Går i väggen
Jag hittade inget annat forum att skriva i än det här
Min syster håller totalt på att gå i väggen
Hon jobbar alldeles för mycket och efter jobbet jobbar hon vidare
Jag har sagt till henne, hennes kurator som hon börjat gå till har sagt till henne mfl
Men hon har inte tid att ta det lungt säger hon hela tiden
Hon fick ett nervsammanbrott för 1½ månad sen och blev sjukskriven mot hennes vilja i en vecka
Nu fortsätter hon som förr
Hur ska jag få henne att förstå att hon är på väg att jobba ihjäl sig??
Jag är så orolig!!
/IA
Det här jobbandet är antagligen ett sätt för henne att fly ifrån något annat. Kanske skulle hon gå i riktig terapi istället?
Med vänliga hälsningar Lisa
Tack för svaret
Hon går hos kurator, men finns det specialister inom det här att gå in i väggen som jag kan säga till henne att gå till?
/IA
Jag är själv nästan färdig kurator, och jag kan säga att jämfört med en psykolog så är en kurator bara som en kompis. Man har stödsamtal. En (kognitivt inriktad) psykolog arbetar med hjärnan, att ändra våra tankesätt på djupet. Är man "arbetsnarkoman", som vilken missbrukare som helst, är man inte mottaglig för någon som pratar med en, säger åt en vad man ska göra.
Problemet är ju att din syster kanske inte är så pigg på att få hjälp?
Med vänliga hälsningar Lisa
Exakt!
Jag har gått på psyk sen jag var 8 år och haft kuratorer, teraputer och psykologer
Dom enda som gett mig hjälp har varit psykologer eftersom dom andra har man bara pratat av sig hos
Jag ska försöka ta upp det med det här igen lite försiktigt
Hon har ju enligt sig själv inte så mycket tid att ta hjälp
Hon skulle nog vilja om "hon hade tid"
Tack så mycket för hjälpen
/IA
Så lite så!
Med vänliga hälsningar Lisa
Det är nog svårt att övertyga en sådan person, de brukar måste känna själva när det är stopp. Jag hoppas dock att du ska kunna övertala henne att ta det lugnare.
Din syster kunde vara jag innan jag blev sjuk. Jag har ett arbete med mycket ansvar och hade en mycket dålig och ointresserad chef vilket innebar att jag fick ta mer ansvar än vad jag skulle behövt. Verksamheten utvecklades inte heller. Jag var ensam i verksamheten också och fick därmed vara med överallt som representant för min verksamhet vilket var en extra börda. Jag hade extrauppdrag också som t.ex. skyddsombud och pluggade in bl.a. en magisterexamen på min fritid. Jag jobbade då 100%. På min fritid var jag också engagerad i olika föreningar som ordförande och instruktör osv. Förutom att jag tränade med mina egna djur. Till det kommer så alla "måsten". Jag fick fibromyalgi 1994 men det stoppade inte mig. 2000 upptäcktes det att jag har tinnitus och är hörselskadad. Jag fick mina hörapparater då. Jag slog inte ner på takten för det. 2003 drabbades jag av en depression men bet ihop och körde på till 2007 då min sambo sa stopp och belägg. Han fick mig sjukskriven och 2010 fick jag sjukersättning 50%. Om min sambo inte hjälpt mig vet jag inte hur det skulle gått.
Måste bara säga att det inte är ditt ansvar… Fast självklart förstår jag att du vill hjälpa. Man har ansvar för sitt eget liv och mående. Som anhörig kan man erbjuda hjälp, men man kan inte tvinga och "få någon" att förstå. Jag tror det viktigaste för att få gehör är att man har en bra relation, har man inte det tror jag det funkar bäst med en avvaktande inställning. Prata utifrån sig själv. T.ex.
JAG är orolig för dig. JAG tycker att det verkar som att du jobbar för mycket. JAG kommer ihåg då du jobbade för hårt förut… Och det viktigaste JAG finns här om du vill prata eller ha hjälp med något (om man nu gör det).
Lycka till!