# Vet inte vad jag ska göra
Author: LinaLj

Ibland verkar det som att jag är förföljd av missbruk, som om mitt liv kantas av alkoholister.

Jag har en vän, den bästa vännen jag har haft, som är mer som en syster än något annat. Vi har varit vänner i 10 år och har gått igenom en hel del tillsammans.

När det kommer till killar har vi aldrig haft samma smak. Hon föredrar killar som jag tycker är mesiga och jag vill ha killar med lite mer umpf. Vi brukar skämta om det och säga att det är skönt för då slipper vi slåss om samma kille.

När jag nu träffade hennes senaste så sa något till mig att något inte stämde. Men jag slog bort det med att jag inte brukar gilla hennes pojkvänner. När jag pratade med mamma så sa jag att det kändes som han kompenserade för något, han gjorde saker som jag tyckte var sådant man inte gör om man inte vill be om ursäkt för något. Men så vet jag ju att jag är överkännslig mot sådant och att jag ibland ser röda flaggor där det inte finns några och att jag är extra kännslig när det kommer till människor som jag verkligen bryr mig om.

Men så ringde hon här om veckan helt förstörd. Berättade att henens pojkvän hade haft en olycka eftersom han var så full att han inte kunde stå på benen. Då visade det sig att han var en alkoholist men hade inget berättat.

Jag kan inte beskriva känslan i min mage när jag hörde det. Hon ville stanna hos honom, han hde gått med på att börja med antabus och hon ville hjälpa honom. Jag försökte hitta orden för att få henne att förstå att hon borde ta ett steg tillbaka. Inte nödvändigtvis göra slut men hon har kännt karln i 4 veckor och nu ska hon se till att han tar sin antabus. Jag försökte berätta vad hon gav sig in i. Men dels så var jag för chokad för att hitta rätt ord och dels så ville hon inte lyssna. Han var ju inte alkoholist, han hade problem med spriten och han hade lovat att sluta dricka och om hon bara såg till att han tog sin antabus så skulle allt bli bra.

Jag har mått dåligt över det här. Jag skulle ge vad som helst för att hon skulle slippa det här. Jag önskar jag kunde göra så att det försvann.

Så ringde hon idag igen. Första bakslaget. Saker har hänt som har gjort att det visade sig att han inte bara är alkoholist han är även beroende av smärtstillande tabletter. Han har inte sagt något utan trotts att han lovade att "bli ren" fortsatt äta tabletterna.

Nu var jag mer beredd. Jag berättade om hur alla med ett beroende ljuger och för sina nära bakom ljuset för att kunna fortsätta med sitt beroende. Jag berättade om hur det kvittar hur mycket man älskar dem och hur mycket man vill hjälpa, de enda som kan ta sig ur det är dem själva. Jag frågade om han fick någon annan hjälp än antabus. Men tydligen tycker han att terapi inte är något för honom. Jag försökte få henne att se det jag såg. Att han inte har erkännt sina problem, eller i alla fall inte deras omfattning för sig själv och innan han gör det så kommer han inte att sluta. Jag gav henne tips om organisationer som han kan vända sig till, annhöriggrupper som hon kan prata med, och sa att jag finns alltid här. Jag vet hur det är att leva med alkoholister, kanske inte som pojkvän men som någon man älskar.

Hon lyssnade mer denna gången men hon vill inte helt inse vad hon ger sig in i. Nu fick jag ett sms där hon frågar om jag kan prata med hennes pojkvän, de hade tydligen pratat om det vi pratade om och han vill veta hur jag kan veta så mycket om det här.

Jag önskar att jag kunde sätta mig ner med honom, berätta min historia och vad jag har fått gå igenom på grund av alkoholism och att det fick honom att inse vad han utsätter de han älskar för. Men jag vet att även om jag sätter mig ner med honom och berättar så kommer han inte ta till sig det om han inte är redo för det.

Så ska jag prata med honom? Jag har svårt att prata om sådant här, och speciellt med människor jag inte litar på. Men å andra sidan så är det ju min vän som frågar och för henne skulle jag göra det. Jag har bett att få tänka på det tills i morgon.

## Comment 1
Author: Jess89

Svår situation! Jag tycker det låter som att det är lite tidigt för att hjälpa någon man nyligen har lärt känna. Men det du kan göra är att försöka och stötta henne. Lugna dig med att prata med honom ett tag.

Hur har det gått för paret är de fortfarande tillsammans?

## Comment 2
Author: mayolica

Svår situation? ![Obestämd](http://anhoriga.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd")

Det är inte alltid så lätt att hjälpa till, hur väl man än vill så kan man inte att styra över andras val. Du har talat om vad du sett och förklarat vad du tycker,mycket mer kan du nog inte göra åt det.  Du kan finnas där för henne och visa att du bryr dej,utan att vara fördömmande eller gå på för mycket så hon drar sej undan eller känner det som någon "vad va det jag sa grej"

För din egen skull bör du känna efter vad som är ok för dej,var noga med att sätta gränser och inte ta på dej för mycket.

Det kan säkert vara vettigt att prata med killen? men bara om du själv känner att det är ok för dej?   Känner du dej tvingad att prata med honom och mår dåligt av det är det bättre att avvakta ett tag, kanske  kan du hitta ett sätt som käns ok för dej? annars är det  bättre att säga ifrån, än att du utsätter dej för något du inte mår bra av.

Lycka till.