Annons:
Etiketti-livets-slutskede-och-tiden-efter
Läst 2521 ggr
KarinBe
3/17/17, 9:16 AM

Jag känner som att jag dödade min Mamma.

Min älskade Mamma gick bort för ett par år sedan.Hon bodde på ett hem efter att blivit förlamad i en stroke 1998. Hon dog i lunginflammation. Antibiotikan bet inte och personalen sa till oss att detta var slutet men att det skulle ta tid. En natt när jag vakade hade hon mycket snabb andning fast helt vaken och klar. Hon började andas så på kvällen och fem tim senare var det värre. Jag ringde på bsk och bad hon skulle få nåt. Hon gav min Mamma en injektion med morfin o stesolid. Kanske blev det en aning bättre, men andningen var fortfarande intensiv och bröstkorgen åkte in o ut mkt snabbt. I panik ringde jag efter bsk igen efter ca 30 min o frågade om hon kunde få lite till och hon fick en injektion till. HUR JAG HATAR MIG SJÄLV FÖR DETTA! Jag trodde att jag hjälpte min Mamma att andas lugnare när det i själva verket blev svårare för henne. Hon dog två tim senare..då hade jag gått och lagt mig och lämnat över till en i personalen.Jag var helt säker på att hon skulle leva genom natten. Vi hade dagen innan pratat med läkare o sjuksyster om att ändå försöka rädda henne och dumt nog sa dom ja till detta, vilket gjorde att min bror och jag fick upp hoppet. Så min intention den natten var att rädda min Mamma, men det jag i själva verket gjorde var att ta död på henne:( Jag vet inte hur jag ska leva med det här. Varje dag är tortyr. Hon var helt klar o vaken o hade säkert levt 2 dygn till om inte jag gått in o försökt styra. Hon försökte säga farväl med blicken när jag gick, men jag förstod inte. Är så förtvivlad. Om ni har några synpunkter eller råd så blir jag glad om ni vill dela med er här.

Annons:
Sjuttan
3/17/17, 9:31 AM
#1

Kära du. Om du känner det så att dessa injektioner påskyndade hennes bortgång så tänk på att hon besparades ytterliga flera dygns svårt kämpande. Det var säkert en stor lättnad för henne att få vidare. Vill även säga dig att när någon av våra kära går bort så får nästan alla skuldkänslor för någonting som vi gjort eller inte gjort. Det är någonting som uppstår i vår sorg. Önskar att du snart kommer till ro i sorgen och istället minnas allt det fina som ni två gav varann! Aa.

"Jag är inte tillräckligt ung för att veta allting".
Oscar Wilde.

Maria
3/17/17, 9:43 AM
#2

Jag kan inte se att du hade någon skuld i detta. Det är mycket möjligt att hon hade dött ändå utan injektioner. Det är heller inte ovanligt att människor dör när de anhöriga inte är närvarande. Kanske vill de bespara sina kära…?

Jag håller med Sjuttan om att det med all säkerhet var en lättnad för henne.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Aleya
3/17/17, 9:48 AM
#3

Du reagerar som att du har dödat din mamma. Men det har du inte. Du vet inte egentligen om medicinen gjorde så att det gick snabbare eller ej. Så för din skull släpp denna tanken. ❤ För din skull. Tror inte att din mamma skulle önska att du satt och grävde ner dig på detta sättet. Sen vill vi alla att våra anhöriga ska leva längre än den tiden vi fick med dom. Och det är inget konstigt med det. Men det som har skett har skett. Och alla släpper livet på olika vis när det är dags. Har jobbat med många palliativa och ingen död är den andra lik. Min mamma gick och var arg på vården i flera år för att under min cancersjuka mormors sista tid fick hon mycket morfin och det var ju vanvård enligt min mamma. (Hon hade väldigt ont och det kunde man se) Men tillslut kom hon till ro och insåg att det var för mormors egna bästa så hon slapp ha ont. Och nu har vi dom glada minnerna kvar istället. Vilket är mycket trevligare än att slösa energi på vad mamma ansåg vara en dålig vård. Jag har två råd. Gå till en kurator och ventilera och se om det får dig att må bättre då du verkar ha fastnat i sorgeprocessen. Eller om du själv känner att det gå för dig att själv släppa dina skuldkänslor. Som är helt förståeliga för mig, men det tär på dig och det är inte hälsosamt.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

