Annons:
Etikettallmänt
Läst 3604 ggr
Ankan85
7/21/18, 11:50 AM

Föräldrar favoriserar syskon

Jag och min bror bygger våra respektive hus nästan samtidigt och jag får en känsla av att min far favoriserar min bror och allt han gör. Vi bygger på lite olika sätt och det känns som att min bror gör allting rätt och ordentligt medans jag och min man bara gör ett halvdant arbete. Jag får ofta höra från min far att ”x ska göra si och så, ska inte ni göra likadant?”. ”Han har skaffat sådan utrustning till huset, det ska nog ni också ta” osv… Min bror är väldigt händig och teknisk medans min man är lite åt andra hållet (anställer gärna någon som fixar åt oss), så jag vet inte om det påverkar min fars syn på det hela. Jag är en vuxen kvinna och borde ju inte ta åt mig och jag känner mig nästan lite barnslig över hur jag reagerar. Men ändå är jag ofta på dåligt humör efter att ha besökt mina föräldrar då jag bara får höra om hur bra min bror har gjort saker och ting. Ville väl bara ventilera mig lite, kanske det finns flera i samma sits?

Annons:
MonicaLagerquist
7/21/18, 11:56 AM
#1

Känner igen mig i det där. Har tyvärr inget bra råd.

Stolt ägare till fem La permer

Lussan20
7/21/18, 12:16 PM
#2

Bra råd vet jag inte om jag har, men jag kan ge lite tankar. Ofta ser man sin del av det hela  och det gör ont så klart!

Kanske är dina föräldrar sådana att de bara ser vad man gör, inte vem man är. Själv var jag en som ställde upp för beröm, men på äldre dagar då jag inte orkade hjälpa mina föräldrar med allt så såg jag att deras uppskattning bara fanns då de hade glädje av det.

Man kan försöka prata med föräldrarna om hur man känner, men det krävs mod också för att tala om hur det känns i själ och hjärta.

Så kan alla ändå bara bekräfta sig själva, kan dina föräldrars råd vara välmenande?

Att de vill att det ska bli bra och fint med ert hus? Är det andra områden dina föräldrar lyfter fram dig? Känner du deras kärlek?

Jag har själv oförtjänt varit i andra änden och därför känt att jag aldrig fått vara den jag är pga avund. Fått ligga lågt med mitt liv för att slippa höra att jag var favorit. Det är tungt också!

Men syskon har ögon på varandra , kanske din bror har annat som tynger honom?

Syskonrelationer är så knepiga, jag försökte prata med min mamma, men nej, det gick inte. Hon ville inte höra. Kanske är dina föräldrar mer mogna?

Lev ert liv uppskatta varandra och det ni åstadkommer.  Föräldrar kan undermedvetet spela ut barn mot varandra.

Nu är mina borta och jag saknar dom varje dag, trots allt så är de alltid mamma och pappa. Lycka till! Mvh/WL🌺

[Hukanson]
7/21/18, 12:21 PM
#3

Gå ut i skogen, sätt dig under ett träd. Meditera dig till Ljuset. Inse att du har flyttat hemifrån och är en egen självständig människa, någon som har valt en livspartner att dela livet med. 

Eller fortsätt att syskongnabbas och tävla om föräldrarnas kärlek och uppmärksamhet. Fortsätt att vara sårade syster besserwisser. 

Med all respekt

Maria
7/21/18, 1:15 PM
#4

Har du pratat med din bror om detta?

Ibland kan man inte göra så mycket åt andras kommentarer men du och din bror kanske kan skratta tillsammans åt det hela?

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Draken
8/9/18, 11:45 AM
#5

Känner igen den känslan. Jag och mina 2 äldre syskon lämnade hemstaden tidligt. Min Äldre bror bor kvar i Norge, fast 70 mil från våra föräldrar, men jag och min äldre syster "rymde" till Sverige.

Vi har 2 yngre syskon kvar i hemstaden, där även våra föräldrar bor. Och nu på senare år, efter att de yngre syskonen fick barn och familj, så är det nästan så barnbarnen och vi syskon här i Sverige och de som bor längre bort i Norge, inte existerar längre. Det är bara de två som är kvar i hemstaden som räknas liksom. De och deras barn och respektive.

Så fort man pratar med mamma i telefonen, så är det bara mina småsyskon och deras barn och respektive som gäller, det är knappt så hon frågar hur vi och våra barn mår.

Min yngre syster har Fibromyalgi, och det är så himla synd om henne hon har ju så ont, hon kan inte jobba och har inga pengar. Ja viss kan det vara så, men att både jag och mina två äldre syskon också har samma diagnos, jag har dessutom kroniska nervsmärtor,  det räknas liksom inte.

Jag och mina två äldre syskon bryr oss väl inte så väldigt,mycket, trots att det nog svider litegrann. Vi har varandra.

Men barnen tycker det är jättejobbigt, de vill inte åka dit och hälsa på och de vill inte att mormor och morfar skall komma hit heller, för de bryr sig ju inte om dem, de pratar ju bara om kusinerna som bor kvar i hemstaden och pratar bara om dem (mina barns ord, inte mina).

Både jag och mina två äldre syskon har försökt säga till dem, men de lyssnar inte.

Förlåt för väldigt långt inlägg, men det var skönt att få skriva av sig lite :)

Mvh./ Draken

VENI VIDI VICI

Lussan20
9/23/18, 6:14 AM
#6

Ja det är svårt att känna sig övergiven av föräldrar även upp i vuxen ålder!

Dina föräldrar kanske inte har så mycket att prata om mer än de barn och barnbarn som bor i deras stad.

Det görs inte av elakhet det tror jag inte. Utan mer pga att de bor i samma stad. Det syns då.

Som förälder känner man avunden och blir stressad, för hur man än gör så blir det fel.

Jag har sett detta ofta med de kvarvarande barnen hemma att man kommer närmare de som blir kvar. Ganska naturligt, även om det svider. Men måste livet vara mm rättvist?

Ibland är det säkert jobbigt att vara de som bor kvar och får hjälpa och stötta föräldrarna också? Så blir det för de som stannar vid hemmet. Vi sköter gravar, handlar, kör till sjukhus, finns på telefon då saker händer.

Att vara syskonen som andra är avundsjuka på är också lika tungt. Ett vackert begåvat barn får sällan vara det, då får de andra känna sig underlägsna. Kanske ännu svårare?

Sök upp och prata med dina föräldrar om hur det känns då får de chansen att svara och kanske förklara. För nog älskar de sina barn lika mycket. Det finns många rum i föräldrars hjärta. Men kritiska barn är svåra att göra till lags. Båda sidor har ansvar. Jag är förälder till fyra barn,har 7 barnbarn, svårt att räcka till i alla situationer. Mvh/WL

Annons:
Calcifer
9/24/18, 2:58 PM
#7

#3 Gud vad elakt och onödigt skrivet.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Lussan20
9/24/18, 3:36 PM
#8

Det förstår jag inte?

Jag förstår problematiken, men allt har ju två sidor i livet. Den andra sidan har sina upplevelser och i arbete med människor så ser man hur svårt detta kan vara. Jag har varit utsatt för avundsjuka hela livet och krymte, jag vågade aldrig vara mig själv.  Ändå så försökte jag se det andra syskonets situation. Men så mycket skit som jag fått tagit så vet jag att det krävs att båda ser sin roll.

Men jag förstår att det finns föräldrar som medvetet är orättvisa. Men i mitt fall fick de aldrig visa sig stolta eller berömma mina bra sidor.

Ja tycker ditt inlägg var värre, för du vet ju lika lite som jag alla faktorer i det som sker. jag visade bara på olika saker som sker mellan syskon och föräldrarelationer. Mina barn är också avundsjuka på varandra, men ingen kan vara mm rättvis, varken som barn eller föräldrar. Det är väl ganska lätt att förstå?

Calcifer
9/24/18, 3:37 PM
#9

#8 Jag skrev inte mitt inlägg riktat till dig, så vet inte varför du svarar, men ok.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Lussan20
9/24/18, 5:22 PM
#10

Då ber jag om förlåt! Jag är synskadad så jag har lite svårt att se vad jag ska svara på. Mvh/WL

Calcifer
9/24/18, 5:34 PM
#11

#10 Ingen fara, sånt händer.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Upp till toppen
Annons: