Min svärfar dog igår på morgonen på Södersjukhuset i sviterna av corona och han blev 88 år, han var dement och led av alzheimer. Hans minne kommer jag att bevara om hur fin människa han var, hans död blev hans befrielse då han var svårt sjuk i alzheimer. I praktiken så dog han för 4 månader sedan då han inte uppfattade sin omgivning så som han gjorde innan han fick alzheimer, men nu blev det så defenitivt och han är borta. Det gör ont och jag tillåter det att få göra ont, nu får han äntligen ro och vila, hans hustru har givit honom handen och nu får dom äntligen återförenas igen.