KarinBe
3/17/17, 12:08 PM
#4

Tack snälla ni för era svar!❤ Min största ångest i det här är att jag såg att min Mamma försökte signalera till mig att hon inte ville ha injektion nr 2, men jag tog inte in det:( Tänkte antagligen att om bsk säger det är ok så är det nog ok. Fast jag visste att det skulle gå 4 tim mellan doserna… Jag försöker tänka att jag kämpat i många år med att få henne att äta,dricka, hosta upp slem osv…och är van vid att hon sett ut som hon inte velat alla dessa saker, men hade jag inte hållit på så hade hon varit död för länge sen.. Nu fick hon inte ta avsked i lugn och ro med oss barn vid sin sida, jag önskar jag nån dag kan förlåta mig själv.

Maria
3/17/17, 12:35 PM
#5

Hon kanske för egen del rentav tagit farväl långt tidigare.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Tjeja
3/17/17, 1:04 PM
#6

Till att börja med är det inte varken Morfinet eller Stesoliden som tog livet av din mamma. Det var hennes sjukdomar som gjorde. 

Morfinet dämpar smärta och ångest. Stesoliden dämpar ångest och är muskelavslappnande, vilket i sig minskar ångesten ytterligare. Om din mamma inte hade fått de injektionerna finns det en liten liten chans att hon levt någon eller några minuter längre än hon gjorde. Bara på grund av ren panik och dödsångesten skulle hon kanske haft energi att kämpa emot någon minut längre.

Det är inte vad du skulle önskat din mamma. Inga läkemedel hon skulle kunnat få hade kunnat förlänga hennes liv mer än eventuellt några timmar kanske nästan upp till ett dygn mer. Men i så fall skulle de ytterligare timmarna inneburit en förlängd dödskamp i ångest och smärtor och alldeles för mycket panik för att vara klar i sinnet nog att kunna prata något vettigt alls.

Vad tror du är det viktigaste för din mamma att du vet och kommer ihåg? Finns det något du tror hon skulle kunnat säga dig som du egentligen inte vet?  

Vad behövde du och dina barn och övriga anhöriga säga till din mor som du tror att hon verkligen inte visste ändå och förstod redan innan ändå? 

Givetvis vill man vara där och vara med när någon man älskar dör och man vill inte att den skall känna sig ensam och övergiven. Men vet du.. du fanns där för din mamma under lång tid på slutet. Du har inte på något vis övergett henne.

Tvärt om var det nog som andra också skrivit, en lättnad för henne att äntligen få släppa taget. Och kanske var det så att hon behövde att du gick och sov för att hon skulle få ro att släppa sitt lidande och gå.  För många döende är det jobbigt att anhöriga är där och sörjer och oroar sig.. fast de vet att det är av kärlek kan det bli en börda för den döende ibland. Det är så olika för alla individer. Som du berättar att din mamma skulle dött för länge sedan om du inte hade hjälpt henne så mycket så tänker jag spontant, utifrån min erfarenhet av att jobba med döende patienter, att din mamma kanske hade önskat lite lite lindring till. Men inte för att hon kanske egentligen behövde det utan för att det skulle kännas ännu lättare. Jag säger det med tanke på att den sköterska du hade där såg att det inte var nödvändigt för att din mor skulle må ok. 

