# Vägrar hjälp Author: Molly2033 Min gamla pappa vägrar ta hjälp av hemtjänsten. Han är snart helt blind men envisas med att försöka klara hemmet helt själv. Just nu är han en fara för sig själv och jag och syskon är konstant oroliga. Vi hjälper till så gott det går men alla har barn och jobbar heltid. Finns det nått regelverk likt psykiatrin som kan tillämpas så att man kan tvinga fram hjälp? Vill ju inte detta egentligen men igår hamnade han på akuten när han försökte handla. ## Comment 1 Author: Maria Har han andra besvär som begynnande demens kanske? ## Comment 2 Author: Fridaaaa Nej man kan inte tvinga, då måste det gå långt Enda hemtjänsten kan göra är att fortsätta erbjuda hjälpen han är beviljad. på vilket sätt är han fara för sig själv? ## Comment 3 Author: Molly2033 #1: Kanske, men inget han sökt vård för. ## Comment 4 Author: Molly2033 #2: Han kan ramla, snubbla, skära sig på knivar etc. Han bor själv i lägenhet. Försöker sköta spis och plattor etc. Han röker också och kanske inte ser var han fimpar. ## Comment 5 Author: Fridaaaa #4 Kan ni skaffa spisvakt? Ett steg i alla fall förstår att det är jobbigt men tyvärr kan man inte tvinga dem till hjlp ## Comment 6 Author: Maria #4 Kan inte ni syskon samlas och försöka prata med honom om allvaret i det här? ## Comment 7 Author: Krullibull Jag tror att psykiatrin är fel väg att gå om det inte finns etablerad psykiatrisk problematik som gör att vården via sluten psykiatrisk vård kan motiveras. Det är svårt att få tvångsvård ens för missbrukare som VERKLIGEN lever farligt för sig själva och andra. Folk har supit ihjäl sig trots påtryckningar av oroliga i omgivningen, dock utan anhöriga. Samma sak med en ung man här som måste ha/ha haft en psykossjukdom och endast blev hämtad av polisen när han blev farlig för andra och stod och slogs mot drakar som inte fanns och vaktade parkeringen som han sa var hans. Han såg vi nog ute igen samma vecka. Dock verkar han åtminstone vara medicinerad nu, men inte inlåst för vård. Din pappa skulle det vara bra för om han kunde träffa någon kunnig inom kommunen och vården för att utesluta sjukdom samt att försöka motivera till hjälp. Det är inte ovanligt att äldre vill klara av saker själva och att det sitter väldigt hårt i dem. Det finns personal som är bra på att bemöta detta. De har också erfarenhet av hur olika besvär kan yttra sig. Både infektioner, förstoppning, smärta, diabetes och demenssjukdomar bara för att nämna ett par saker kan yttra sig på väldigt många sätt hos äldre, bland annat som förvirring och beteendeförändring samt demenssymtom. Kontakt kommunens växel, tycker jag! De kan hänvisa vidare till till exempel Soc. ## Comment 8 Author: Fridaaaa Ja psykiatrin gör ingenting. ## Comment 9 Author: Molly2033 Problemet är att han alltid varit envis, han har aldrig nånsin gått med på något han inte själv gillat. Dessutom tänker han bara på sig och att detta påverkar oss andra bryr han sig inte om. ## Comment 10 Author: Fridaaaa #9 Det är väldigt vanligt. Många äldre vill klara sig själva och har svårt att ta emot hjälp, betyder inte att de inte bryr sig om andra och deras åsikter och vilja, vanligt att folk misstar det. Men är en vuxen människa och oftast inser de till slut att de behöver hjälpen. Och ofta släpper det när hemtjänsten fortsätter att erbjuda. ## Comment 11 Author: Lona Har ni haft kontakt med socialtjänsten överhuvudtaget? (Det framgick inte helt om det är de eller ni som erbjuder hemtjänst etc.) Det här är som sagt inget ovanligt scenario, *ibland* kan ett möte med rätt handläggare ge en knuff i rätt riktning. Har man väl kommit över första tröskeln att få hjälp kan det vara lättare att så småningom utöka tjänsterna. Ett hälsokoll vore heller inte fel, som redan nämnts i tråden. Där kan man som anhörig vara lite "ful" och kontakta vårdcentralen innan, förklara problemet och *om* de anser att patienten vore hjälpt av hemtjänst eller liknande så kan de trycka på lite. Att någon utomstående tar upp saken kan ge det mer pondus och många äldre har stor respekt för läkare (men kanske inte för sina barn i det här läget 😙). ## Comment 12 Author: Molly2033 Hemtjänsten kommer och ger honom ögondroppar tre gånger per dag, samt mediciner på kvällen. ## Comment 13 Author: Krullibull #12 Om ni och han tycker att personalen är bra tycker jag att det är en god idé att prata med dem om detta. Han kanske gillar någon mer än de andra? De är redan medvetna om detta gissar jag på, men har de verkligen pratat med honom och uppmuntrat honom till mer hjälp och försökt ta reda på varför han inte vill ha mer hjälp (egentligen) på ett fint sätt? Han kanske innerst inne vill ha hjälp och mår ganska dåligt av situationen som han inte kan kontrollera, men kanske har starka skamkänslor eller är rädd. Då är det verkligen viktigt att ha någon som kan vägleda, bekräfta, lyssna och stötta. En trygg person att lita på helt enkelt. Det är av största vikt att det är en person som är lyhörd och har fingertoppskänsla eftersom påtryckningar brukar ha motsatt effekt och leder till ännu mer motstånd. Gärna någon med erfarenhet av MI (Motivational Interviewing, motiverande samtal), en samtalsmetod som är till just för att motivera (eller komma fram till att förändring inte är aktuellt) och få patienten att känna sig hörd och självbestämmande. Det är en väldigt patientdriven metod som aktivt jobbar med motstånd, vilket ofta är en del av förändringsarbete vare sig det gäller hälsosammare vanor eller att göra sig kvitt missbruk. Tipset om spisvakt tycker jag var ett jättebra konkret tips. Och nu ska jag säga något helt tvärt emot! Hur mycket brukar ni barn gå in och reda upp? Om han verkligen totalvägrar och pekar finger åt allt och alla, vad händer om ni bara .. låter honom vara och få sitta i konsekvenserna av sitt vägrande? Pratar man missbruk så är det jättevanligt att närstående är medberoende och helt enkelt löser allting åt dem vare sig det är ekonomiskt eller med boende, mat, handling, städning eller vad det nu kan vara. Då *behöver* inte personen släppa sitt missbruk - det finns alltid någon som fixar livet åt dem och de kan fortsätta missbruka eftersom det finns trygghet och rentav pengar över till missbruket! Det finns alltid någon som tycker synd om dem. Nu är det en jättehemsk situation för din pappa, verkligen, men det kanske kan vara ett alternativ om han faktiskt verkligen skiter i allt? Så att han då *måste* ta tag i saker och ting för att det blir för jobbigt för att skita i det. Men ja, självklart ska det allra allra viktigaste såsom att förhindra brand åtgärdas. ## Comment 14 Author: Lona #13: Det där med MI lät ju jättebra! Verkligen något som kan behövas i sådana här lägen. Jag vet förstås inte hur det är med TS pappa men att verkligen behöva hemtjänst är ett så definitivt tecken på att man är *gammal*. Att "nu klarar du inte av ditt liv längre", liksom. Jag menar inte att det *är* så, men många känner det nog så. Man tvingas ge upp en så stor del av sig själv, av sitt liv, av sin stolthet... Det måste naturligtvis inte var på det sättet men det är lätt att känna sig kränkt och trampad på, samtidigt som man tenderar till att bli ruskigt enveten och envis med åren. 😊 Det ligger något i vad Krullibull skriver, vad händer om ni inte gör något mer än absolut nödvändigt? Skulle han inse att det inte går eller förfaller både han och hemmet då totalt? ## Comment 15 Author: Krullibull #14 Det är kanon, verkligen! Jag har inte gottat in mig tillräckligt i ämnet, men kom ganska långt på en bok som jag vet att någon använde i sina studier och har läst mycket online. Jag vet därmed inte till 100% hur det är i praktiken, men gissar på att alla psykologer och säkert många andra yrkesgrupper inom socialt arbete har det inkluderat i sina utbildningar och använder det flitigt i sina möten. Sverige är ju väldigt patientcentrerat och betonar verkligen inflytande och självbestämmande enligt bl.a Patientlagen. I höstas läste jag faktiskt kursen Gerontologi och geriatrik och då fick vi mycket insikt i just det här med att oundvikligen behöva anpassa sig. Det var väldigt insiktsfullt. Det finns väldigt mycket frustration, stolthet, envishet och sorg i det och det kan vara väldigt svårt och tärande att inte ha någon stöttning i det hela. Min egen pappa var extremt envis, vilket jag gissar på kommer ifrån att han till mestadels hade sin egen farfar som fadersfigur. En riktig hårding. Så min pappa jobbade i princip ihjäl sig tills han kissade blod och gick helt förbaskat in i väggen eftersom han vägrade lyssna för att han inte visste bättre. Detta var många år sen och han lider fortfarande av utmattning även om inställningen har ändrats markant. Förr körde han på och gjorde 12-16-timmarsdagar och numera går han och vilar om han börjar känna av utmattningen. Sorry att det drar iväg TS, men det ligger till underlag för vad jag har skrivit. Jag har en del erfarenhet av detta och hoppas på att något är till nytta för er pappa. Det låter hemskt att känna sig så maktlös när någon man älskar inte vill bidra till att må bättre. ## Comment 16 Author: Fridaaaa Många behöver få förtroendet för personalen och ha ungefär samma personer som kommer. Jag jobbar själv inom hemtjänst och man stöter på olika situationer. Vi är oftast hos samma personer, blir en trygghet för personerna. Och man kan sätta sig ner med personen och prata och lägga upp lite hur personen önskar, kanske skriva en lapp så det står så att alla vet, kanske kan vara något? ## Comment 17 Author: Molly2033 Tack för alla bra inspel. Tror jag ska prata med mina syskon och se hur vi ska jobba med detta och pappa! ## Comment 18 Author: Krullibull Hoppas att det går bra! Det är allra bäst om det går att samarbeta med vården, anhöriga och brukaren :) ## Comment 19 Author: Draken Hur har det gått ? När pappa blev dålig för ett par år sedan sa vi till mamma att hon kanske skulle fundera på att skaffa hemtjänst. Båda två var dock i 80 åren. Men nej serru det kom inte i fråga, hon blev riktigt arg på oss. Vi "tjatade" ett tag men hon var tjurig som en gammal åsna. Tillslut sa vi till henne på skarpen att om inte hon ville ta emot hjälp, som hon dessutom har rätt till, genom kommunen, så skulle det kunna gå riktigt illa. Hon tjurade på, men i fjol sommar blev pappa dålig. Han blev bara sämre och sämre, i September blev han inlagd på sjukhus. Vi trodde inte han skulle klara det, men det gjorde han. Han åkte ut och in från sjukhuset i 3 månader. När det började bli snack om att pappa skulle få komma hem, fick mamma bita i det sura äpplet och be om hjälp. Nu har de hemtjänst 3 ggr om dagen och pappa har trygghetslarm, de hjälper pappa med det han behöver, de duschar och tvättar honom, tömmer kadden och ger honom medicin. Han bor hemma och är pigg och glad, även fast benen inte fungerar riktigt längre. ## Comment 20 Author: Molly2033 Tack för frågan. Pappa är så dålig nu så att det finns inga alternativ. Men äldreboende vägrar han. ## Comment 21 Author: Fridaaaa #20 Vanligast att folk vill vara hemma in i det sista ## Comment 22 Author: Draken #20: Jobbigt när det blir så. Det är svårt att övertala dem om de har gett sig den på att de inte behöver hjälp. Hoppas han inser att det behövs, både för sin och för er skull. #21: Ja det är ju så.