Vi vet bara att min mans mamma har smitta på boendet. Hon ramlade ju och slog ut tänder innan Coronan. Hon har inget språk kvar, bara ord utan mening. Kroppsdelar förvirrar henne tex är händerna inte hennes. Vi ringer och har påtalat att hon var så smutsig sist vi var där och trasiga kläder, luktade illa. Vi har köpt fina nattlinnen och underkläder, men hittade inget i hennes skåp. Vi kan bara ringa nu, för vi har 20 mil dit och sitter själv i karantän. Men de säger bara samma saker så man känner sig ganska maktlös…Mvh/WL🌺

#1 Vilken jobbig sits.Vi har ju så nära att vi kan vara där utanför balkongen en sväng varje dag.

En person på svärmors boende har dött i corona.Sex stycken har tillfrisknat och två är fortfarande sjuka.

#0 Mina föräldrar bor i NordNorge, de mår bra bägge två, de sitter i frivillig karantän sedan 3 veckor. Jag ringen ungefär 1 ggr i veckan, och min mor ringer till mig och lämnar rapport :)

#1 Vilken jobbig situation, och att hon inte får den omvårdnad hon behöver, det för det hela ännu jobbigare för er som bor så långt borta. Skickar styrkekram 🤗

Mina föräldrar är friska och starka än så länge, så de bor ju hemma och kan sköta sig själv, och behöver inte lita på att någon annan skall sköta deras hygien, städning etc.

17 samtal i förrgår 14 igår och det lär väl bli ungefär lika många idag.

Ja vad skall man göra. Mina föräldrar har ringt flera ggr i veckan nu de också, men de är rädda för min skull, eftersom jag jobbar på sjukhuset.

Idag har vi varit ut på en promenad mad svärmor. Man ringer ner till boendet så hjälper de personen på med kläder och följer med ner till ytterdörren där man hämtar upp sin anhöig.Sen kan man gå en promenad i friska luften utan att röra vid varandra.Vi var ute i ca 45 minuter och svärmor var så nöjd och glad.

#6 Låter helt underbart. Du verkar ha en fin relation till din svärmor, jag blir så glad när jag läser sånt 😍

Var jättejobbigt på jobbet idag, en av våra patienter avled oväntat under eftermiddagen, och de anhöriga vågade inte att komma då de ligger i risksonen 😢

Våra läkare ringde faktiskt ett videosamtal till dem, så de fick se patienten när h*n var tvättat och svept. Men det blir ju inte samma sak. De mådde jättedåligt, då de skulle vilja komma dit, ta patienten i handen, ge den en kram och säga farväl.

De anhöriga ville också prata med mig och min kollega, som var hos patienten när den avled, de ville höra hur det hade gått till, om h*n hade smärtor, var h*n orolig etc.

Det var fruktansvärt 😢

Så tungt för anhöriga och er som får bli ställföreträdande anhörig. Ja det är då så svåra tider i världen. Inget är sig likt.

Min mans gamla mamma lever, men mer vet vi inte. Men många är sjuka där hon är. En mamma som kämpade ensam med sina tre små barn, nu helt övergiven på ett ställe där ingen känd finns.

Trots att hon inte vet något om sig är det hemskt att inte kunna se henne veta att hon sköts om. Hon var så smutsig sist och detta elände har jag sett de sista 15 åren på de gamla.

En överläkare sade att det inte har varit så rent på sjukhusen på 30 år som nu, det var under min tid i vården. Då var hygien A och O. Vi skurade och skurade. Tvättade patienterna, toaletter, golv, sängar. Sedan blev det lortsverige igen.

På rummet på sjukhuset där pappa dog, var toaletten helt svart, en vanlig sjukhussal. Efter operationer vågade inte jag använda duschar eller sitta på toaletterna. Vet hur sjukhussjuka sprids tex.

Vi måste återgå till sköta sjukas hygien och städa, städa. Vi bäddade , hade draglakan som byttes nästan varje dag. Nu kan man ligga en vecka utan rent i sängen. Sjuka kan inte ta ansvar för städningen mm.

