Hej allesammans!

Jag vill nog mest skriva av mig, för jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen snart. Jag går sönder av ovissheten.

Min pappa har varit alkoholist så länge som jag kan minnas, och har även fått diagnosen ADHD för länge länge sen. Han har (och håller säkert på än idag) hållit på med droger, så han är ju inte riktigt som han ska i huvudet - om en får säga så. Han har alltid varit i mitt liv, men på låååång avstånd.

I somras ringde han och berättade att han hade hittat min farbror död på golvet i sin lägenhet, jag fick ju självklart panik. Och jag fick absolut inte berätta för någon och framförallt inte farmor. Jag ringde iaf till min faster som kunde hjälpa mig lite och vi fick iaf till slut tag i den här farbrodern. Han levde! Och jag pratade med pappa och han hade absolut inte sagt att det var han som hittade honom, utan det var någon som hade jävlats med honom själv. PFF!

Efter ett par månader ringde han och berättade att han hade fått skelettcancer. Jag bröt ju självklart ihop och han lovade att göra behandling för våran (farmor och min) skull. Jag pratade med farmor och hon sa att det här var något som han kan ha hittat på, för han har tydligen alltid varit sån att har någon av hans kompisar ont i foten, då har han det också, som ett tex. Så ingen av oss tror honom ju inte riktigt.

I förrgår ringde han och berättade att läkaren hade gett honom som längst sommaren ut, och jag brast ut i gråt. Vi la på och jag vart istället arg. För det finns inga som helst bevis på att det här stämmer, för jag kan inte få reda på sanningen förutom utav honom OM han har några papper kvar! Och det har han säkert inte.
Det känns så jävla dumt nu, för att jag vet inte om det här stämmer eller inte. Och känslorna i kroppen brukar gå över efter en natts sömn, men jag mår fortfarande dåligt över det här. Jag vet ingenting!