Hur mycket ska man som människa få behöva ta innan det får vara nog?

Tycker det är fullt tillräckligt det du har fått utstå. Och egentligen handlar det väl inte om "hur mycket". För det måttet är individuellt. Egentligen ska man inte behöva utstå någonting alls och du har all rätt att sätta ner foten.

Din sambo kommer att ha svårt att "välja sida". Han älskar både sin mor och dig, och visst sägs det att man ska kunna prata om allt. Men tyvärr innefattar inte allt - allting.  Det är också skillnad på att ha en mor som alkoholist, mot en far, och det är skillnad på att vara son, och dotter. Valet om din sambo ska bryta med sin mor, kan bara han göra. (Och jag ber om ursäkt om jag missförstod dig nu. Jag tror jag gjorde det. 😇) Men du kan stå för dig, och försvara dig, gentemot din svärmor. Du kan ha rätt att hon kanske rent utsagt är rädd att förlora sin son, om du väljer att ta avstånd till din far, just på grund av alkoholen. Men det är hennes strid. Inte din, och hon har heller ingen rätt i att säga åt dig vad du ska göra.

Din strid är bara din. 

Ska man accepteras att behandlas hur som helst bara för att det är ens blodsband?

Vet hur elak en alkoholist kan vara. Hur ont det gör! Men det gäller att försöka tänka att det är sjukdomen som säger så till dig, inte din pappa. Håll distans. Ibland behöver man bryta banden. Ibland pratade inte jag med min pappa på 2 år, och ibland mer.

Måste man visa gränslös kärlek till sin förälder?

Nej, det måste man inte. Man väljer inte sina föräldrar, tyvärr. Hade vi gjort det hade nog livet varit lättare. Du är en del av dina föräldrar. Men du är inte deras slav och inte heller är du deras ägodel.

Stå på dig och var stark. Du verkar redan ha sunda värderingar, och behöver bara lite stöd. 

❤️

Ditt svar betyder mycket, tack för att du tog dig tid att svara

Man ska inte behöva utstå mycket alls. Du har valt att inte ha honom i ditt liv - och hon har valt bort människor i sitt liv. 

Jag har valt bort båda mina föräldrar. Eller ja, pappa har jag aldrig växt upp med - men valde bort honom som vuxen då vi umgick lite då jag fick min son (hans enda barnbarn). 

Min halvbror (vi har olika fäder) brukade säga att jag skulle sluta fjanta mig. Det är ju ändå min pappa. Samma sak med vår mor nu. Men jag är ofantligt trött på att vara den vuxna av oss tre. Man vinner inget av att känslomässigt ge med sig hela tiden, bara för att "dem är som de är". 

Min far är alkoholist, min mor bitter och sur.

#3 Min far är alkoholist, min mor bitter och sur. 

Låter precis som du beskriver min far och mor, förutom att min far är död.

Vad ledsen och frustrerad jag blir, ser nu att mer än hälften av mitt svar här försvunnit. För att göra det kort; Jag hoppas att ni förstår att jag aldrig skulle be min sambo att välja sida eller att säga upp kontakten med någon? Däremot vart jag ledsen att han tog kommentaren så lätt, som en skitsak. Detta är inte första gången hon säger elaka/nedvärderande saker om mig och till mig. Jag är egentligen inte så hård och kall som jag verkar framstå som. Jag tänker på min pappa varje dag, jag önskar och saknar den älskvärda personen han en gång var. Men då den personen bevisligen aldrig kommer att återvända så orkar jag inte att ta de konsekvenser som det innebär att ha honom i mitt liv. Om ni bara visste hur mycket jag uppskattar era svar, tack! Och styrkekramar till er med!

Jag hoppas att ni förstår att jag aldrig skulle be min sambo att välja sida eller att säga upp kontakten med någon? 

Det var därför jag skrev att jag ber om ursäkt om jag missförstod dig nu. Jag tror jag gjorde det. 😊 Jag antog ingenting, utan bara kommenterade det du skrivit.

Jag är egentligen inte så hård och kall som jag verkar framstå som.

Du framstår verkligen inte som en hård och kall människa. Tvärtom. Ditt inlägg lyser utav känslor från en djupt förtvivlad person.

Tror du skulle må bra av att gå på Al-Anon's möten. (Al-Anon familjegrupper är en gemenskap av anhöriga och vänner till alkoholister.) Det har jag, och det gav mig styrka:

http://www.al-anon.se/

Deras möten:

http://www.al-anon.se/alalist.asp

*styrkekram*

Var rädd om dig! ❤️

TS - Vad beträffar att texten föll bort så kan det tyvärr bli så. Hänt mig ofta. 😭

Men om du kopierar det du skrivit och trycker Ctrl Shift och A så får du upp en anteckningsruta där du kan klistra in texten och Spara anteckningarna innan du postar inlägget, om det är långt. Då har du en backup ifall det skulle försvinna i cyberspace. 😉

Det är aldrig ditt fel om någon annan dricker, tar droger eller liknande. Kram.

Som övriga medlemmar skriver så är det inte ditt fel att din far dricker. Drickandet är det enbart han som styr över. Självklart kan de som är i personens omgivning säga vad de tycker men det är upp till personen som missbrukar om den vill göra något åt problemet.

Ska man accepters att behandlas hur som helst bara för att det är ens blodsband? Absolut inte sätt gränser och visa att du inte stöttar det personen gör.

Hur mycket ska man som människa få behöva ta innan det får vara nog? Det är enbart du som avgör hur mycket du orkar. Vissa människor har ett starkare psyke än andra. Så lyssna inte så mycket på andra känn efter själv hur du känner.

Har ett liknande problem med min pappa. Han var aldrig elak fysiskt men väldigt nervärderande och klagade på det mesta jag gjorde. Efter att jag flyttade hemifrån hade vi fortfarande lite kontakt då jag var hemma ibland, men droppen kom när han kastade ut mig för andra gången. Det var då jag insåg vad håller jag på med, detta mår jag inte bra av. Ibland tar det ett tag innan man inser hur mycket man själv orkar med som människa. Vi har inte haft någon kontakt sedan jag blev utkastad för drygt 3-4 år sedan. Visst tänker jag på honom men som det ser ut nu funkar det inte och ha kontakt med honom. 

Jag kan inte ta något beslut åt dig men tror för din egen skull att du mår bäst av att ha någon kontakt med din pappa. 

Som du skrev om i tidigare kommentarer så kan det vara bara och gå till någon grupp där människor har varit med om liknande saker. Du kommer säkert även behöva prata med någon efter att du har brytit kontakten.

Lycka till och var stark, jag vet att du kommer klara det! om du undrar över något kan du alltid skicka iväg ett mail till mig.

Tack för all stöttning och era svar, jag uppskattar det otroligt mycket. Jag har kollat runt på lite olika stödgrupper, men inte hittat någon som känns rätt. Jag tackar för tipset men jag och al non delar inte riktigt samma uppfattning kring missbruk. Var på medberoende möte när min far var inlägd på ett av deras behandlingshem och jag var både ledsen och irriterad när jag gick ut därifrån. Jag försökte prata med min sambo igen om det som hans mamma hade sagt, jag sa att jag vart jätte sårad utav den kommentaren. Det min sambo svarade mig kanske han menade i all välmening men han tänkte sig nog inte för och ville nog bara försvara hans mammas kommentar. "om du och din Syster skulle umgås med din far lite mer så kanske han inte skulle behöva söka tröst i flaskan" Jag började gråta hysteriskt, det gjorde så otroligt ont att han sa så. Jag tolkar det som att om jag hade umgåtts med min far så hade han inte behövt dricka, söka stöd i flaskan. Min sambo hävdar däremot att han menade att min far till ha stöd och då han inte har det stödet som han kanske önskar så tar han till flaskan. Han påpekade även att dom sa på medberoendemötet hos al non att han skulle få återfall, att det var helt normalt. (min sambo var med på det mötet) självklart är det nära och lätt att en missbrukare får återfall, men när man precis återupptagit kontakten med sitt barn, som dessutom klart och tydligt talat om för honom att om han dricker igen så vill hon aldrig mer se honom, så åker man inte hem till henne och smygsuper och blir klapp kanon. Jag hade kunnat haft överseend om det inte hade skett i min bostad. Hur som helst, jag tyckte att det var en oacceptabel kommentar, oavsett hur han än menade. Jag hoppas att han lärde sig något och att han förhoppningsvis i framtiden inte säger något dylikt samt stöttar mig om hans mamman säger något liknande igen. Kan tillägga att min sambo aldrig har haft någon som missbrukat något i sin närhet (som han vet om) och han vet egentligen inte hur det är. Förutom mina misstankar om att hans mor är alkoholiserad, vilket hon verkar ha blivit dom senaste åren, men det vill han gärna förtränga.

Förlåt för lång text, men kände att jag var tvungen att få ut detta till någon som förstår.

#10 Det var väldigt ignorant av din sambo att säga så. Din fars missbruk startade med största sannorlighet långt innan Du fanns och kan bara slutas med egen vilja. Stöttning kanske, men ändå behandlingshem och egen vilja.

#12 ja, det tycker jag med. Min far gick från nykterist till alkoholist när jag var liten. Det började med att han smygsöp (man hittade spritflaskor på konstiga ställen). Men efter en tragisk händelse för hela familjen så drack han dagligen öppet i hemmet och det var då han började vara otrevlig. Jag vet ju att allt detta inte är sant. Min pappa kommer dricka vare sig jag pratar med honom eller inte och han säger bevisligen otrevliga saker till mig även om jag har kontakt med honom. Jag vet att det inte är mitt fel, det kan inte vara mitt fel. Den enda som står till ansvar för hans missbruk är han själv och endast han kan avgöra om han till våra nykter eller inte. Man kan inte hjälpa någon som inte vill bli hjälp! Men det gör helt enkelt ont att andra lägger skuld och ansvaret för missbruket på mig, det är tragiskt att dom tror att det är så det hela fungerar.