Det kan bli ett tungt uppvaknande, där vissa får dra så tunga lass.

All heder åt de som håller en döendes hand i sin! ❤️

Jo jag har ett väldigt bra förhållande till min svärmor, Tyvärr inte alls lika bra med min mans syster som är osams med både oss och svärmor. Hon polisanmäler oss för både det ena och det andra med jämna mellanrum. Hon har ingen kontakt alls med sin mamma och vi försöker numera undvika all muntlig kontakt och har bara ytters lite kontakt via mail och  brev.

#8 Ja det är fruktansvärt.Det låter jättehemskt, men vi var faktiskt tacksamma att h*n blev medvetslös ganska snabbt, så h*n visste inte att h*n var "ensam" på dödsbädden.

Men vad fruktansvärt med din svärmor 😢 Tyvärr är det ofta så inom vården, särskilt kommunalvården. Jag vet inte hur det är på andra avdelningar, men vi är mycket noga med hygienen, både för oss själva och patienterna. Vi måste hålla rent i sängarna och omkring patienterna, eftersom många av våra patienter är mycket dåliga och fruktansvärt mottaglig för alla möjliga smittor.

#9 men vad är det för fel på din svägerska ? Varför håller man på så, vad får hon ut av att hålla på med massa polisanmälningar?

Förstår att ni inte vill ha någon kontakt med henne.

#9 Hon är arg på oss för att hon tror att vi lurat av svärmor hennes pengar. Vi har hjälpt svärmor med ekonomin och deklarationerna ett par år och hon tror att vi har tagit pengar och lurat svärmor. Nu är det polisanmält och svärmor har mot sin och vår vilja satts under förvaltare och god man.Jag har bokfört allt under de åren jag har hjälpt svärmor med räkningar och annat så det hela lär ju mynna ut i ingenting. Men det är jobbigt och det har tagit hårt på oss. Svärmor vet inget om det för hon blir bara ledsen och upprörd. Hon har träffat sin dotter en gång de senaste tio åren. Det var för ett och ett halvt år då hon kom på besök hos svärmor där hon hotade och slog ,rev min man och det hela slutade i kaos.

Jag arbetade inom landstinget i sjukvården 74 och framåt. Då fanns en auktoritär översköterska som kollade allt , hur vi städade skurade sängarna, hibiskrubb hette väl medlet. Varenda liten del på sängarna efter varje patient. När min pappa som åkte ut och in på sjukhuset, dit  kom en städerska med en skitig mopp och svart vatten och viftade runt lite. Det kan låta cyniskt men jag censurerar ändå  mycket av allt jag sett de sista 20 åren.

Förr öppnade läkarna och alla personal dörrarna med armvecket tex, handtagen satt som U på dörren.

Jag gick till en gammal dam som bodde hemma. Full hemtjänst. En dag då jag kom satt hon och försökte klippa sina naglar, rummet kokte, värmebölja ute och högst upp i ett höghus bodde den lilla damen. Saxen var lång och gammal, hon nådde inte den lilla saxen, hon satt i rullstol.Det tog knappt 5 minuter.

Då grät jag, jag klippte de cm långa naglarna och skulle ta henne ut på en promenad.

Det fanns inte luft i däcken och då jag letade personal i personalrummet blev de sura för jag behövde en pump till däcken. Så satt vi  i en park, köpte glass. Jag köpte också en liten hatt till henne. Att se de bleka kinderna få färg var betalning nog.

Hon kvävdes en natt av vatten i lungorna helt ensam. Nej jag vill inte hamna på hem, aldrig. Det finns säkert jättebra hem och duktig personal. Men de blir utbrända som min väninna berättade.

Äldre läkare vittnar om hur det är, har läst om undernäring, tristess, vanvård, osv. Man blir så ledsen så det finns inte…, 😢

#11 Men fy vad jobbigt 😢 Inte bara för er men utan även för din svärmor. Hoppas att din svägerska får sig en riktig näsbränna, det hon håller på med är ju förtal, och det är straffbart enligt lag.

