Oj, det är många det. Jag tänker på hur kul vi hade vid ett större bullbak vi gjorde en gång, det är det första jag kommer att tänka på. Jag skulle inte sitta med huvudet i böckerna på masternivå, om det inte var för farmor. Hennes stöttning och hjälp genom alla åren i skolan. Mest är det bara en allmän men enorm tacksamhet för hennes omtänksamhet och värme.

Kommer ihåg min pappas kramar. Han hade alltid speciella kramar. Ganska rejäla och man kände att det var äkta kärlek - att man levde. Saknar kramarna och honom. ❤️

Håller med om att är en hel del minnen det. Men ett par av dom är när farmor brukade vara barnvakt åt mig när jag var yngre så lekte vi alltid gömma nyckelpigan, hon hade ett par magneter som såg ut som nyckelpigor. 

Morfars glada humör och att han nästan alltid lekte med oss barn, hans leende och hur han alltid tog av sig hatten och bugade sig när han hälsade på oss. 🙂

Farfar som skulle ut och slå dikena med lie hur gammal han än var, och farmor som jagade efter med en tjocktröja så han inte skulle frysa.. 😃

Har hur många som helst men det är dom där jag kommer att tänka på sådär på en gång.

Önskar ofta att jag hade fler minnen av min farmor, men det förflutna är inget jag kan påverka. Jag får glädjas åt de minnena jag har av henne. Minnena jag kommer ihåg:

- Hennes matlagning, hur otroligt snäll hon var och framför allt hur mycket hon tyckte om djur. Vilket jag tror att jag har tagit efter lite. Jag minns inte detta själv men har hört av andra att hon aldrig pratade ont om någon människa. 

Minnen från en släkting som avled i cancer: En fina människa som alltid var omtänksam, glad och ville allas bästa. När man var där och hälsade på var hon alltid så vänlig.

Jag önskar att jag mindes min pappa. Det är nog det som ja ghar haft svårast att acceptera. Men min mormor kommer jag ihåg hur när vi bakade. Jag fick alltid en bit egen deg som jag formade till gubbar, blommor och allt annat jag kunde komma på. Naturligtvis använde jag hur mycket mjöl som helst så de var alltid hårda som sten. Men kul var det.

Mitt favorit minne med min morbror var när jag var 5 eller 6 år. Vi var ute och mekade med hans volvo och jag försökte putta den framåt men kunde inte. Då sa han att det nog berodde på att den var alldeles för lätt. Så han hämtade sin hund och så satte de sig i bilen och så provade jag igen. Den gången kunde jag putta den, så stolt jag var. I vuxen ålder inser jag att han lossade handbromsen men just då så var det enorm lycka.

Farmor hade alltid en liten present liggande på en sykorg som stod bakom köksdörren. Hon var en gammaldags dam och jag visste att jag inte fick titta där för än hon gav tillåtelse. Ibland fick jag gå dit på en gång när vi kom, ibland kunde jag få vänta länge. När hon väl sa åt mig att gå och titta vad som fanns där blev jag alltid lika förväntansfull. Ibland fanns det en godispåse, ibland en billig leksak men allra bäst var det när det stod en glasflaska med dricka i. Jag fick bara dricka vid högtidliga tillfällen eller när farmor gav mig en flaska. Dessutom fick jag dricka direkt ur flaskan (efter att farmor noga kontrollerat att öppningen var hel) vilket jag tyckte var så tufft.

Min låssas morfar och jag pratade alltid om hans uppfinningar. Han hade alltid något på gång. Hur man skulle dra vatten till öknar, energisnåla bilar, olika manicker som förenklade vardagen och annat kul. När vi satt och pratade om sådant och han visade mig ritningar så rökte han alltid pipa. Än idag så älskar jag lukten av en tänd pipa.

Morbror Lasse var ett original som jag avgudade.  Han levde som han ville, ofta mitt ute i ingenstans utan rinnande vatten och med utedass. Han letade alltid i containrar och när vi kom på besök fick jag gå in i boden där han förvarade alla "fynd" och så fick jag välja vad jag ville och ta med mig hem. när vi kom hem gick mamma igenom mina presenter och ofta slängde hon hälften för de var "snuskiga". När jag flyttade till Gotland ringde Lasse för att varna mig för alla kaninhål. Han hade gjort lumpen på gotland och det fanns massor av kaninhål i markerna, så man skulle passa sig. Hur gammal jag än blev (var 27 när han gick bort) så avslutade han varje samtal med att härma kalle anka som han låter i de gamla filmerna när han kvackar. Morbror Lasse var nog den snällaste och mest varmhjärtade människa jag någonsin träffat.

Min mormor gick bort för ett tag sedan och jag har bra minnen från henne. Pigg och bodde hemma fast hon var 90+. Liten gammal dam med rynkor. 😃