Min syster blev bara 22 år.
Jag är en tjej på 21 år. Min syster (född 90) tog sitt liv i våras, jag är nästan 100% av anledning. Men ändå är jag inte säker givetvis. Jag saknar henne något enormt. Det är fruktansvärt det som hänt & att man VET att man kunde stoppat det. Så många tankar.. Skulle vilja ha kontakt med någon i min ålder som varit med om liknande händelse eller som vill prata om allt & inget?
Sajtvärd på Polen
Känns tragiskt och läsa om att en så ung människa har tagit sitt liv. Jag har själv aldrig varit med om det, men är säkert ingen enkel sak att gå igenom. Hur kommer det sig att du anklagar dig själv för hennes bortgång?
Om du inte vill pratat öppet om det i tråden kan du alltid skicka iväg ett mail till mig.
Vänliga hälsningar Jessica
medarbetare på socialt stöd & Anhöriga
Det är mycket komplicerat varför jag anklagar mig själv. Vi har bråkat mycket & då "riktiga" bråk. Hon försökte begå självmord en gång innan & då bad jag henne göra om det men på riktigt.
Sajtvärd på Polen
Malyna, det måste vara oerhört svårt för dig. Att förlora sin syster på ett så tragiskt sett och sen dessutom anklaga sig själv för att vara skulden till det. Förstår om du inte kan ta till dig mina ord, men du har ingen skuld alls. Det var din systers val. Man tar inte sitt liv bara för att någon säger att man ska göra det. Din syster måste ha mått mycket dåligt och därför såg hon ingen annan utväg än att avsluta sitt liv. Får du Malyna någon hjälp och stöd i detta?
Kramar till dig.❤️
Många tror att jag är "glad" att hon försvann pga det jag sa en gång i tiden.. Och att prata med psykologer känner jag inte för. Min sambo hjälper mig att prata, även om det inte når fram. Behöver en sann vän som man kan prata med :/
Sajtvärd på Polen
![[strutter]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Malyna, jag hoppas att du ändrar dig ang. att prata med en psykolog eller liknande. Men jag håller med dig om att det är ännu bättre om man har en god vän att tala med.
Min son var också 22 när han tog sitt liv. Det är längesen, men jag fattar fortfarande inte fullt ut vad som hänt. Och så tror jag att det måste vara för att man ska klara av att fortsätta leva.
Jag har också skuldkänslor. Vi var så lika till sättet, han och jag, så vi rök ihop både då och då.
När skuldkänslorna blir för svåra försöker jag att komma ihåg alla bra stunder som vi ju också hade.
Och så tror jag att en gång får jag träffa honom igen. Det vill jag tro. Annars vore det ännu hemskare, alltihop. Fastän det egentligen inte kan bli hemskare än det redan är…
Det är sant det du skriver! Vi har bilder ihop, filmer, låtar osv som jag kan kolla/lyssna på när livet är jobbigt.
Sajtvärd på Polen
#6
Kram till dig tidigt på morgonen! 🌺
Här finns hjälp att få:
https://sjalvmordsupplysningen.se/ drivs av SFPH både för de som mår dåligt o anhöriga/vänner
ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.
Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .
Medis på Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.
#8 Tack!