Annons:
Etikettberoenden-och-missbruk
Läst 30676 ggr
JohannaEkroth
2010-07-06 10:30

Alkolistens sista tid!

Min pappa gick bort 2011-01-27 i sviterna efter sin alkoholism. Det här är mina dagboksanteckningar från hans sista tid i livet. Knappt 4 månader handlar det om.

2010-09-30 - 12:41

Ska iväg på eftermiddagen idag och se om min far. Hans bästa vän ringde mig sent i förrgår och var ledsen och orolig och sa: Fan, jag tror han är döende. Att det har gått utför den senaste månaden…Han ser ut som ett lik.

Min pappa är alkoholist och har varit sedan övre tonåren. Han är född -44 och sedan han blev pensionär så har det gått utför med drickandet. Detr visste jag att det skulle göra, för tack vare jobbet så har han kunnat hålla alkoholmängden i shack trots att det han varit nära att frlora det många gånger, men han har haft en snäll chef…. Men jag visste att när han slutar jobba så kommer han att dö. Det har jag varit förberedd på…

Jag ringde pappa igår på dagen. Han lät väldigt anfådd så jag anmärke detta. Han sa att han hade åkt på nån influensa med ont i kroppen och feber… Jag frågade om han fått i sig mat, och nåt glas vin… Jodå, men druckit har han inte gjort på flera månader sa han… Då blev jag orolig. Man kan inte bara sluta dricka utan att trappa ner när man är så grav alkoholist som han är… Då dör man av den anledningen… Jag måste ringa hans vän och höra om detta verkligen stämmer.

Usch, hur förberedd man än är kan man aldrig att vara tillräckligt för något sånt här… Gråter
Om han går bort, eller frågan är inte om, utan när, så kommer jag att bli ensam i min sorg. Mamma samt mina syskon har skrattat åt honom bakom hans rygg, men jag har skällt ut dem efter noter efter det… Man skrattar inte bakom ryggen åt en person under några som helst omständigheter. Särskilt inte om den inte är närvarande och kan försvara sig.

Jag bävar för vad som kommer att möta mig i eftermiddag.

2010-09-30 - 23:09

Han har inte druckit en droppe på 2-3 månader.

Men han har märkbart ont i nedre delen av ryggen och har gått ner en massa i vikt sen jag träffade honom för 3-5 månader sedan. Han har även svårt med kisseriet. Jag sa till honom att njurarna och levern kan ha tagit skada av att han har slutat dricka alkohol plötsligt. Därför han har ont… Varför han slutat dricka fick jag inte ur honom… Sa att han behöver gå till doktorn för blodprov och urinprov för att se vad som är fel. Och att det finns medicin och få och jag erbjöd honom att jag skulle följa med… Han sa inte direkt ifrån… Men inte heller ja. Men problemet är att han har läkarskräck. Obestämd Eller snarare, han har aldrig velat vara en börda för samhället. Inte velat ha hjälp samt levt snålt hela sitt liv.

Han är 66 år fyllda. Nu bad han mig om hjälp att posta brev, lämna in tips/lotto, köpa tidning, slänga sopor. Jag har även lovat honom att köpa en ny DVD-spelare åt honom så han har någonting att göra om dagarna - korsorden har tagit slut. Flört Sedan frågade han om jag inte kunde komma och dammsuga hos honom. Han kanske har börjat inse sina begränsningar.

Ska dit i början på nästa vecka igen.

2010-10-08 - 13:53

Har ganska nyligen fått telefon.

Pappa gick till vårdcentralen igår med packad väska. Han var så illa därann så han kunde knappt gå. Nu är han inlagd på sjukhuset. Njurar och lever utslagna… Han ska dräneras på vätska idag.

2010-10-09 - 00:29

Jag har varit och hälsat på honom på sjukhuset idag.

Han är så svullen i buken och om benen och fötterna av all vätska oh får vätskedrivande så han får springa och kissa en gång var 20-30 minut. Bra att det hjälper. Men han har så ONT så att det är ett helt företag för honom varje gång han måste upp ur sängen. Han skriker till och stönar av smärta. Doktorn vill knappt ge honom något smärtlindrande pga levern då. Jag fick iaf köpa en Magnum-glass och Non-stop åt honom i kiosken som han ville ha.

Trött är han, sov väldigt mycket. Han hade inte varit och rökt på hela dagen när jag var där, för han hade glömt ort det. Sen orkade han inte ta sig från avdelningen och ut för att röka.

