Råd, tack!
Hej!
Nu är det inte så att jag är anhörig utan jag tänker på min mamma…
Det är så att jag alltid haft problem med min kropp, det började med knäproblem och under åren har jag genomgått fler operationer, sedan blev det ryggen och jag opererades för diskbråck i februari i år, det hjälpte inte länge och nu är jag mycket sjuk och äter supermycket smärtstillande av olika slag och jag kan säga att jag inte känner igen mig själv när jag kollar i spegeln… Skall antagligen opereras igen i vinter och få järnplattor som stöd i ryggen…
Nu är det så att min sambo jobbar väldigt mycket så det är oftast mamma som får ställa upp, hon kör mig till affären (har inget körkort pga dålig ekonomi pga att jag inte kan jobba), bär mina matkassar, kör mig till alla läkarbesök, ordnar och fixar i min trädgård fast hon har en egen att ta hand om osv…
Ja, hon ställer upp i ur och skur! Och jag har otroligt dåligt samvete för att jag har svårt att visa glädje och tacksamhet över all hjälp… Jag känner mig bitter och arg på att jag inte klarar saker själv osv. Jag är inte mig själv längre…
Visst säger jag tack och så men jag kan inte känna det i hjärtat…
Jag skulle gärna ta emot tips och råd på hur jag ska underlätta för de anhöriga? Mig själv försöker jag jobba på hela tiden men i övrigt…
Det som slog mig när jag läste inlägget var att kanske låt andra än din mamma hjälpa dig, Exempelvis dina vänner eller släkt.
Hur ofta behöver du hjälp och kan du göra saker själv?
Vänliga hälsningar Jessica
medarbetare på socialt stöd & Anhöriga
mina närmaste vänner: en har precis fått baby så hon är ju ganska fast, en annan jobbar även hon skiftesarbete och har häst mm…
Sambon jobbar också skift plus att han har en massa firabel hela tiden och renoverar huset, har ett stort rum utan golv nu som måste fixas innan det blir kallt…
Pappa jobbar och har inte bil för att komma och hjälpa mig, vi bor 10km ifrån varann, en vän har nyss flyttat 100km bort och så har jag mamma som bor 1km bort och som hjälper mig mest…
Jag klarar mig själv så långt att jag kan värma mat i mikrovågsugnen, att stå och kocka klarar jag inte… Och de dagliga sysslorna som har med hygien att göra klarar jag… Ska jag i duschen behöver jag hjälp…
Sambon sköter om städningen i huset och han hjälper mig med att duscha (hjälper tvätta från höfterna nedåt), han hjälper mig på med strumpor de sämre mornarna osv…
Så som jag har det nu så funkar det och jag har inte bett min mamma göra nåt i trädgården osv… Det gör hon själv…
Men jag känner att det blir tungt för henne att åka med mig och handla nu och då, köra mig till olika läkaren och undersökningar osv…
Jag skulle gärna underlätta för henne på nåt sätt men vet inte hur… Försöker att handla allt jag behöver på en gång men det blir alltid nåt som gör att jag behöver skjuts nästan varje dag iaf…
Nu blev detta jätte långt…
P.S. Jag hatar att vara beroende av andra människor! 😕
Har du inte rätt till färdtjänst?
ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.
Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .
Medis på Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.
Nej…😕 Vi har det så bra ställt här i Finland så man får absolut ingenting… Jag får 500€ i månaden, en månad av medicinerna kostar nästan 100€, räkningar har jag varje månad för ca 200€ och så ska man ha mat på bordet…
Och hade man för mycket månad kvar i slutet av pengarna 😉
#4 Finns det ingen möjlighet att du kan få hjälp av din hemkommun? Kan tycka att det borde finnas någon hjälp att få.
Har aldrig bott i Finland så vet inte vad som gäller där.
Vänliga hälsningar Jessica
medarbetare på socialt stöd & Anhöriga
Nope, de är så förbannat snåla på alla sätt och vis…
Träffade en neurokirurg häromdagen och han blev väldigt arg över att jag inte ens fått någon rehabilitering! =/
SÅ funkar det här… Man ska själv veta exakt vad man har rätt till och även då försöker de neka en att få vissa saker igenom! :/
Starta ny diskussion