Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

Presentationer Hälsningar Kontakt sökes Allmänt ¤ Livshotande sjukdomar ¤ Kroniska sjukdomar ¤ Psykiska sjukdomar -- Suicid - Självmord ¤ Funktionsnedsättningar -- ADHD/ADD -- Asperger och autism ¤ Missbruk och Beroende -- Alkohol -- Narkotika ¤ Mobbning, konflikter och gräl ¤ Våldtäkt & Incest ¤ Att vara anhörig till... ¤ Övrigt Anhöriga ¤ Positivt i livet ¤ Negativt & Jobbigt ¤ Berättelser ur livet ¤ I livets slutskede och tiden efter ¤ Minneslunden ¤ Lagar & Regler ¤ Hjälpmedel och stödinsatser ¤ Tips och råd ¤ Böcker och övrig media ¤ Dikter ¤ Undersökningar ¤ Lekar och tävlingar [OT - ] Utanför ämnet Om sajten & IFokus Om andra sajter
¤ Tips och råd

Oro för stölder

2018-09-22 08:11 #0 av: MonicaLagerquist

Är det någon som har råd hur man bemöter personer som är övertygade om att det stjäls saker från dem. Svärmor förlägger saker och är sen helt övertygad om att någon snott sakerna.

Kammen, fotfilen ,telefonladdaren osv.Sakerna är ju inte stulna det vet vi ju,

Ibland hittar vi dem genast ibland dyker de upp någon dag senare.

Hon ringer hit och någon har snott hennes schampo.Hon gråter och är väldigt otrygg och i hennes värld har ju någon snott sakerna. Ofta kan jag via telefonen lotsa henne till rätt ställe och hon hittar sakerna men ibland går det inte.

Hur ska man bemöta detta? Det måste vara jättejobbigt för henne. Dels att tro att man blir bestulen och dels att vi inte tror henne.

S*Blå Katten Cornish Rex och La Permuppfödning.


Anmäl
2018-09-22 08:27 #1 av: Göstage

Kan väl kanske inte ge något tips, för jag tror att det där kan vara demensrelaterat och då kan man inte göra så mycket - anklagelserna kommer att dyka upp igen.

En av mina gamla släktingar trodde också att det stals från henne, och hon anklagade en viss person. Vi andra släktingar fick trösta den här personen, som tvärtom hade hjälpt den gamla släktingen men nu tappade lusten för det.

Efter att den gamla hade avlidit röjde vi upp i hennes bostad eftersom hon inte hade några barn. Och efter hand kunde vi bocka av pryl efter pryl som hon sagt blivit stulna men som vi nu återfann undangömda på ställen som hon tydligen hade glömt bort. Det blev en stor lättnad för den som anklagats.

Re:tired, men stolt medis på Kust & hav iFokus.

Anmäl
2018-09-22 08:37 #2 av: Aleya

Nu är detta ett råd för personal som jobbar med dementa. Men det kanske även funkar för dig som är anhörig: "Så säg inte
emot utan bekräfta känslan. ”Är det en fin klocka?”, ”Fick du den
när du var ung?”, ”Berätta hur den ser ut?”, ”Jag förstår din oro, jag
ska höra med de andra och försöka hjälpa dig.”"

Så med andra ord: bekräfta, prata om samt att undvika att säga: Nej, du har fel.

Jag fann detta:
https://tinyurl.com/ybd5b8ah (jag har bara förkortar url så därför står det tinyurl men den är ok att klicka på. Samt att det är en Pdf så du vet.)

Testa detta.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2018-09-22 08:44 #3 av: MonicaLagerquist

Ja vi försöker att bekräfta hennes oro men ibland är det svårt.Särkilt min man har svårt.Jag har lite lättare och försöker att ta det mesta av samtalen.

S*Blå Katten Cornish Rex och La Permuppfödning.


Anmäl
2018-09-22 08:49 #4 av: kattöga

Det låter som min gamla mamma... som bor på ett äldreboende och "blir bestulen" titt som tätt. Och eftersom hon tror så, så gömmer hon saker (även kläder) lite här och där. Senare har hon glömt bort att hon gjort så... och då har någon förstås snott dem. Hon samlar även ihop allt i väskor och kassar och har närmast sängen, så att ingen kan sno grejerna utan att hon vaknar.
Är jag där letar jag efter den försvunna saken och hittar den oftast i "högen" intill sängen eller gömd någon annanstans.

Vi köpte en liten sittbänk som samtidigt är en "förvaringsbänk", som hon kunde ha sina blommor på (hon har rummet fullt av blommor).  Så vi "gömde" alla saker hon samlat på sig i "förvaringsbänken" och sa' att nu ser de inte grejerna och ingen vet att det finns en låda under blommorna. 
Den lösningen köpte hon då. Men hon har ju förstås saker framme också, som kan bli stulna... och som hon inte hittar...

Annars lyssnar jag bara på henne, låter henne få prata om det, "få ut rädslan" lite på det sättet. Efter ett tag glömmer hon bort det för ett tag.

Tänk vad mycket spännande man kan lära sig, när man inser att man inte är så smart som man har trott!    /   Catta-Y

Meeow! 

Anmäl
2018-09-22 10:59 #5 av: Aleya

#3 då kanske det är bättre att försöka leda samtalet till något annat för hans del.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.