Han ska på ultraljud av buken på tisdag.

Min största fråga är: Varför har han så ont?

2010-10-17 - 01:22

Är och hälsar på honom så ofta som möjligt. Han inser sina begränsningar och ber numera självmant om hjälp om man vill något.

Han har varit på ultraljud och gastroskopi och tappat buken på 1 liter vätska. Han är dessutom gul i hyn… Testerna de gör är de tester de kör vid skrumplever. Medellivslängden efter diagnos är 2 år. Mamma trodde inte han lever mer än 14 dagar… Men hon är känslokall efter alla år och började prata om annat direkt efter det beskedet…

Det ser inte ljust ut och jag vet inte hur jag ska överleva detta, när jag håller på at gå sönder redan nu.

2010-11-03 - 13:10

Min pappa kom hem i onsdags. Det är inte bra. Han har fortfarande ont och under sjukhusvistelsen förlorade han 14kg i vätska. Han har fortfarande en massa vätska kvar i kroppen samt är gul i hyn och har fått med sig mediciner för 800-tals kronor hem.

Jag fick åka och hjälpa honom tvätta och handla och lämna tipset i fredags. Jag tror hanhar bytt sin alkohollast mot sötsaker då jag bland annat skulle handla 6 påsar Haribogodis, 2 pkt chokladpudding, 2 ptk vaniljsås samt 4 liter mjölk.

På lördagen ringde han igen och ville ha 2 påsar gelehallon, 2 påsar hallonbåtar samt 2 påsar fem örter. Han fick 900gr gelehallon och 700gr hallonbåtar plus fem örterna. 2 liter mjölk ville han också ha (igen!)

Jaja, för håller han sig inte ifrån alhoholen så dör han som en fluga.

2011-01-12 - 10:57

Igår den 11/1 ca kl 16 hittade en vännina till pappa honom liggandes på golvet i hans sovrum vid knappt medvetande.

Hon ringde ambulans.

Han har ramlat av någon anledning och slagit sig blå på högra sidan, blått igensvullet öga och ett jack i pannan. Hon berättade att det var blod överallt i sovrummet, heltäckningsmatta, tapeter, möbler, sängkläder, etc.

När han kom in igår hade han 29 graders kroppstemperatur, mkt svag puls och ett blodtryck på 50/50 samt mycket uttorkad… Prover påvisade inflammation i bukspottskörtel samt magsår. Han hade troligen legat sedan kvällen innan dvs den 10:e.

När jag pratade med min syster sent igår kväll låg han på IVA. De hade de fått upp hans kroppstemperatur till 33 grader och han har fått näringslösning i form av dropp.

Nu på morgonen när hon ringde har de fått upp hans temp ytterligare, han har fått blod och plasma under natten och noradrenalin för att öka blodtrycket. Han var "piggare" än igår men de fortsätter med livsuppehållande åtgärder…

Jag ska och besöka honom på IVA under dagen.

Tänk om vänninan inte hade hittat honom…

2011-01-12 - 19:40

Har varit och besökt honom idag. Tack J för besväret med skjuts och den 2,5 timmar långa väntan samt stöd. Det är guld värt i sådana här situationer.

Usch, trodde inte att det skulle vara som man ser på alla sjukhusprogram på TV. Alla monitorer, slangar, pipande när mediciner/vätskor tar slut eller värderna inte är bra, sladdar… Och något som jag aldrig kommer att glömma - lukten. Blåslagen, brutna revben, fraktur i nacke, igenmurat öga, stygn ovanför ögonbrynet, torkat blod, gulbrun i hyn, gula ögonvitor och urin med färgen av mandarinspad… Blodtrycket låg mellan 102/50-82/44, puls 71, temp 35,6… Dåliga blodvärden, inflammation i bukspottskörtel samt lever…

Han sov mest hela tiden, var uppe vid ytan och vände korta stunder. Inget riktigt medvetande. Han tittade dock efter mig, så han måste ändå förstått att jag var där.

Innan jag skulle gå sa jag. "Nu får du se till att bli piggare tills det är dags för nytt travtips."
"Vad är det för dag?" frågade han då.
Jag log och sa. "Det är onsdag, så du har några dagar på dig…"

2011-01-13 - 22:50

Min syster ringde till mig 21:22 med glada nyheter! Pappa är flyttad under em idag till avd 81 KGE. Hon var och hälsade på honom under en kvart vid sju ikväll och han var vaken hela tiden!!!

