Jag har en 9-årig dotter med PDD-NOS. Känslomässigt ligger hon på en 3/4-årings nivå. Hon går på en (väldigt bra) skola för barn med beteendestörningar.

Har en 5,5 åring som misstänks ha något inom autismspektrat. Vi har kontakt med BUP och kommer få fortsatt stöd där ifrån när vi önskar. Jag misstänker att min skatt har någon form av "hyperkativitetsdiagnos" också men det får framtiden utvisa. Jag ser min skatts diagnoser som möjligheter, annars skulle jag klappat ihop av sorg.

Har en nu 16-årig dotter som fick autismliknande tillståndsdiagnos för ett år sen. Har ända sedan hon var lite bett om utredning, men ingen har tyckt att det var något problem. Tråkigt, hon hade kunnat fått bättre möjligheter i livet om hon fått rätt stöd från början, ffa inom förskola/skola. Det positiva i samhället är att de har fått upp ögonen för att tjejers symtom är annorlunda än killarnas!!!

Jag har två grabbar med autismspektrum-diagnoser.

Den äldre (nu 25 år) fick sin "högfungerande autism angränsande till Aspergers Syndrom"-diagnos på sin 15-års dag.

Den yngre (17 om någon vecka) fick sin "atypisk autism"-diagnos strax efter sin 15-års dag. Båda har genomgått  utredningar på BUP vid 8 och 10 års ålder. Vid återgivningen efter den yngres utredning fick vi veta att utredarna var lite oense om vilken diagnos som passade bäst (han är otroligt bra på att anpassa sitt beteende till olika situationer/människor), men han fick diagnosen atypisk autism för att det då skulle vara lättare att få det stöd och de resurser som gagnar honom bäst.

Jag önskar intensivt att de som sitter i kommunfullmäktige var tvugnna att lära sig vad alla de olika autism- och autismspektrum-diagnoserna innebär! Ja alla psykiska diagnoser öht!