Därför är det synd att du går med dåligt samvete, för du har gjort allt du har kunnat och så gott som du förstod och insåg i situationen ni var i. Alla dina handlingar och reaktioner var av kärlek till din mamma och jag är övertygad om att hon förstod det också.  Tror du verkligen att hon  ville att du grämde dig över hennes död efterråt nu? Eller tror du hon vill att du minns er kärlek till varandra och alla fina och kärleksfulla minnen ni har att dela med varandra och er familj?

Din mor lider inte längre och hon älskade dig och vill se dig och er familj må bra.  Fira er kärlek och det fina ni fick uppleva tillsammans framöver istället för att gräma dig över sådant du inte kan ändra nu ändå. 

Sorgen och saknaden kommer behöva få ta sin tid ändå, blanda det med lyckliga och kärleksfulla minnen. Gräma sig över passerade detaljer kommer inte hjälpa er i sorgen, men de vackra minnena och kärleken kommer vara till läkedom och stöd i sorgen. ❤️🌺

Stor varm Kram!

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Annons:
Sjuttan
3/17/17, 4:31 PM
#7

Kanske borde påpekas att medicinskt ansvarig är aldrig någon anhörig! Sjuksköterska har beslutanderätten​ med läkares delegering. Många kramar. Aa.

"Jag är inte tillräckligt ung för att veta allting".
Oscar Wilde.

Aleya
3/17/17, 5:18 PM
#8

#4 fast nu är det ju rent medicinskt så att du kan dö av en lunginflammation och det är vanligt att äldre gör det. Höll själv på att trilla dit av det fast jag var ung och fick det. Men känslan av att inte kunna andas var hemskt och inget jag önskar någon. Sen är det sköterskor som har ansvaret för medicinering och inte du som anhörig. Du sa bara vad du såg och sen gjorde dom beslutet att ge mer. Så det var nog snarare så att kroppen inte orkade mer. Jag tror du har dessutom målat upp någon slags bild av den "optimala" döden i ditt huvud. Men döden kommer när den kommer. Min mormor exempelvis dog ensam. Det var kort och gott som att hon inte ville dö med folk kring sig. Och det kan jag förstå. Och vissa går inte bort förrän dom har familjen kring sig och andra blir som dom var då dom var friska och bara måste berätta saker innan dom dör och sen går och dör. Som du ser så är döden lika unik som födelsen. Så sök hjälp om du inte kan komma över och acceptera detta som jag skrev innan.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

KarinBe
3/17/17, 5:30 PM
#9

Tack så mycket vad vänliga ni är som vill hjälpa❤🙏. Nej nånstanns vet jag ju att sköterskan har ansvaret. Men detta var en beredskapssköterska och inte den ordinarie. Jag mailade boendet flera gånger och bad om ett möte för jag ville ha en förklaring på agerandet, men dom ville inte ge mig nåt möte. Då bad jag om att få ut journalen och fick då hem hennes "omvårdnadsjournal". Där den sista dosen inte är med överhuvudtaget! Dom har alltså raderat den, vilket för mig är solklart om att det begåtts ett fel. Ja vad göra åt det nu, jag vet..men jag bara menar att man då som anhörig i en mkt svår situation inte ska kunna lita på de som bör sitta med den medicinska kunskapen, det gör att JAG känner en stor skuld:( Men jag har tagit till mig av era ord och råd och ska försöka leva utifrån dom, men känner ändå som att jag sårade och svek min Mamma. Tack för att ni tagit er tid att svara!

Aleya
3/17/17, 5:52 PM
#10

#9 Du har inte svikit din mamma. Du satt ju vid hennes sida. Och som jag skrev innan så är det svårt detta med lunginflammation och äldre som insjuknar i det. Särskilt om kroppen redan är tärd av sjukdom och när inte ens antibiotika hjälper. Men fortfarande ser jag inte att du har någon skuld i detta.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

KarinBe
3/17/17, 5:55 PM
#11

Tack Aleya..men jag gjorde två hemska saker, lät bsk he den andra sprutan trots att jag såg att Mamma inte ville ha den och efter en tim gick jag och lade mig och lämnade över till vaket. Den enda förklaring jag har på denna galenskap är att jag var i förnekelse att hon verkligen skulle dö.

