Jag hade en nära vän men det tog slut efter det att min mamma gick bort.

Jag valde bort henne för att efter en vecka min mammas bortgång så säger hon till mig att nu har du sörjt klart och att den traumatiska situationen som jag hamnade i hade gått över.

Jag förklarade att för en gångs skull gjorde jag nåt som jag behövde göra och det var att stå kvar i mina känslor. Har ett missbruk bakom mig och det enda jag gjort är att fly så fort det varit tung.

Och de mena hon på att ja men vadå det var då och nu är nu men det är inte så jäkla enkelt för jag var så rädd att jag skulle hamna i min maniska period som det blir när jag hamnar i något som jag har svårt att hantera känslomässigt.

Mitt i en sorg så är detta ingen ska behöva höra.

När jag ser tillbaka på vår vänskaps relation så skulle hon ofta förklara för mig hur jag var och vad jag skulle göra men sen att hon hade stora problem hemma i sin familj det ville hon inte ens ta i.

Ska inte smutskasta henne på något vis men när man som mest behöver sina vänner så är detta inget man behöver få.

Detta var jobbigt men idag känns det bättre efter fyra månader och ingen vän jag har saknat. Jag har andra vänner som inte trycker ned än på något negativt sätt.