Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

Presentationer Hälsningar Kontakt sökes Allmänt ¤ Livshotande sjukdomar ¤ Kroniska sjukdomar ¤ Psykiska sjukdomar -- Suicid - Självmord ¤ Funktionsnedsättningar -- ADHD/ADD -- Asperger och autism ¤ Missbruk och Beroende -- Alkohol -- Narkotika ¤ Mobbning, konflikter och gräl ¤ Våldtäkt & Incest ¤ Att vara anhörig till... ¤ Övrigt Anhöriga ¤ Positivt i livet ¤ Negativt & Jobbigt ¤ Berättelser ur livet ¤ I livets slutskede och tiden efter ¤ Minneslunden ¤ Lagar & Regler ¤ Hjälpmedel och stödinsatser ¤ Tips och råd ¤ Böcker och övrig media ¤ Dikter ¤ Undersökningar ¤ Lekar och tävlingar [OT - ] Utanför ämnet Om sajten & IFokus Om andra sajter
¤ Att vara anhörig till...

Vuxna barn till alkoholister mm. Min historia

2018-10-29 17:14 #0 av: Tissetass

Hej! 

Jag är ett vuxet barn till alkoholister och jag kan ju omöjligen vara ensam =) Jag kan ju berätta lite hur min väg sett ut. Jag är 34. Ca 06 eller 07 gick jag ett tolvstegsprogram för anhöriga. Det gav en del men just då och där i livet så var jag inte redo och mogen att ta till mig det helt. Jag la det på hyllan efteråt och blev arbetsnarkoman och flydde från det istället. Men efter ett tag så blev jag så less på att jag inte fick mitt liv att fungera, mina förhållanden slutade alla på samma sätt mm, innerst inne visste jag ju att jag var tvungen att öppna den där dörren ändå igen. Och tillslut var tiden mogen och även jag.  Har läst mycket och det finns mycket på youtube ,jag ser till att checka in med mig själv hela tiden eftersom man lätt blir medberoende till allt och alla och det snurrar till uppe i huvudet.  Nästa steg är nog att hitta en grupp, man kommer en bit påväg på egen hand, sen tar det liksom stopp och man behöver andra Glad Bara den insikten är ju stor i sig för mig.   Meditation, yoga och att påminna mig att vara i nuet har hjälpt mig. Det är ju bra dagar och en del när man 'tappar bort sig' fullständigt.  Men jag är ju inte mer än människa Glad

Hur har det sett ut för dig? När förstod du att det var din uppväxt som satte käppar i hjulet? Hur långt har du kommit på vägen? 

Dela gärna med dig! =)

KRAM!

Anmäl
2018-10-30 15:25 #1 av: Tissetass

PS. Du är inte ensam Glad D.S

Anmäl
2018-11-10 21:25 #2 av: Jess89

Jag är också medberoende till en alkoholist. Upptäckte detta under tonåren och att våga ta steget och berätta sanningen för någon var allt annat än lätt. Tack och lov har jag haft en förstående sambo som sett hur jag haft det.
Jag har gått hos flera kuratorer men var nog inte riktigt mogen för att ta tag i problemet. Har nog mer haft det som en liten ursäkt till saker. Men trots detta har jag kommit långt däremot självförtroendet behöver jag jobba på.

Vänliga hälsningar Jessica
medarbetare på socialt stöd

Anmäl
2018-11-11 21:38 #3 av: Skogsväsen

Måste låna tråden och fråga, hur har det påverkat er att vara medberoende/levt med alkohol-missbrukare i familjen? Om det går att förklara på ett så tydligt sätt som ni bara kan. Hur har det påverkat er i alla plan i livet? Kärleksrelationer? Jobbet? Intressen? Drivkraft? Det generella måendet? Svagheter/Styrkor? Känsligheter?

Något ni märkt som kanske varit positivt med att leva med alkoholism i familjen och något som varit negativt?

Ni behöver inte svara på alla frågor eller ens en av dem. Skrev bara ner allt jag kunde komma på som jag gärna skulle vilja veta. :) 

Om du vill skriva av dig till någon så finns jag här. 

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.