Aleya
3/17/17, 6:22 PM
#12

#11 men det är inte fel att behöva sova. Sen är det ju omöjligt att veta gällande viljan av en annan person. Särskilt en som svävar mellan liv och död redan.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Tjeja
3/17/17, 7:44 PM
#13

Den andra sprutan har omöjligen gjort någon skada! Även om hon kanske inte ville ha den så gav den lindring men är absolut inte orsaken till hennes död! Någon dos är den sista. Oavsett om hon fick eller inte fick den andra sprutan skulle jon ha dött där och då när hon dog. Skillnaden är enbart ångest och smärtnivåer. De doser man ger för smärtlindring och ångestlindring är för små för att i sig orsaka död! Så släpp dina tankar på spruta eller inte spruta. Det var för det första inte ditt beslut som avgjorde hur många doser hon fick! Och oavsett skulle det inte ha gjort någon avgörande skillnad i stunden! Du gjorde ditt bästa med all kärlek efter bästa förmåga. Att anklaga dig själv hjälper inget och är knappast vad din mamma önskade du gör heller. Livets början och livets slut händer när det händer. Att du och övriga anhöriga inte han med att säga adjö kan kännas jobbigt för er. Men din mor led inte av det. Hon var varken sviken eller övergiven. När hon dog var hon högt älskad och det visste hon.

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Annons:
KarinBe
3/17/17, 7:55 PM
#14

Tack Tjeja❤! Men hon hade ju andnöd med snabb andning.Jag såg att hon fick det svårare med andningen efter andra sprutan. Jag trodde att det skulle bli skönare för henne om andningen lugnade sig, men jag fattade långt senare att hon andades som hon gjorde för att kroppen hade för låg nivå av syre. Jag är glad över det du skriver att hon kände sig älskad, ja det visste hon. Tack🙏

Aleya
3/17/17, 9:43 PM
#15

#14 dock är det så att andningen blir annorlunda när man håller på att dö. Så det kan ha varit det du sett. Ibland börjar personen få en slags rosslande andning också. Och den blir ytlig och snabb. Så jag tror ärligt att med eller utan sprutan så hade detta varit oundvikligt att hon skulle dö. Nu kanske detta lät kliniskt och kallt men det är för att förklara mer vad som sker när kroppen stänger ner.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Tjeja
3/17/17, 10:16 PM
#16

Andningssvårigheterna skulle hon haft osvsett de sprutor hon fick. Ja det blev ev lite tyngre för henne att andas när hon slappnade av mer. Som anhörig kan det se jobbigt ut. Speciellt om andningen dessutom är rosslig. Men det handlar mest om vad man själv föreställer sig som "åskådare". Den döende själv har fått ångestlindring och smärtlindring och upplever inte det jobbiga i det vi ser. Din mamma var i dödskamp och den är skrämmande, hon var säkert rädd just där och då innan hon fått full effekt av injektionerna. Den rädslan är tyvärr nästan omöjlig att komma ifrån helt utan att i så fall söva ner personen så hon får dö i sömnen. Dvs. Man ger aldrig så mycket sövningdmedel att de kan dö av medlet. Utan man ger bara precis så mycket som behövs för att personen skall sova gott som vanlig sömn. Det hade eventuellt kunnat vara ett alternativ för din mor om hon lidit av extrema smärtor som inte gick att lindra med bara morfin. Men hur du än vrider och vänder på det hela kommer du inte undan det faktum att ansvaret inte var ditt. Att besluten som fattades togs av kunnig och utbildad personal med erfarenhet ifrån liknande situationer. De vet mer än man själv varför det ena eller andra läkemedlet ges, och vad det har för effekt. Bakom varje beslut sskn tog står en läkares ordination utifrån den döendes situation, behov och förutsättningar. Jag tror att det du såg efter andra sprutan var när hon fick mer ro att slappna av och låta dödsprocessen ske. En del i den är att andningen förändras i både djup och frekvens och växlar oftast mellan de olika. Allt ifrån stunder av snabba ytliga andetag till andningsuppehåll följda av mer eller mindre djupa suckar. Ibland är det t o m svårt att se och veta när det hela egentligen "är över" för djupa sk agonala suckar kan uppstå även efter att personen dött ibland t o m. Hela dödsprocessens andningsmönster har ett eget namn. "Chayene Stokes" andning.. när den inträder vet man att slutet är nära. Dödsprocessen, när en människas kropp stänger ner för att dö av sig själv, går inte att stoppa när den väl börjat. Den kan dras ut på något men blir då mer plågsam eller dess symptom går att lindra. I sverige lindrar vi symtomen. Men inget sjukvården har tillstånd att göra kan i sig förkorta livet eller snabba på döden. Fokusera därför istället på den kärlek ni hade, den glädje och tacksamhet du har i att få ha upplevt er relation och ha fått älska och vara älskad av denna unika personen som din mamma var. 😘

