Jag har inget speciellt år eller ålder. Utan jag minns mina jular från 0-5 år med mest glädje. 

Då firade hela släkten med respektive ute i morfars stora timmerhus. Hustaket var prytt med en ljusslinga och marschaller hela vägen upp till huset - så man kunde se då tomten kom. 

Jag minns inget Kalle Anka, mat, klappar eller diskussioner. Har bara en känsla av glädje.

Jag minns när jag var 12-13 år gammal så jobbade mamma som sjuksköterska på ett äldreboende och var tvungen att jobba förmiddag på julafton. Eftersom det bara var hon och jag så brukade hon fixa så hon kunde vara ledig just på julen men det här året gick det inte. 

Men det blev hur mysigt som helst. Jag och vår lilla hund följde med till äldreboendet och jag tog på mig en röd klänning, vitt förkläde och tomteluva och Ida (hunden) fick en stor röd rosett runt halsen. Sedan gick vi runt på avdelningarna och delade ut små presenter till de gamla som kommunen hade köpt åt dem. 

De gamla var så glada över att det kom en liten tomte och Ida fick hur mycket godsaker som helst att äta. Hon var van att vara där eftersom mamma tog med henne ibland när hon jobbade. 

Sedan samlades alla tre avdelningarna i samlingssalen och åt jullunch. Det var verkligen en mysig stämning och det sjöngs julsånger och alla verkade glada. För mig som var van att bara fira med mamma så var det jätte kul att vara med så många människor. 

Efter jullunchen så slutade mamma jobba och vi åkte hem och började vår egna julafton. 

Det var verkligen en rolig julafton och det lärde mig att det faktiskt inte krävs så mycket för att göra folk glada på jul.

#1 Glädje räcker långt.

#2 Låter som en mysig upplevelse och framför allt att ge någon annan så mycket glädje på självaste julafton.