2011-01-26 - 21:44

Tyvärr är det inte så goda nyheter min syster kom med ikväll…

Pappa har njursvikt. Hans njurar fungerar inte längre så han kissar inte ut vätskan han har i kroppen. Dialys är inte aktuell… De kan inte ge honom dropp för det blir ändå bara kvar i kroppen… Han får numera morfin då han har så ont.

Bifogar en bild på min far när han fortfarande var frisk…

Älskade pappa!

2011-01-27 - 05:17

Nu sover pappa.

00:40 gick han över till andra sidan. Det gick hastigt. Han hade först fått 2 sprutor morfin samt sobril. Sedan hade han senare ätit Werthers Orginal. Sen hörde de på avdelningen en duns inifrån toaletten. Han hade somnat in sittandes på toaletten… Lugnt och stilla.

Jag fick telefonsamtalet efteråt. J följde med mig upp. Jag var ledsen innan men alla negativa känslor försvann när jag gick in i rummet. Så mycket positiv energi så man bara ville le. Han var så fridfull min far, där han låg. Han "berättade" själv när han tyckte att det var dags för mig att gå. Jag tror han ville vidare…

Efteråt följde pappa med mig hem. Första gången jag kände hans lukt var i trapphuset. Då sa jag: Vad roligt att du följer med hem. Han "gick" in i lgh före mig. Nu har jag känt hans lukt flera gånger här hemma och en positiv energi finns här. Några gånger när jag har varit på väg att bli ledsen så har han påmint mig med sin doft, som att han vill trösta…

Imorse berättade han för min ena syster att han inte orkade längre. Att han mådde för dåligt.

Sov gott, Pappa, nu behöver du inte ha ont och ha det jobbigt längre.

Vi ses, Din Dotter!

2011-02-25 - 19:01

Idag har vi haft begravning för min pappa. Väldigt vackert trots ceremoni i kapell. Mycket duktig offeciant. Spelades låtar som Bach - Air (intro), Så skimrande var aldrig havet - Sven Bertil Taube, Demis Roussos - Forever and Ever, Ludovico Einaudi - Fuori Dal Mondo (defileringsmusik), Tröstevisa - Benny Andersson (avslutning).

Jag läste upp en dikt också som jag skrev när jag började ana att pappa skulle lämna oss snart. Jag ställde mig framme bredvid kistan trots att jag har grym scenskräck pch skakade i hela kroppen. Mitt vänstra ben hoppade något fruktansvärt. I vänster hand höll jag handbuketten med rosor, sommarslöja och ormbunke och i höger hand höll jag den lilla lappen med dikten på och läste högt och tydligt. När jag hade läst halva dikten kom känslorna ifatt mig. Jag tog en paus och samlade ihop mig igen och kom ihåg att dikten skulle jag ju läsa för far och jag vände mig halvt mot kistan och fortsatte läsa till slutet och tittade ibland på församlingen. Jag fick så mycket varma ord och beröm efteråt.

Där i vattnet under bron

Du och jag är vi för oss
likt solen och dess strålar
Ingenting kan nånsin skilja oss
likt stacken sina nålar

Du och jag har kommit hit
på stigar har vi färdats
Vägskäl har vi stannat vid
gjort ett val och härdats

Du och jag har kommit långt
tillsammans här i livet
Det är nu dags för en av oss
att ta det sista klivet

Du och jag följs ej längre åt
i en och samma dimension
Men vi kommer att mötas igen
där i vattnet under bron

Du och jag är oss alltid när
fast ändå så långt borta
Banden som vi har mellan varann
är världens allraste korta

Du och jag har mången väg
som är för oss gemensam
Men vägen som jag tar inatt
den måste jag ta ensam

©2010 Höstlegenden

Sedan kunde jag i frid sätta mig och låta känslorna ta över. Defileringan var mycket vacker. Jag valde ju låten, bifogar den här i artikeln.

Efter ceremonin var det fika med 29 personer allt som allt. Det kändes bra. Mycket folk man inte träffat på länge. Speciellt skönt kändes det att mamma beslutade sig för att ta modet att komma. Tack Mor! Kyss
Vila i frid, Pappa!

Av: Höstlegenden

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

Annons:
Kalendula
2011-09-12 23:14
#1

Åh Hanna, jag blir så ledsen o rörd när jag läser om din far. Våra underbara fäder som fick gå för tidigt bara för deras beroende av alkohol.

Men det är ju ändå gott att veta att dom är med oss.

Uppskattar att bli tilltalad "Kalendula" när man svarar mig på inlägg.

"If you kill all my demons, maybe all my angels will die to. If you kill all my angels, my demons will survive"

AusaBausa
2011-10-14 08:22
#2

åh vad tårarna rinner när jag läser detta…

Så starkt av dig att skriva det.. och skönt att orka läsa vid begravningen…jag stålsatte mig också när det var dags att läsa dikten som jag bestämt mig för att läsa…mina syskon tyckte inte jag var klok som skulle utsätta mig för det också mitt i all sorg..mne jag hade bestämt mig o jag ville  o klarade det..

Kram Åsa

JohannaEkroth
2011-10-14 09:16
#3

Jag kände att jag måste få berätta… sanningen.

Glömde ju att bifoga videon, så nu ligger den sist i artikeln.

Tack för att ni läste!

Kyss

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

JereMina
2011-10-15 01:20
#4

#1 Jag håller med Kalendula..det är så tragiskt!

modoiten
2011-10-28 19:57
#5

Vad fint skrivet. Vilken varm känsla du får fram

Inaarah
2011-10-29 11:44
#6

Jag är en person som sällan blir rörd till tårar, åtminstone inte då det rör sig om en text som handlar om främmande människor. Men denna gång kom tårarna krypande - så fantastiskt fint skrivet. Din text påminde mig en hel del om min morfar. Han gick bort i oktober förra året, dock i kol. Med en tidigare historia med incest och liknande inblandat känner jag igen mig i dina ord om de som skrattat bakom ryggen på din far. Werthers Original - något min morfar alltid bjöd mig på. Gulnande hy, viktminskning, jobbig tid i väntan på bortgång. Jag känner igen mig. Kändes fint att läsa. Du lyckades med konsten att få fram en känsla i texten. Din pappa måste varit stolt.

Annons:
Jess89
2011-11-04 15:51
#7

Man blir tårögd av att läsa allt som du gått igenom. Känner en viss rädsla av att hamna i samma sits själv en dag. Därför känns din text så sorglig och träffande. Men måste varit skönt för honom att han äntligen fick somna in, även att du saknar honom.

Vänliga hälsningar Jessica
medarbetare på socialt stöd & Anhöriga

liawilson
2011-11-17 17:25
#8

<3 <3

*Kärlek & lycka*

JohannaEkroth
2012-04-16 21:35
#9

Puttar för nya medlemmar! Flört

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

JohannaEkroth
2013-01-24 02:07
#10

Nu är det snart två år sedan min pappa gick bort: Jag skrev nyss denna dikt:

En vinternatt

I en vinternatt så kall,
långt ifrån sommarens vågsvall,
minnen från en fjärran höst
och ekot från din varma röst.

Sitter här i min ensamhet,
tänker att jag inte vet,
kämpar mot en själslig intrig
och utövar ett inre hjälplöst krig.

Avståndet mellan oss ökar,
minnena du lämnade spökar,
jag mig själv kommer på
och misstaget; du går inte att nå.

Om tre dygn samma tid,
två år sen du just fått frid,
minns jag satt hos dig då
och klockan hade just slutat att gå.

Kände mig så övergiven,
saknade också direktiven,
önskade att det fanns svar
och manual för dem som blivit kvar.

Ville skrika; stanna tiden,
far förlorade just sista striden,
det var så det kändes hos mig
och inte bara som en liten grej.

Förstod inte hur allmänheten,
kunde fortsätta trots nyheten,
idag känns allt som förr
och om jag knackar öppnar du din dörr.

Ofattbart är det som hänt,
trots dödsannons och allt på pränt,
svårt att förstå självklarheten som löd
och ta till sig; Min Pappa är Död!

JcE - 130124

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

Mirinda
2013-02-04 16:11
#11

Kram! inga ord nu - bara en stor varm kram till dig.

Medarbetare på Marsvin i Fokus
”Be true to yourself and you will be false to nobody.” Shakespeare

JohannaEkroth
2014-01-09 00:40
#12

Puttar denna! 🙂

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

Aleya
2014-01-09 22:06
#13

Så bra skrivet och TACK för att du delade.

Man känner verkligen hur ni pendlar mellan hopp och förtvivlan.

Din pappa verkade vara en godhjärtad man som råkat komma snett.
Måste säga att alkoholism är ett helvete.

Kram på dig!

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Annons:
Upp till toppen
Annons: