Presentationer

Nya medlemmar

2011-09-13 17:43 #0 av: JohannaEkroth

Välkommen till Anhöriga!

På den här sajten träffas alla som på något sätt är anhörig.

Att vara anhörig kan vara svårt, då man liksom står utanför och tittar in. Man mår på ett sätt dåligare än personen man är anhörig till, för man får dels inte den uppmärksamhet den sjuke/funktionshindrade/missbrukaren får och man önskar man visste exakt vad den personen vet.

På den här sidan kan vi hjälpa och stötta varandra i det svåra och träffa andra utomstående.

Läs gärna igenom artikeln med våra Skrivregler: http://anhoriga.ifokus.se/articles/4e712e54d4ebea7afb01e574-anhorigas-skrivregler#discussions-1

__________________________________________________________

I den här tråden kan du snabbt skriva någonting litet om dig själv.

Om mig:

Jag som är medarbetare på den här sidan heter Johanna, är 31 år, från Eskilstuna.

Jag är själv dotter till en bortgången alkoholist, min mormor gick bort i cancer, kusin som begick självmord. När jag gick i femman så blev min klasskompis storasyster (2 år äldre) ihjälkörd av bil. Jag var även skolkamrat med 2 st som kört ihjäl sig och klasskamrat till en som gick bort i ögoncancer.

Numer så känner jag folk runt omkring mig som har alkoholproblem, cancer, parkinson, MS, stroke, depression och funktionsnedsättningar.

Jag själv blev diagnostiserad med Aspergers Syndrom hösten 2009.

 

Välkommen hit och jag hoppas du ska trivas här!

Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

Anmäl
2011-09-13 23:32 #1 av: Kalendula

Jag heter Lotta är 41 år o bor i Ljungskile.

Jag är också dotter till en bortgången alkoholist. Har varit tillsammans med 4 missbrukare som missbrukat olika saker. Hade en morbror som tog sitt liv. Tror han blev 44 år. En av min älskade bröder har missbrukat både det ena o det andra, men klarat sig bort i från det.

Själv lever jag med ett bindvävssyndrom EDS *Ehler Danlos Syndrom*

 

Uppskattar att bli tilltalad "Kalendula" när man svarar mig på inlägg.

"If you kill all my demons, maybe all my angels will die to. If you kill all my angels, my demons will survive"

Anmäl
2011-09-18 00:16 #3 av: JereMina

Jag heter Susanne.

Jag är 52 år och gift med en underbar man, har två vuxna barn och tre barnbarn.

I min släkt finns mycket alkoholism i tidigare generationer. Min yngsta morbror dog av alkoholdemens. Jag har haft flera släktingar med svåra sjukdomar.

Även narkotika har funnits i min bekantskapskrets och i min närhet.

 

 



Lugn och fin Skämtar


Anmäl
2011-09-18 12:22 #4 av: Tride

Vill mest bara hälsa. Grattis till sajten, BusHanna! Men visst har jag missbruk bakåt i släktens historia. Min morfar var gravt alkoholiserad, missötte sitt arbete och misshandlade sin familj. Men trevlig när han var nykter, har jag fått höra.

Min mormor skilde sig från honom när alla barnet blivit vuxna. 4st. Min mammas barndom präglades av hans missbruk, och min barndom kom att präglas av hennes berättelser om detta. Hon var djupt traumatiserad, bla av skammen när hennes far satt i lilla stadens A-lag.

Tride.

Sajtvärd på Indien.ifokus. Medarbetare på Andlig Utveckling

"Livet är inte lätt men intressant"  storafamnen

 

 

Anmäl
2011-09-18 12:39 #5 av: Ninjakossan

Hejsan!

Jag har varit anhörig till en alkoholist, min far. Det var en svår tid, och det finns fortfarande mycket att bearbeta angående det.

Dessutom är jag sambo med en man som har Asperger Syndrom, det kan också vara knepigt, men betydligt trevligare än att bo med en alkoholist.

Själv har jag varit deprimerad under nästan hela tonåren, fått diagnosen Autismliknande tillstånd med sekunder social fobi. Så jag har både varit i rollen som anhörig och även varit den som andra är anhöriga till.

 

Anmäl
2011-09-18 20:16 #6 av: Anterrabae

Hej,

Är i högsta grad anhörig. Flört Har en make och bonusdotter med tydliga Aspergerdrag, och ADD-drag. En mor med tydliga ocd-tendenser och mycken missbruk i släkten. I somras tog min morbror livet av sig, bla efter läkemedels- och alkoholmissbruk. och vänner med diverse drag och diagnoser.

Den viktigaste upptäckten jag har gjort är att lära mig språket "rakt fram". Dvs att prata rakt och tydligt för att undvika missförstånd. Son relativt normalfungerande är det inte allid självklart.

 

"kan du tömma diskmaksinen?"
"ja" (utan att något sker med diskmaskinen)
"Skulle inte du plocka ur diskmaskinen?"
"Jaha!.. Jag tyckte att det var en konstig fråga, för det vet du väl att jag kan..."

//Ida

Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade

Anmäl
2011-09-18 21:39 #7 av: [mossquinnan]

Skriver mer här sedan.men fin sajt du skapat Bushanna:KyssÄr starkt anhörig till livet kan jag ärligt säga..Men det är både till gott och ont..mest gott då jag älskar livet.

Grattis Bushanna som sagt forts följer Glad

 ♥Allt som sker i mitt liv  är till det bästa♥

♥Den som verkligen är delaktig i livet slutar aldrig gå♥

ALEPH

Anmäl
2011-09-19 10:07 #8 av: Mona22

Min pappa hade asperger och cancer. Min systers barn har asperger och adhd. Min kompis barn har add.

Jag själv har flera fysiska sjukdommar och brukar vara deprimerad ganska ofta.

Anmäl
2011-09-19 21:22 #9 av: Lubbsen

Hej hej

Själv har jag en man som är kroniskt njursjuk och blev transplanterad för nästan 6 år sedan. Vi har två barn tillsammans som nu har hunnit bli 9 och 11 år gamla. Den äldsta var 1 år och den yngre bara ett par veckors gammalt foster när min man fick diagnosen IGA nefrit. Barnen har nog upplevt min mans sjukdom mer traumatiskt än jag och jag gör allt jag kan för att underlätta livet för dem. Det händer dock att jag ibland stannar upp och tänker på min egen situation..... men allt för sällan.

Min man är just nu "friskförklarad" eftersom han har en ny njure, men vi lever ständigt i skuggan av sjukdomen och vet att imorgon kan livet se annorlunda ut.

//Lubbsen

Medarbetare på http://amigurumi.ifokus.se/

www.lubbsen.se

Anmäl
2011-09-20 13:14 #10 av: Maria

Min mamma dog i äggstockscancer för 6 år sedan. Min bror fick en stroke i våras, min svåger har precis opererats för tjocktarmscancer min svärmor dog i ALS förra året.

Själv opererades jag för en elakartad hjärntumör i januari.

Livet går vidare och det är viktigt att försöka leva i nuet för man vet aldrig vad som finns "bakom hörnet"Flört

 

/Maria

 

Anmäl
2011-09-23 18:55 #11 av: sighni

Jag är sambo med en man som har asperger och depression. Han är också nykter alkoholist. Pappa var alkoholist och flera andra i släkten. Det är något vajs med min mamma också men vad vet jag inte. Jag har också en hel rad diagnoser. Några nära bekanta har begått självmord.

Anmäl
2011-09-23 21:41 #12 av: JohannaEkroth

Välkomna hit ska ni vara allihopa! Kyss

Känn er som hemma!

Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

Anmäl
2011-09-23 22:02 #13 av: Kalendula

jag tror att jag har glömt att berätta att jag också är anhörig till en släkting som tog sitt liv.

Uppskattar att bli tilltalad "Kalendula" när man svarar mig på inlägg.

"If you kill all my demons, maybe all my angels will die to. If you kill all my angels, my demons will survive"

Anmäl
2011-10-05 11:51 #14 av: S.M.E.

Hej

jag är anhörig till en vuxen son med Asberger och olika diagnoser i autismspektrum, dock ensamboende och klarar sig ganska bra och utomordentligt intelligent och artig ;) dock fungerar inte godmanskapet alls.. LSS har enorma brister.. läkaren som gav diagnos "glömde" dokumentera så han har inte fått hjälpen han blev lovad..

min frustration är stor.

i familjen och bekantskapen finns cancer, reumatism, stroke, diabetes, parkinsson, grav alkoholism och tablettmisbruk.. SLE, trafikolyckor med både överlevande och omkomna, bipolära sjukdomar samt några med stor dos egotipp...

Tyst

vissa dagar är jag så trött på allt detta..

 Nej, jag själv är inte utan problem..

iblend vill man veta man inte är ensam.. trots man vet så vill man..

ventilera, andas, läsa, vara tyst, njuta, viska, skriva, skrika och blunda...

Anmäl
2011-10-06 11:58 #15 av: Inaarah

Måste först och främst bara säga att detta är en mycket viktig och välbehövd sajt som hanterar viktiga ämnen - så stor tumme upp!

Tja, vet inte riktigt hur jag ska presentera mig själv. Jag heter Lisen, och tillhör nog en av de yngsta (om inte yngsta) på sajten med mina femton år. Tror dessvärre att jag har relativt stor erfarenhet av ämnet, då ätstörningar, depression, stroke och diabetes m.fl finns inom släktskapet. En väldigt närstående släkting har bakercystor och soriasis artrit vilket försvårar hennes livssituation markant. Incest har även funnits inom familjen samt en släkting som tagit sitt liv.
Har förlorat en vän, endast sexton år gammal, i leukemi, liksom en annan vän som begått självmord. I familjens bekantskap tog en man, tillika kollega med min pappa och pappa till en av mina dåvarande klasskompisar, livet av sig och efterlämnade tre tonårssöner och en dotter på åtta år.

Det finns dagar då det mesta känns tungt, men livet har även sina ljusglimtar som lyser upp och stundtals tränger undan det mörka.

Never make permanent decisions on temporary feelings.

Anmäl
2011-12-15 17:37 #16 av: Moonwing

Jahupp!.då landade wingen här mäe!

Jag är en kvinna på snart 50 bast, både anhörig och har dolt funktionshinder själv, tror vi måste få bort "idiotstämpeln", ifrån alla handikapp eftersom det skulle underlätta för deras familjer oerhört.

I vår familj har vi drabbats  ifrån allt från hjärnskador med medföljande livslång funktionsnedsättning som tom blir värre med åren.. -till alla sas "vanliga" sjukdomstillstånd som lagts till som grädden på moset,något som blir än tuffare att hantera när man redan har något slags handikapp.

Jag och min familj har dock även sett en hoper fördelar med våra funktionshinder, man tvingas växa upp snabbare än "människor med vanliga förutsättningar" -men träffar också en rad underbara människor i olika situationer.

Det är svårt att vara anhörig, det är svårt att ha ett funktionshinder/sjukdom..och det är än svårare att befinna sig i bägge rollerna..-men det livet tar, det ges tillbaka ..i någon form, alltid!

Det är min tro och förtröstan..

En varm kram till er allihopa!Kyss

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Anmäl
2011-12-17 12:51 #17 av: Betelgeuse

Hej,

Är mamma till flera barn med Aspergers syndrom/autimsspektrum och har varit ensam om barnen mestadels av tiden sedan deras diagnoser uppdagades. Det värsta tycker jag är omvärlden oförståelse för deras problem. Jag ser på mina barn som de fina underbara barn de är, inga fel på dem utan är det fel på något så är det samhället. Samhället som inte lyckas hitta fungerande vård, behandling men ändå kräver -numer- att kunna fungera ute i samhället på i stort sett lika villkor som de ungdomar och människor utan diagnos. Det finns strålande undantag vilket väl tyder på att resurser tycks finnas men finns den riktiga kunskapen eller VILJAN att verkligen förändra för de neuropsykiatriskt funktionshindrade. Vad har ni för erfarenheter av BUP, Habilitering, SOC osv.Får man inte aktivitetsersättning, vilket är väldigt svårt att erhålla numer, så får man söka försörjningsstöd hos kommunen. Tack för ordet, jag älskar alla mina barn för de människor de är och anser de är Gudagåvor till oss.

Anmäl
2012-01-07 14:26 #19 av: Anonym

Jag har adhd, men har pluggat 7 år på universitet. Jag skulle inte bli som mina föräldrar bestämde jag tidigt. Mina två yngre bröder har suttit/sitter på behandlingshem. Den yngste har Asperger(-drag?) och det funkar inte med min min mamma som enda trygg punkt. Min andra bror har sysslat med droger. Min far har en beroendepersonlighet i halv-skymundan. Han måste supa bort svåra känslor. Min mamma, mormor och morfar har känslomässiga problem. Min enda trygga punkt var farmor, som dog i cancer när jag var knappt 17. Min brors trygga punkt vara gammelmormor Greta, han rymde alltid dit. Hon dog när han var 7 år.

Det har varit mycket att bära, vara fruktansvärt medberoende till ALLA. Så jag har ju bara träffat såna kompisar och såna killar. Eller tvärtom-kompisar där jag kände mig dålig för att de var så normala.

Sen skulle jag bli socionom och rädda världen. Nu skiter jag i alla som inte ger mig något bra tillbaka. Vilka protester det blir då....

Anmäl
2012-02-11 22:14 #21 av: Andrea71

Hej .Jag heter Andrea och har tre barn med NPF diagnoser

Gosse ADHD

Flicka ADHD OCD

Gosse ADHD- utredning pågår.

 

Jag är en trött mamma, som vill gråta vissa dagar, andra dagar vill jag bara le.

Mina barn är härliga ungar, så kloka och duktiga. Och de har begåvats med ADHD också. Vi har aldrig tråkigt kan jag säga.

Jag älskar dem över allt annat :) <3

Anmäl
2012-02-26 13:33 #22 av: minimamma

Hej!

Tänkte att en sån här sida borde finnas och så gjorde den det! För tillfället 30 år, gift och har 4 barn. Och massor av erfarenheter jag gärna varit utan...

Min mor är bipolär och troligen nåt mer, brorsan bipolär, syrran har Asperger, andra brorsan använder narkotiska preparat, dotter med AS-drag, son som just påbörjat utredning om AS/bipolär och en make med social fobi och trolig Asperger. Hans (och mitt) allra största problem är dock de återkommande djupa depressionerna med självmordstankar.

Bakåt i släkten finns ätstörningar och alkoholism...

Att vara anhörig är oftast väldigt jobbigt, men nu har jag själv tagit steget och bett om hjälp...

Anmäl
2012-02-26 18:31 #23 av: BaraLisa

#22 Välkommen! Du har hamnat rätt. Det låter som att det kan bli tungt emellanåt med dessa diagnoser i familjen. Dela gärna med dig av dina erfarenheter. Väl mött!

Med vänliga hälsningar Lisa

 

Anmäl
2012-02-26 18:32 #24 av: BaraLisa

Alla är välkomna, om vi nu missat någon! Ni är viktiga.

Med vänliga hälsningar Lisa

 

Anmäl
2012-02-27 11:08 #25 av: minimamma

Tack!!

Anmäl
2012-03-17 17:49 #26 av: [Jhillhzan]

Hej!

Jag gillar att du vågar stå på dig, att du kan vara så pass ärlig och öppen om allt du gått igenom. En stor styrkekram skickar jag till dig :)

Jag är i närheten utav missbrukare utav alkohol, tabletter och droger. Även anhörig till borderline, asperger, adhd, missbrukare och jag har själv fått diagnosen add i förra året.

Det som hjälpt mig den senaste tiden med allt som har hänt är att jag började på en omvårdnadsutbildning och får lite mer kunskap i allt som har med omvårdnad att göra :)

Anmäl
2012-04-14 19:02 #27 av: Jess89

Hej!

Missade helt den här tråden.
Jag har sedan ett par år tillbaka en anhörig som är alkoholist. Det har varit tuffa tider eftersom att jag själv var barn/ungdom och kände att jag inte hade någon direkt utväg från att slippa det som pågick.

Idag har jag lyckats kommit bort från det men levde ändå med personen under några år.

Vänliga hälsningar Jessica
medarbetare på socialt stöd

Anmäl
2012-04-15 19:43 #28 av: BaraLisa

Välkommen Jess, du är i gott sällskap!

Med vänliga hälsningar Lisa

 

Anmäl