Annons:
Etikettasperger-och-autism
Läst 4059 ggr
[postmortum91]
8/30/15, 6:19 PM

Frustrerande att alltid förstå

Jag har en bästa vän som har asperger syndrom. Jag är mycket påläst om diagnosen och det är även jag som stöttade honom att kolla om han hade det för att få bättre hjälp. Dock måste jag bara få ventilera:
Ibland så är det så fruktansvärt svårt att vara vännen som inte har asperger. Att alltid vara den som ska ha förståelse. Ibland känns det som mina egna känslor inte får komma i uttryck just för att jag inte har något handikapp och måste finna mig i att han har det. Ni kanske inte förstår hur jag menar, eller så gör ni det.
Bli inte arg, jag försöker verkligen, tro mig.

Exempel kan vara: Han sårar mig genom någonting han säger, och jag får inte bli arg eller upprörd just för att han inte förstod att jag upplevde det han sa som kränkande. Det är ett av många exempel. Då måste jag svälja det och vifta bort mina känslor, för han visste inte bättre. Vi missförstår varandra helt totalt ibland, och oftast blir det jag som blir upprörd av olika saker. Sedan får jag reda på att han inte ens hade någon aning om att jag kunde bli upprörd över den saken. Vad ska jag göra då? Jo jag kan ju inte kräva att han ska be om ursäkt, för det var ju inte hans mening, eftersom han inte förstod hur jag tolkade vad han gjorde/sa. Det är så tröttsamt och ibland sliter det verkligen på vår relation, just för att jag inte känner att jag får utrymme för mina känslor.

Ibland orkar jag inte förstå, då vill jag bara få vara mänsklig och bli arg eller ledsen, men då gör jag ju fel iallafall. Då påminner jag mig själv "Men du, du borde veta bättre, han har ju asperger, han kan inte hjälpa att han missuppfattar eller uttrycker sig dumt."

Igår var det en sådan sak: Jag råkade uttrycka mig lite klantigt, så det kunde uppfattas som rasistiskt. Vi skrattade lite åt det, och han sa "Nu ska jag posta det på facebook vad du sa". Jag blev allvarlig och sa "Nej, gör inte det" Han började skriva högt för att jag skulle höra. Jag sa igen: "postar du det blir jag faktiskt sur på riktigt". Han postade det ändå och jag blev fruktansvärt upprörd. Det kändes inte som han respekterade mig och struntade i hur jag kände. Jag blev arg och avslutade samtalet rätt hastigt. Idag ringde jag upp efter att jag lugnat mig och frågade om han förstod att jag blev arg igår. Han svarade "Jag förstod att du blev sur, men jag vet inte varför" Jag förklarade varför, för att han postade fast jag sagt att jag absolut inte ville det. Då svarar han att han inte kunde förstå om jag skämtade eller var allvarlig eftersom vi vid ett tidigare tillfälle hade skojat om något helt annat.  Vips, så var det jag som hade gjort fel, för han kunde ju såklart inte förstå om jag skämtade eller ej. Han har ju asperger, och det har inte jag. Jag borde förstått bättre och inte blivit arg. Men ändå så fortsätter jag mig att känna mig sviken, men kan inte uttrycka min besvikelse mot honom just för att han egentligen inte gjort något fel. 

Snälla, inget hat mot mig nu.

Annons:
Maria
8/30/15, 6:28 PM
#1

Det bästa, tror jag, är att du också är öppen om hur du känner ungefär som du har skrivit här.

Kommunikation är jätteviktigt och även om han kanske inte till fullo kan förstå dig alltid så kanske han kan lära sig de "oskrivna reglerna" så att säga.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Gronstedt
9/11/15, 4:35 PM
#2

Varför ska du tippa på tå runt honom bara för att han en Asperger-diagnos? Det finns ingen anledning. Man kan ställa krav på Aspergare också, man måste bara förklara dem. 

Man kan kanske inte begära att en person med Asperger själv ska förstå att det kan medföra problem att lägga ut någons misstag på FB, men man blir varken dum eller oansvarig av Asperger. Man är fullkomligt kapabel att förstå information som "postar du det blir jag faktiskt sur på riktigt"

Du gör varken honom eller dig någon tjänst genom att låta honom bete sig hur han vill och ursäkta honom med hans diagnos. Gör klart att om du säger att något är "på riktigt" så är det på riktigt. Varje gång.

Anonym
Anonym
9/11/15, 4:39 PM
#3

Det du beskriver kan vara problem för folk med asperger, men var noga med att förstå detta är absolut inte så alla med asperger är. Jag själv har diagnosen och är väldigt förstående mot andra människor, förstår vart gränsen går. Jag har mina problem med diagnosen fast det gäller helt andra saker, vissa människor är som det du beskriver helt diagnoslösa.. Bara för att man har asperger är man inget hopplöst fall som är ett offer för sin diagnos man har mycket svårare med det man har problem med MEN självklart kan man förbättra sig, du måste prata med din vän om detta om du vill ha ändring, som med alla människor diskuterar man inte utan går och tänker själv och bekymrar sig löser ingenting.. om han annars är en bra vän tycker jag du ska försöka tänka på det på ett annat sätt och diskutera det med honom, han kanske tycker vissa saker du gör också är jobbiga? få ut allting med varandra det är bra att vänner diskuterar!!

Anonym
Anonym
9/11/15, 4:40 PM
#4

#2 Precis, jag har asperger jag förstår allting till fullt ut bara för att jag har mina problem innebär det inte att jag inte kan förbättra mig. Oj vad jag förbättrat mig, det gäller att man diskuterar och förklarar för varandra bara sen kanske det tar längre tid för en person med asperger men fortfarande, man är inget hopplöst fall folk med asperger är smarta och bra på att utveckla sig och lära :)

Anonym
Anonym
9/11/15, 6:05 PM
#5

#0 Varför blir man bästa vän med någon som tydligen får dig att må dåligt?förstår inte.

Honestyisdead
9/11/15, 6:12 PM
#6

#0 Vadå du "får" inte?

En AS diagnos innebär inte att man inte måste ta ansvar för sina handlingar. Det innebär enbart att man har olika typer av svårigheter. Man är inte friad från ansvar. Man lär sig av erfarenhet eftersom man ligger inom normalbegåvning.

Så öppna munnen och säg vad du känner. Att det inte är okey. Jag lovar att han kommer förstå. Han är inte trög!

Annons:
Anonym
Anonym
9/11/15, 8:05 PM
#7

#6 Yep, normalbegåvad och ganska vanligt att man är "överbegåvad" också, så självklart förstår man men man har ju också problem med sin diagnos annars hade man väl inte haft den, man kan och ska ta ansvar men dock kan det ta lite längre tid eller vara svårare om det är något av ens problem områden.

Honestyisdead
9/12/15, 12:53 PM
#8

#7 Jag vet. Har själv AS.

Jag är väldigt bestämd angående att man säger till. Sedan är det inte alltid man förstår, men att få chansen är väldigt viktigt.

Anonym
Anonym
9/12/15, 1:12 PM
#9

#8 har du fått AS som en diagnos nu?

Honestyisdead
9/12/15, 1:57 PM
#10

#9 Nej det är några år sedan.  Hur så?

Anonym
Anonym
9/12/15, 2:13 PM
#11

#10 Har för mig att du sa att du utreddes för AS, men det kan ha vart den andra personen som är väldigt lik dig här på iFokus.. vad heter hon vildavittra tror jag

Honestyisdead
9/12/15, 2:16 PM
#12

#11 Det är inte jag i alla fall. Fick diagnosen för minst 3 år sedan. Hur är vi lika menar du?

Anonym
Anonym
9/12/15, 2:21 PM
#13

#12 Ni gillar båda att argumentera och ni har starka åsikter. Jag har blandat ihop er flera gånger på era profilbilder som båda är på ett öga om jag minns rätt:)

Annons:
Honestyisdead
9/12/15, 2:27 PM
#14

#13 Aha :)

Calcifer
9/12/15, 8:30 PM
#15

Klart man får säga ifrån även om personen i fråga har en diagnos. Däremot kan man ibland behöva vara övertydlig, men man får säga ifrån ändå. Jag har AS och jag har gjort en del tabbar men om någon stoppar och säger "du, det är inte okej att du säger x för då blir jag ledsen" så noterar jag det och gör inte om det. Visst, jag kan inte alltid förstå exakt varför en person blir sur/ledsen/upprörd av en grej, men jag respekterar ändå att de blir det.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

[TanatosNyx]
10/2/15, 6:38 PM
#16

Har inte läst svaren i tråden men stopp och belägg, sådär ska du inte behöva ha det bara för att han har asperger. Du har all rätt till dina känslor och uttryck. Du måste få vara Du. Du kan inte ändra hur du är som person för att din kompis har ett socialt handikapp (hör du hur det låter?). Visst ibland är det svårt, men kom igen, du sa glasklart att du menade allvar. Han struntade i det (ja, även aspies kan skita i saker och ting, vi kan ljuga, alla är inte stöpta i samma form, vi är också individer). Jag tycker det låter som att han skyller på/uttnyttjar sin diagnos för att få betee sig halvsjaskigt och dumdrygt åt.

Jag har också asperger, grav sådan.

Annielle
12/15/15, 4:22 PM
#17

Håller med #16

Var dig själv, det finns redan så många andra.

Upp till toppen
Annons: