inte går ihop….

Men om det är så att man från början har planerat att åka bort tillsammans som ett par, men bara den ena är välkommen kommer saken i ett annat läge? ….. Kanske det passar bättre att dom åker någon annan stans tillsammans just den veckan och hon kan komma en annan gång?

Sen tycker inte jag att en människa ska dömas ut på grund av att h*n äter viss sorts medicin…..

~ mayolica ~

LinaLj
2013-05-23 11:47
#9

#8 Om man äter en medicin som man har fått utskriven av en läkare så håller jag med. Men när man kommer över medicinen på olaglig väg och är beroende av den så att den påverkar en negativt så klassar jag en sådan personen som missbrukare och ser ingen större skillnad mellan en sådan person och någon som använder droger som inte kommer i tablettform.

Jag kan ju tillägga att jag hade reagerat på samma sätt om han "bara" hade varit alkoholist eller missbrukat något annat. Det är inte vad han missbrukar som jag vänder mig emot utan att han är missbrukare. Som sagt så har jag en hel del erfarenhet av sådant och är förmodligen överkänslig. Men jag vill inte släppa in någon med sådana problem i mitt liv.

Jag har funderat mycket på det här och undrar om det hade varit mer acceptabelt att säga nej om jag hade haft barn? Ibland får jag känslan av det när man pratar om att sätta hårda gränser mot missbrukare att det är mer okej om man skyddar barn eller hur man ska säga. Det är "inte så farligt" om det bara påverkar mig som är vuxen och kan ta hand om mig själv.  Men om man har barn i huset så verkar det vara socialt acceptabelt att inte vilja ha en missbrukare där. Är det så?

Jess89
2013-05-23 14:46
#10

#9 Det kan säkert vara så att man skyddar barn mer än sig själv. Men det är andå upp till dig och avgöra hur du vill göra. Om du tycker det känns rätt att inte ha honom i ditt hem på grund av hans problem så tycker jag att du ska stå på dig och välja det.

Vänliga hälsningar Jessica
medarbetare på socialt stöd & Anhöriga

Monsva
2013-05-24 20:14
#11

Tycker du gör absolut RÄTT!  Man måste få kunna ta avstånd från sånt man inte tycker är ok! Att markera sin ståndpunkt och att sätta gränser måste var och en få göra.

Kram

mayolica
2013-05-25 01:05
#12

Om personens medicin bruk/missbruk påverkar dej så du mår dåligt av det, så tycker jag att du gör rätt som säger ifrån… Det är ditt hem , du ska inte behöva må dåligt i ditt eget hem….

~ mayolica ~

LinaLj
2013-05-26 20:19
#13

Nu löste det sig på ett ganska oväntat sätt. Tydligen hade han druckit idag och det blev droppen så hon gjorde slut. Det är synd att hon skulle behöva bli så sviken och sårad men jag är samtidigt lättad för hon förtjänar verkligen så mycket mer.

Annons:
Jess89
2013-05-26 20:51
#14

#13 Tycker jag låter som ett bra beslut från hennes sida. Hoppas hon står fast vid sitt beslut.

Vänliga hälsningar Jessica
medarbetare på socialt stöd & Anhöriga

bettan1967
2014-08-24 10:04
#15

Ställa krav är inte fel.. för att vara snäll hjälper inte den medberoende eller den med missbruk..


Elisabeth

Upp till toppen
Annons: