jag är rädd för att min mamma ska gå bort.
Hejsan,jag är en tjej på 15 år som har en mamma som för 8 år sedan fick en stroke,det har tagit enormt på mig nu senaste åren då hon mår enomt dåligt och folk klankar ner på henne (och mig med för den delen(kompisarns mammor)) pga av att det tar längre tid för henne att göra ngt att tex åka och lämna mig eller andra saker + dålig ekonomi och en massa annat.Jag och min pappa satt för snart 2 månader sedan och diskuterade en grej vi vill göra i sommar och frågade mamma vad hon vill göra och då fick vi till svar, jag lever nog inte längre då så ni behöver inte plandera för mig.
Både jag och min mamma gråter varje dag för att vi mår dåligt.jag står upp för min mamma,jag skäms inte över henne och jag ÄLSKAR henne över allt annat på denna jorden jag har tom "gjort slut" med kompisar just pga att dom klankar ner på min mamma.Och kan dom inte acceptera att hon är sjuk coh faktiskt hr ett handikapp som begrensar mitt liv en del också(jag bryr mig inte om attd et begrensar mitt liv en del men de ska tydligen mina vänner göra.) så behöver dom inte vara min vän för jag tolirerar inte det.Hon är min mamma och jag älskar henne för den hon är.Men de gör ju inte allt lättare´för ngn av oss.
Men jag sitter hellre här utan vänner än med vänner som klankar ner på mig och min mamma för klankar dom ner på min mamma kan dom inte acceptera mig heller..! och det gör ju inte det bättre att Min gen pappa kastar skit över mig och min mamma utan att han märker det sj..! Hjälp mig vad ska jag göra,andra som jag pratat med har bara sagt kort akutpsyk. men det är inte svarte jag vill ha,för jag vet att hon skulle må sämre av det..
Hjälp mig!
putt
Ni kanske kan gå i någon form av familjeterapi blandat med "vanlig" terapi? Som att du går dit på måndagar, din mamma på tisdag o tillsammans på onsdagar eller liknande. Så får båda prata av sig både själva och tillsammans? Då inte ekonomi finns borde man kunna få stöd från soc för detta skulle jag tro. Alla i Sverige har ju rätt till vård, det borde även gälla det psykiska skulle jag tro. Alla människor skulle behöva gå till en psykolog, terapeft eller liknande minst två gånger i månaden tycker jag, alla människor behöver prata av sig. Somliga mer än andra och att prata hjälper mycket och man får utlopp för sina känslor genom att sätta ord på vad man känner, samtidigt som man pratar med någon som faktiskt är opartiskt. Önskar all lycka till dig och din mor! Kramar
Gud vad blev ledsen nu då jag läste detta inlägg!
Du verkar vara en otroligt stark tjej! Du är bara 15 år , precis som jag, och bär en stor börda.
Att din mamma haft en stroke och nu fått ett handikap pga detta så ska det inte påverka din relation med kompisar. Jag förstår inte på vilket sätt dom kan ha problem med det?
Jag vet inte på vilket sätt din mamma blivit begränsad efter sin stroke och jag tycker det är tråkigt att hon inte ser ljust på framtiden. Jag tror ni båda behöver prata med någon, att få lätta på era hjärtan precis som #2 sa här ovan.
Om du vill snacka med någon icke anhörig så skulle du gärna kunna höra av dig till mig! Min morfar som är som min pappa har precis fått en stroke så jag vet ändå lite om det och hur det känns…
STORA KRAMAR TILL DIG DU ÄR SÅ STARK! 
Med vänliga hälsningar,
Lovisa Boestad
http://lovisaboestad.blogg.se
Lidingös största blogg
Oj vilken jobbig situation!!!! Sådär ska ingen behöva gå omkring och ha det. Har ni någon skolkurator, eller skolsköterska på skolan, som du kan gå till och berätta det här?
3 Tack. Ja man får lära sig efter alla år att vara stark,även när livet ar som sämst.:) 4 Ja vi har både och men senaste åren har dom bytt skolkurator typ 2 ggr år.. Jag pratar med en feltare,men hon ska sluta:( Annars brukar jag gå oh prata med skolsysrer ibland:)
Usch, vad jobbigt! Men din mamma måste vara otroligt stolt och glad över att ha en sådan dotter som dig.
Det är bra om du kan prata med någon om det - har du t.ex provat att vända dig till Ungdomsmottagningen eller någon Tjejjour i närheten? De brukar inte bara ha bra tips och råd, utan också kunna hjälpa till många gånger.
Utöver det kan det ju vara skönt att, precis som #2 skrev, "prata av sig" emellanåt. Och det behöver ju inte vara något relaterat till just dig och din mamma, utan precis vad som helst mellan himmel och jord. Finns det någon i din närhet som du känner förtroende för tycker jag verkligen du ska försöka med det.
Känner du att du skulle vilja skriva av dig på internet, så kan du absolut skicka iväg ett PM till mig. Jag vet hur det är att ibland känna för att dela med sig av en tanke, höra någon annans synpunkter eller helt enkelt behöva ventilera något. Så, som sagt, får du väldigt gärna skriva om du känner att det skulle behövas.
Och för att kanske hitta någon ljusglimt - är du femton år antar jag att du börjar gymnasiet till nästa höst? I sådana fall lär du ju antagligen hitta nya vänner som förhoppningsvis har större acceptans. Att dina nuvarande vänner inte har det, tycker jag är oerhört tråkigt. För att vara ärlig förstår jag inte riktigt hur de tänker.
I vart fall - stå på dig! Du verkar vara otroligt stark. Jag önskar dig och din familj all lycka!