#0:

Jag vilar då jag blir trött, får hjälp av mina barn och vänner om jag behöver handla . 😀♥️😍

#0: Det är inte lätt…

Ja vissa perioder är det jobbigare.
Min man och jag har gått hos en anhörigstödjare under något år.
Vi gick på fem besök på Familjens hus för samtal

På uppmaning av anhörigstödjaren har jag tagit kontakt med syncentralen och ska få träffa en kurator.

Annars är promenader i skogen med en bok i örat bra "terapi"

#3: Ja, det är viktigt att ta hand om sig själv och vila på rätt sätt för en själv.

Ljudbok, klassisk musik eller nån fånig serie på Tv som ger avkoppling från vardagens bekymmer är sååå viktigt.

Skulle ju träffa kuratorn på syncemntralen imogon men så blir det inte Vi är fortfarande sjuka

#5: Stackare!

Som tur är fick jag en ny tid nästa vecka

#7: Det var lättsamt!

Man orkar till en viss gräns, då går det inte längre.

När sonen var aktiv i missbruket håll jag mig uppe bara för att jag var tvungen. Jag gick på ren viljestyrka. När han blev tvångs omhändertagen i Januari 2022 kraschade jag, och jag är fortfarande sjukskriven.

#9: Att vara en anhörig som bryr sig är slitsamt! Se till att ta hand om dig själv!

#10: Jag mår bättre nu och sonen är fortfarande nykter. Han har fått både jobb och lägenhet. Han har tagit körkortet och han har köpt sig en bil 🥰

#11 Skönt att det går åt rätt håll för din son.

Själv har jag mått hyfsat ett taf men fick ett kraftigt ångestanfall häromnatten.

Man orkar som sagt bara för att man inte har något val.

#12: Jo så är det. jag är ju fortfarande sjukskriven efter allt med sonen, covid och hela fadderullan, och jag vet inte om jag orkar gå tillbaka till stressen och slitet.