Att inte glömma sina nära
Nu är ju detta en sajt för anhöriga så jag hör väl inte hit just nu även om jag har och har haft anhöriga som varit/är sjuka och även har dött.
Just nu är det jag som är sjuk.
Har opererats för en hjärntumör i januari som visade sig vara elakartad av det högre graden. Tumören är bortopererad och strålbehandling klar och det ser ljust ut.
Jag är gift med en helt underbar man som axlat hela ansvaret hemma och jag har en vuxen son som inte bor hemma som varit ett stort stöd. En bror och svägerska står mig också väldigt nära.
Jag har hela tiden försökt att sätta mig in i deras situation. Jag vet hur orolig jag skulle varit om det drabbat någon av dem.
Som sjuk så får man inte glömma de man har runtomkring sig.
Visst är det svårt när man mår som sämst men det kan räcka med en klapp på kinden, ett förtroligt samtal och att man talar om hur mycket de betyder.
Att försöka prata öppet och inte sluta sig för mycket så de anhöriga känner sig utanför.
Vad jag ville komma till är att den sjuke också har ett visst ansvar inför sina nära och kära.
/Maria
Vad skönt för dig att det går åt rätt håll och du har helt rätt. De anhöriga har det också jobbigt på sitt sätt.
Jag försöker så gott jag kan tacka min gubbe för att han fixar så mycket hemma osv. Jag har ju varit anhörig och vet hur det är, det är nog inte kul för honom när man inte mår så bra.
Medarbetare på Cornish rex iFokus & Flyg iFokus
Maria - Hoppas att det håller i sig för dig och du är välkommen att vara härinne trots att du inte är anhörig just nu, men på sätt och vis är du ju anhörig för minnena finns ju alltid kvar. Dessutom får du gärna diskutera din sjukdom och ämnet anhöriga, precis som du nu gör i denna tråd.
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Vilka är denna sida till för? Anhöriga till … ?
#3 Det står en jättefin förklaring om du läser "Om sajten"
/Maria
Humlan, jag och min man är som du vet genom cancersajten helt bortkopplad av hans kusin som har aggressiv cancer och vi förstår inte varför?? 
Det är precis tvärtemot hur jag varit men samtidigt så vet man aldrig hur man reagerar när man blir svårt sjuk och döden nosar i hälarna.
Han kanske är såpass fysiskt påverkad att han inte orkar. Jag vet inte vilken stadie han befinner sig i, eller så är han så psykiskt påverkad att han heller inte orkar att prata, ta kontakt, sms:a osv.
Jag vet ju att du har skickat sms till honom och jag tror med all säkerhet att han uppskattar det även om han är "tyst"
När jag var som sjukast så orkade jag bara ha kontakt med de allra närmaste i familjen men jag vet ju inte hur nära ni är varandra?
/Maria
¤5 pappa var likadan. han ville inte ha besök av någon men man märkte hur glad han blev när man kom endå. Tror nog det är uppmuntrande om ni besöker honom. utan att veta hela historien så tror jag han försöker vara stark men det är nog inte så lätt.
Medarbetare på Cornish rex iFokus & Flyg iFokus
#6 Han har kontakt med andra i byn som inte är släkt med honom 
och en kvinnlig kusin till både honom och min man…..
#7 Jag tror att du har rätt!
#8 Ja det kan vara knepigt men man kanske ska tänka på att han inte är sig själv just nu.
Jag känner fortfarande att det är jobbigt att umgås med mer ytliga bekanta. Jag orkar varken fysiskt eller psykiskt.
Jag prioriterar de allra närmaste. De som också har det jobbigast.
/Maria
#9 När vi är dem som han tytt sig till tidigare och alltid bett om hjälp och han har ställt upp för oss så känns det konstigt.
#10 Jag kan förstå att det känns konstigt men försök att tänka som så att han inte är sig själv just nu.
Han kanske tycker att ni är för "nära" och att det är lättare att ha kontakt med människor som står längre bort.
Det blir inte så mycket känslor inblandade då.
Jag har ingen aning… men vet bara att när man är sjuk så beter man sig ibland ganska märkligt.
/Maria
Humlan….jag tror att det är som du skriver att vi är för "nära" 
Starta ny diskussion