#12 Det har blivit bättre nu, men fortfarande är det katastrof på vissa äldreboenden. Vi har ett här i stan som allmänt kallas "dödens väntrum"

De har en strategi för att få ner dödstalet på boendet, de skickar in de boende på sjukhuset, så de får dö där. Vi har fått in några därifrån lite då och då, och det har varit vidrigt hur vissa av patienterna är skötta, eller snarare misskötta. De har haft liggsår ända in till benet som sällan och aldrig har varit rengjorda, de är smutsiga och har oftast jättefula blöjexem. Och det har luktat död och fördärvelse av vissa. det är fruktansvärt 😢

Vi har lämnat avvikelser, anhöriga har lämnat anmälningar, men av nån anledning så kommer de alltid undan, jag begriper inte hur.

Nu är det sprit och lifeclean som gäller när patientsalar, utrustning och sängar skall städas. Men enda in på mitten av 1990 talet fanns faktiskt Hibiscrub :)

Tack Rovfisk att du är en av dom som vågar öppna ögonen!

Jag tror att anhöriga är rädda att anmäla då deras anhöriga lever. Mamma fjäskade för personalen köpte tårta och krusade. Då pappa dog hade han blåtira, utslagen tand, han hade inte förmåga att ta sig över sängens galler. Mamma förbjöd min syster och mig att göra något. Men vi var på andra tider och såg saker som de inte trodde vi såg. Bla så låg de och solade då de gamla åt. En gammal man satt med sin mat framför sig, han var blind. Han visste inte att han fått maten. Jag hjälpte honom att dela maten, han var så tacksam.

En dam ropade-vems är den glada rösten- det är Åkes dotter svarade jag. Det är underbart att höra så glad röst svarade hon. Jag pratade och skojade med dom medans jag hjälpte pappa. Det kommer lite liv i deras röst och ögon.

En dag hade min syster med sig två frysta bullar till min pappa. Hon frågade om hon fick tina dom i Mikron, nej där fick bara personalen vara. -Ursäkta mig då- sade min syster. Ett privat boende som var katastrof.

Pappas sista tid fick mamma influensa och fick inte gå dit, pappa var smittad och så dålig. Jag satt med hans hand i min på nätterna, dagarna efter fick han åka in till sjukhus, då var han nästan död. Han hade haft stroke , närminnet helt borta. Lätt att skada sådana patienter.

Man har sett så mycket, men även änglar som sliter ut sig, det är mycket i arbetslagen som det blir konflikter runt. De som vill göra lite, de som vet att de är där för de gamlas skull. Jag hörde att som du skrev rovfisk av en väninnas dotter i vården att de gamla kommer in med så svåra decubitus  att de ruttnat in till benet.

Då vi arbetade så hade vi profylax av trycksår. Vi kollade så noga att det inte uppstod för det var en vanära att de gamla fick sår.

Jag hoppas att Coronan för något gott med sig, men stackars alla gamla som fått ligga och dö ensamma av Corona. 1/3 på en del boende. Nej fy, prata inte om välfärdssamhälle vad gäller äldreomsorgen. Mvh/WL🌺

Jag tycker det är förd**ligt att de gamla skall behöva lida och ha ont ända in i det sista. De har jobbat och slitit hela sitt liv, de har betalat skatt och de har tagit hand om sina barn ( oss t.ex.) och övrig familj som har behövt stöd och hjälp, ska då inte de få leva sina sista år på ett människovärdigt sätt, vare sig de bor hemma med hemtjänst eller ligger på ett boende ?

Jo det tycker jag att de ska.  Jag har fått många ovänner ( har även fått sparken ett par gånger), eftersom jag inte håller igen käften när jag ser detta. Men de får hata mig så mycket de vill, det struntar jag fullständigt i, jag tänker inte backa på mina principer, inte nu, inte nånsin.

Bra rutet!

Sådan är jag också, arbetat inom förskola och skola också. Övergrepp och elände, jag har suttit i rättegångar för barnen jag mött. Om jag tigit hade det vare min skuld och jag vill sova gott på natten. Heja dig! Mvh/WL🌺

#16 Tack :)