Pratar om dem med vänner, släkt och psykologer. Samt bloggar. Sedan släpper man det och går vidare.

#1 Skriver du precis hur du känner i din blogg? Vissa saker kan ju vara känsligt att skriva om.

#2 Ja, det gör jag alltid - men min blogg är låst så bara fåtalet nära kan läsa. Inte min familj/släkt, fast vänner för vi pratar ändå om allt.

Att inte vara så förbaskat idiotiskt blåögd, och se till att man undviker det som förtär en, är ett framgångsrecept på min agenda numer.

Att våga se det man kanske inte vill se. Att våga lita på sin intuition. Att enbart omge sig med ärliga, sunda och varmhjärtade människor.

Att lära sig av misstagen helt enkelt.

Jag tror att jag försöker skratta en del. Mer skadeglädje över vad min far missar av hans dumma beslut han har gjort genom åren. Hemma så slänger vi "elaka" kommentarer om honom för jag tror det är det enda vi kan göra för att bearbeta för att slippa dra upp gammal skit och må sämre över det. Finns så mycket jag inte vet om som min syster vet och börjar vi prata om det så börjar jag alltid gråta. Så skratta och försöka göra det "roligt" är nog det jag/vi gör.