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Maria
3/18/17, 7:51 AM
#17

Om man inte dör i en olycka så kan döden ibland vara en utdragen process ungefär som födseln så jag är övertygad om att din mamma var döende oavsett vad hon fått för medicin.

Jag hoppas att du för din egen skull kan minnas din mamma som levande och fin istället för att fastna i dessa sista timmar.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

KarinBe
3/18/17, 11:52 AM
#18

Tack ska ni ha❤. Ja hon var döende det förstår jag ju nu.Men oavsett så är det hemskt att hon fick för mkt och därför inte orkade andas mer.

Maria
3/18/17, 12:11 PM
#19

#18 Varför hon slutade att andas var förmodligen för att hon var döende och hade ingenting med medicineringen att göra.

Min egen mamma dog får några år sedan och hennes död var ungefär som din mammas. Jag var evigt tacksam att hon medicinerades så att hon inte var vid medvetande. Om nu den medicineringen påskyndade förloppet med kanske några timmar var i så fall bara lindrande för mamma och jag har inte ens i min vildaste fantasi funderat på detta. Jag var bara glad att hon fick så mycket medicin som möjligt.

 Döden var i vilket fall som helst oundviklig.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

KarinBe
3/18/17, 12:44 PM
#20

Tack Maria❤. Jag är inte emot medicinering, men det var ju bara så i min mammas fall att hon var helt klar och vaken, endast andningen var påverkad. Hon hade inte sovit de senaste nätterna alls. Sen var det ju så att den snabba andningen var oerhört jobbig för mig som anhörig, jag förstod inte.Men det är ju inte säkert att hon upplevde den som jobbig har jag förstått i efterhand. Jag ville iaf på nåt sätt hjälpa henne bort från den andningen, det var därför jag i panik ringde på bsk igen efter mkt kort tid. Nåt jag idag förstår gjorde det svårare för henne.

Annons:
Maria
3/18/17, 12:55 PM
#21

Min mamma var också klar och vaken kvällen innan jag var hos henne. Hon fick lungödem under natten och vi anhöriga åkte dit och hon medicinerades så att hon slapp uppleva ångesten med att andas sämre och sämre.

Om medicineringen hon fick gjorde så att det påskyndade förloppet är jag i så fall bara evigt tacksam för.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

KarinBe
3/18/17, 1:25 PM
#22

Jag förstår. Hade hon liknande andning? Jag önskar att bsk hade berättat för mig vad som hände, vad mammas andning betydde. Då hade jag ringt efter min bror som gått hem tidigare på kvällen, och vi skulle ha suttit med henne. Jag fattade bara inte eftersom hon var helt klar och vaken. Personalen på boendet hade gett oss en broschyr där det stod om livets sista tid, att den döende sover mer o mer och andas långsammare med uppehåll. Inget av detta stämde in på min mamma. Jag kämpar med att förlåta mig själv, främst för att jag inte tog in att hon inte ville ha sprutan och för att jag gick o lade mig full av hopp att hon skulle bli lugnare o kunna vila. Ja herregud..

