Det är fortfarande ca 20 dagar till jag äntligen får pengar.

Har åkt 40 mil idag, som tur var körde jag inte. Blev lite långtråkigt att sitta och åka så långt.

Trots att jag är glad över att ha semester, börjar jag bli otroligt uttråkad och orolig i kroppen…

Har levt hela mitt liv med svår ångest, blev för ett par år sedan diagnostiserad med Asperger, ADD, GAD med panikattacker och Atypisk depression. Förra sommaren dog min mamma bara 43 år gammal och i år, på ettårsdagen för hennes begravning fick jag veta att jag har förändringar i hjärnan som måste utredas. Så sitter nu och väntar på att få remiss för att göra en lumbalpunktion. 

Hej roligt liv. När är det min tur att få en paus från skit?

Mvh Sara

#3 Vad passar du på och göra under semestern?

#4 Känns det bättre efter att du har fått diagnoserna? Önskar jag kunde säga att det slutade i morgon men hoppas att du snart får det bättre.

#5 Ja, det känns ju bra att få veta varför jag mått så dåligt men att läkaren samtidigt sa att jag alltid kommer ha problematiken var ju inte vad jag ville höra. Men jag blir mer förstådd av min omgivning, då det förut det var mycket "skärp dig, Du är bara lat, alla har det lite jobbigt ibland"

#5 Hur tog du beskedet från läkaren? Att få diagnoser brukar underlätta, om man vill berätta för sina nära och kära. Kommer du och berätta för dina anhöriga?

Jag och min son är förkylda efter skolstarten. Så himla trist att se sista solstrålarna ute och själv ligga inne i feber. 😓

#8 Krya på er.

Jag tog beskedet bra. Jag var mest lättad över att få en diagnos. Jag skrivit blogg om psykisk ohälsa i många år så har alltid varit öppen med min problematik. Så finns ingen i min familj som inte vet. Sen visste de väl sedan innan efter som jag på grund av min problematik inte kunnat fungera normalt. Har varit inskriven på psykiatrin sedan 8 års åldern.

#10 Låter som att du har gått igenom mycket. Hur är dina anhöriga stöttar de dig? Kommer du få äta massa mediciner?

#11 Jag har ätit ett 20-tal olika mediciner sedan jag var 13 år, Men har idag slutat med allt på grund av alla hemska biverkningar det gett mig. Jag är sjukskriven. Klarar inte av vardagen själv. Men jag har en underbar sambo som hjälper mig. Innan mamma dog brukade hon hjälpa till med lite allt möjligt. Min mormor vill gärna hjälpa till, de vill säkert fler av de i släkten också men jag litar inte fullt ut på dem och blir stressad och får ångest av tanke på att de skulle göra något för mig.

#12 Låter inget vidare. Har du fått rätt mediciner eller har läkarna experimenterat med olika mediciner? Har du några vänner som skulle kunna hjälpa dig. Din sambo ska du vara rädd om och hålla hårt i det är inte alla som har den turen. 🙂Det går inte och öva så andra kan få hjälpa dig kanske för att avlasta sambon ibland?

#13 I och med att jag har så blandade diagnoser har de vart svårt att hitta mediciner som fungerar. Jag jobbar med min problematik och får hjälp från psykiatrin. Ska eventuellt få boendestöd och börja på KBT.

Som det är nu har jag inte direkt några vänner. Vågar oftast inte ens gå utanför dörren vilket gör det svårt att ha kompisar. 

Jag och min sambo har varit ihop i sju år och ska gifta oss nästa år. 

Det är mycket jobb med att håla sig flytande med alla problemen, men jag mår mycket bättre idag än vad jag gjort när jag var yngre. 

Jag är helt självskadefri och jag jobbar med min ångest bäst jag kan.

#13 Usch lider verkligen med dig. kan tycka att det borde komma mediciner som kan kombineras eller en som kan hjälpa för flera diagnoser. Det sista vore kanon. 🙂Det är säkert ingen lätt match men man kan alltid hoppas. Tråkigt att ni med flera diagnoser ska behöva lida.

Hoppas verkligen att hjälpen du kommer få underlättar lite för dig. 

Oj vad länge ni har varit tillsammans, vad kul grattis! 🙂

Angående ditt "vänproblem", kan du alltid skicka iväg ett mail om du känner att du behöver. 

Mår du bättre för att du har lärt dig att leva med dina diagnoser?

Just nu känner jag att en del människor inte borde prata alls.

#15 Jag mår bättre för att jag har accepterat mina problem och på de sättet lärt mig att jag kommer må riktigt kasst i perioder. Men det går över. 

Jag uppskattar verkligen ditt erbjudande :) Så tack så mycket

Jag skriver en blogg och får ur mig det mesta jag "behöver prata om" där. Det har hjälpt mig väldigt mycket faktiskt.

#9 Tack! Vi börjar känna oss lite piggare nu.

Ny månad och ny tråd. Länk.