Hjälp!
Jag har precis separerat från maken med trolig asperger. Ett par dagar senare umgicks vi och trivdes ihop. Maken trodde vi skulle bli ett par igen och när han nästa dag förstod att så inte var säkert så åkte han hem till min vän och misshandlade honom, hotade och förstörde. Den mannen törs och får nu inte ha någon som helst kontakt med mig och jag blev helt plötsligt helt ensam med 4 barn. Varav de två äldsta också med trolig aspergers…
JAg är helt slut… Hade i veckan kontakt med soc som inte kunde göra nåt före helgerna och fick akutbesök på psyk… Maken har vid ett par tidigare tillfällen slagit barnen och nu efter misshandeln vet jag inte om jag kan be om hjälp av honom. Allt är ett enda kaos och sonen har börjat bli aggressiv och utåtagerande. Lillen sover skit om nätterna och jag är trött… JAg ringde akutpsyk, för det är de enda man får tag på, hon hänvisade till soc, som har telefontid först i eftermiddag om man inte ska ringa polisen och det känns ju inte riktigt aktuellt. Pappa har jag fått massor av hjälp av och min mamma har jag ingen kontakt med pga psykisk sjukdom.
Vad gör man när man är slut och inte orkar mer?
![[JoannaStridh]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
GUD! Det låter jättejobbigt!
Tycker du borde sjukskriva dig ett tag, ta det lugnt få ditt liv på plats igen.
Kanske prata med någon psykolog. Bara ta det lugnt ett tag, slipp all stress.
Styrkekramar!
Är helt föräldraledig för tillfället så sjukskrivning hjälper inte. Skulle nog varit lättare att jobba….
Har iaf blivit lite bättre mot kvällen. Imorgon psykologbesök och kontakt med soc samt besök på banken för att fixa egen ekonomi….
Troligen aspergers.. Med den ilskan låter det mer som adhd..
Hoppas du får stöd gumman! Att vara hemma är jobbigt, jag vet.. Försök göra något du är intresserad av och lägg tid på det..
Har läst en det om Meltdowns hos Aspergerbarn och det stämmer bra in på honom… Stressutlöst.. och enbart destruktivt. De två äldsta barnen har samma tendenser.
Jag har haft fullt sjå med att få värmesystemet att fungera och mat på bordet och barnen i säng… Men idag är barnen hos sin pappa för första gången, efter gemensamt beslut med soc. Han har dock sin bror där med. Så idag har jag tränat och tänkte sova lite, men bara tänker och tänker. Jag har ju avvärjt många utbrott tidigare och anklagar mig själv för att inte ha lyckats denna gång… Men VET att det egentligen är hans ansvar, men han tar det ju inte…
Lite lite bättre för varje dag blir det. Med många bakslag. Men med värmesystemet igång hoppas jag på mer positiva göromål framöver och när skolan börjar efter lovet och jag ibland får lite avlastning med barnen så ska jag ta bättre hand om mig och försöka fokusera på lite roliga saker.
Great. Jag kan få raseriutbrott, men dem har sagt det har med adhd:n..
Har du soc till hjälp ?
Ja. Fick akuttid på psyk dagen efter misshandeln, hade ju kontakt med dem sedan innan och jag har ringt till makens kurator ett par gånger och varit orolig. När jag ringde och berättade om misshandeln sa hon att det trodde hhon aldrig skulle hända.. Mitt förtroende för henne är nu inte så stort längre… Hon ser heller inga problem med att han ska fixa att ha hand om alla barnen. Fast han smällt till dem ett par gånger tidigare då hanmått dåligt. Kuratorn på psyk var den första som jag verkligen kände förstod min situation och hon fixade kontakt med soc omedelbart.
MEn han kanske har adhd med. Vet man ju inte… problem med sinnesintryck ingår ju i AS-diagnosen med vad jag förstått, men det är väl kanske gradskillnader. Han är ju väldigt lugn och snäll när han inte blir så stressad, så ingen som inte sett utbrotten tror ju ens att han kan bli arg. Och man märker ingenting innan det är försent. Läser i boken Explosiva barn med hänseende på sonen och det mesta stämmer även in på maken. Den boken rekomenderas!!!
Jag kan få raseriutbrott men det beror på Aspergern. Jag har koncentrationssvårigheter, men ingen ADHD…
Jag får raseriutbrott när jag inte förstår saker till 100%, då missförstånd uppstår, då jag inte är förberädd på förändringar.
Jag kan inte tackla spontanitet särskilt bra, då blir jag förvirrad, kan inte tänka, får blackouts, blir frustrerad, irriterad för att folk inte kan acceptera att jag behöver tid att smälta intrycken och så blir det till raseriutbrott då jag inte kan kontrollera mig själv för att de trotsar mina varningar och struntar i att respektera.
Fast det är bättre nu sedan jag fått diagnos.
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else
#7 Så verkar det vara för honom också. Förändring var det ju fråga om i allra högsta grad… Det blev väl en för mycket för att han skulle klara av att hantera det… :(
Vi har iaf pratat hos soc idag och det var bra. NU kommer han upp med allt i vårt förhållande som tidigare inte fungerat, förut har han bara blundat för det, eller iaf har det verkat som det. Vi har bestämt att barnen är hos honom två eftermiddagar i veckan och en dag på helgen. Till att börja med. Tills jag börjar jobba 1 juni…
Lite bättre för varje dag blir det… Fast det svänger en del. Idag har jag ännu inte gråtit, bara en sån sak :)
Kollade på mina pappaer och de står att båda diagnoserna kan ge såna utbrott.. Sorry ifall jag missuppfattat mig.