Min farmor gick över regnbågsbron, saknar henne något enormt 

#1 Beklagar. Hoppas att du för övrigt har haft ett bra år.

Mitt år har haft blandade känslor. Jag blev kattägare till en underbar cornish rex som jag tyvärr inte kunde behålla efter flytten. Känns tyvärr som att mitt 2012 har varit väldigt dystert med arbetslöshet och ingen utbildning.

Jag kommer aldrig glömma början av 2012 då jag var tillsammans med min bästa vän, som var djupt nere i missbruket. Jag minns särskilt lyckan när han la in sig på behandlingshem och klarade det hela strålande i flera månader. Han fick ett återfall ett tag senare och har ännu inte kommit upp på fötterna efter det, tyvärr.

Usch, nej mitt 2012 vill jag helst glömma. Var det allra värsta på 14 år för mig (och min son). 

Sedan avled min morfar först och en månad senare var jag på ett bröllop på samma plats. Lite surrealistiskt att vara lycklig på samma plats man gråtit för inte så längesen.

Två av våra hundar avled, vilket var otroligt jobbigt. Blev även av med gamla vänner men träffade många nya, bl.a min nuvarande flickvän. Insåg vilka som verkligen är de äkta i mitt liv, de som bryr sig om mig på riktigt. 

Finns väl en del andra grejer också som man alltid kommer minnas, både positiva och negativa minnen. Men det håller jag för mig själv.

Mitt 2012 var faktiskt riktigt bra, upptäckte jag nu när 2013 inte gått lika bra.

Jag fick träffa mina stora idoler och fick kramar och pussar av dem, fick se min andra stora idol live, träffade en underbar kille som nu är min pojkvän, umgicks med familj och vänner, gick ut grundskolan med ett snittbetyg som jag var nöjd med, började gymnasiet med en härlig klass på en bra skola, fick uppleva Paris med mina vänner och Berlin med min familj… säkert glömt något, men ja, det var ett bra år! :)

2012 var året då vi fick vårt andra barn, en dotter, min man fick sin adhd-diagnos, jag fick mer ihållande värk och första året vi fick uppleva i vårt alldeles egna (nåväl belånade) hus på landet.

Det var året min son började prata, började fundera på pottan, kom på att en lillasyster inte är så dumt, vi kollektivt gick upp i vikt här hemma (haha) och året då vi bestämde oss för att nu kan det bara bli bättre.

Vart mycket kämpande hela 2012, jobbig graviditet o kämpande om diagnos o sedan kämpande för att klara två barn o ökad värk…. Vart så mycket kämpande, men samtidigt en stor seger i att få uppleva den första bebistiden utan förlossningsdepression. Känslan av att få älska ett barn från första stund var fantastisk.

Det må vara mycket som är jobbigt. Men de där barnen (som för all del driver mig till vansinne stundtals) är verkligen det bästa som finns! Och maken (som även han kan driva mig till vansinne) är inte så dum han heller. :)

Detta året ska dock bli ännu bättre har jag bestämt. Och sen ska det fortsätta så!

Väldigt mycket blandade känslor här. Har varit osäker på mig själv och bara mått allmänt dåligt. 

Kaos i skolan också.

#9 hoppas att ditt 2013 blir bättre. 🙂