Maria
3/18/17, 1:39 PM
#23

Min mamma hade en rosslande hemsk andning när vi kom. Eftersom hennes lungor fylldes sakta med vätska så blir det ju mer eller mindre som att drunkna så jag var som sagt evigt tacksam att hon var så drogad som det bara gick.

Jag tror att du måste försöka ta dig förbi din mammas sista timmar och försöka minnas henne som frisk och glad.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

KarinBe
3/18/17, 1:53 PM
#24

Då förstår jag att din Mamma var precis i slutet och att du tycker det var skönt att hon slapp lida. Min mor hade ingen rosslig andning alls bara väldigt snabb, det är därför jag känner det som att hon inte var så på det yttersta. Men jag ska jobba vidare med att försöka förlåta.

Maria
3/18/17, 1:57 PM
#25

#24 Men ingen död är ju den andra lik och hennes snabba andning var förmodligen för att försöka syresätta sig. Att förlänga ett sådant tillstånd är ju knappast värdigt, bara plågsamt.

Försök att vänd på det hela. Tänk att din mamma fick ett snabbare förlopp även om det bara rörde sig om timmar men timmar hon med all säkerhet var glad att slippa.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

KarinBe
3/18/17, 3:46 PM
#26

Tack. Men jag kan inte släppa det, att ge först 7.5 mg morfin o 5 mg stesolid och sedan efter 30 min lika mkt, det är på tok för mkt till en döende människa med andnöd. Detta har jag läst mig till i efterhand. Sköterskan sa att hon skulle få "lite" till och jag litade på henne.

Maria
3/18/17, 4:32 PM
#27

Men spelar det någon roll?

En döende människa kan och bör få så mycket lindring det bara går.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Annons:
KarinBe
3/18/17, 4:58 PM
#28

Ja det är väl att det var jag som gjorde så hon dog, eftersom det var jag som ringde på bsk igen och frågade om hon inte kunde få lite till.

Maria
3/18/17, 5:06 PM
#29

#28 Men om du frågar dig vad som hänt om hon inte fått den extra dosen? Det är mycket sannolikt att hon dött i alla fall. Det är inte alls säkert att medicinen påverkade förloppet.

Huvudsaken är ju att din mamma fick somna in utan att lida för länge.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

KarinBe
3/18/17, 5:17 PM
#30

Tack Maria, jag är helt säker på att hon skulle dött ändå. Men det det handlar om för mig är att hon kanske levt två dygn till och det är väl under den sista tiden när man förstår att slutet är riktigt nära som man tar in sina anhöriga och uttrycker kärlek och farväl tänker jag. Hon fick inte den möjligheten och det var pga mig ju.

Maria
3/18/17, 6:30 PM
#31

Fast det är ju få människor förunnat att veta att döden kommer inom timmar/dygn som med din mamma och min mamma.

Den döden du pratar om ser man nästan bara på film😉 Verkligheten ser oftast helst annorlunda ut.

Det är inte helt ovanligt att anhöriga kan vaka i dygn och så kanske de är borta en liten stund och då inträffar döden. Det är precis som om den döende vill bespara sina kära den sista stunden eller de kanske rentav vill dö ensamma eller så är det slumpen. Ingen vet  och inget är fel eller rätt.

Du måste unna din mamma hennes död. Gör inte hennes död till ett tråkigt minne.❤️

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

KarinBe
3/19/17, 12:01 AM
#32

Tack❤

Denna kommentar har tagits bort.
Upp till toppen
Annons: