Hejsan

Jag är ny här och satt och bläddrade igenom sajterna och hittade hit.

Jag har en vuxen son med diagnosen ADD. Vet igentligen inte så mycket om det, då han fick diagnosen som vuxen. Men har alltid sett att han varit lite "annorlunda"om man nu kan säga så.

Att jag ordnade en utredning var att jag ville att han skulle få en diagnos så folk omkring oss kanske skulle förstå lite mer hur han fungerar och ha lite mer förståelse för honom.

Han fungerar hur bra som helst och jobbar som alla andra. Men jag som känner honom vet ju vad som skiljer honom åt. Men å andra sidan. Vem vill vara perfekt

Hej!

Toppen att den här sajten dök upp. Det är mycket man funderar på som anhörig. Så mycket man behöver försöka förstå.

Jag är mamma till en 7-årig pojke som fick sin diagnos, adhd med autistiska drag, nu i somras.

Det var jag som drev på utredningen. Min man förstod inte riktigt vad det var jag såg, men jag har någonstans alltid vetat att det har varit något "fel". Ända sen sonen var väldigt liten.

Jag har en liten kille som är rastlös, arg och enormt krävande hela tiden och ibland känns det som om hela vår tillvaro går ut på att försöka förutse eventuella utbrott innan de uppstår så att vi får en chans att avvärja dem.

Vi behöver hela tiden ligga steget före. Det går aldrig att säga "nu ska vi göra det här…." utan man måste ge honom tid att ställa om sig. Tex ringer jag nu när jag är på väg från jobbet, så att fritidspersonalen kan säga till att jag är på väg. Då slipper vi utbrottet för att jag bara plötsligt dyker upp. Allt i hans tillvaro ska struktureras och organiseras. Vem som ska vara på vilken plats, vid vilken tid och i vilken ordning o.s.v. Alla förändringar är jättejobbiga. Mat tex- inget nytt går att prova och inga förändringar är ok. Just nu gäller BARA formfranska till frukost och när just den sorten (den fyrkantiga) var slut i affären och jag köpte en annan sort ( den som är rundad upptill) så gick det inte att äta.

Så vår tillvaro är ganska upp och ner och vardagen tar enormt mycket energi och alla konflikter kör fullständigt slut på oss allihop.

Min lille kille är också en av de mest intelligenta personer jag känner. Han började läsa som 4-åring och från att ha knäckt koden till att läsa helt flytande tog det bara någon månad. I skolan får han hem matteläxor med 1+2=?  och liknande men han räknar lätt 7:an och 8:ans gångertabell. Han hjärna är som en dator ibland. Allt han lärt sig kan han plocka fram, nästan ordagrant någonstans ifrån och allt han intresserar sig för kan han lära sig på nolltid. Han får på AS-vis ofta specialintressen. Just nu, och sen något år tillbaks, är det fotboll, innebandy och hockey. Han kan alla lagen, vilka spelare de har, vilka nummer, vilken position, placeringar i tabellen, målskillnader, vem som gjorde målen, i vilken minut och vem som passade…. o.s.v. Fruktansvärt tröttsamt att lyssna på för mig som är noll sport intresserad men otroligt fascinerade på samma gång :-)

Det mest jobbiga är att vi inte fått någon som helst hjälp eller information efter diagnosen i sommras. En diagnos i handen och sen, varså goda att klara er själva! Inga samtal, inga tips på litteratur, ingenting och det tycker jag är under all kritik. Vad ska man ha en diagnos till om man inte vad man ska göra med den liksom? Vi har fått tagit reda på det vi vet själva. Nu hoppas vi iaf på att vi kommit med på föräldrautbildningen vi anmälde oss till på adhd-center. Vi behöver den verkligen för det är som sagt väldigt mycket vi behöver försöka förstå. För som det är nu så är vi mest osams hela tiden.

Så ser vardagen ut för oss, just nu. Upp och ner i en salig röra. Vi stretar på, och älskar vår lille prins för den han är.

Välkomna ska ni vara, bägge två hit!

Håbe - Vet du ekakt vad det står för diagnoser på honom i hans utredning, de betäcks med siffror efter. Tänkte om det står någonting om hans autistiska drag? Har de fått något annat namn i utredningen t.ex. autismliknande tillstånd eller A-typisk autism?

Hej!

Och tack :-)

I diagnosen står det:

Enligt DSM-IV

314.01 uppmärksamhetsstörning/hyperaktivitet, i kombination F90.0

Autistiska drag.

Det knepiga var att jag var så helt inställd på att diagnosen skulle vara AS. Tyckte att det stämde väldigt väl med det jag visste om det. Det var därför jag tog kontakt med BUP. Men när utredningen var klar så fick vi veta att de satt diagnosen ADHD. Jag sa att jag blev väldigt förvånad. Att jag verkligen trott att det var AS men hon sa klart och tydligt "nej, han uppfyller inte de kriterierna".

Sen tog det väldigt lång tid, nästan 2 månader (jag fick ringa och tjata) innan vi fick hem utlåtandet och då först fick vi se orden autistiska drag. För mig föll det ju på plats men för min man, som precis börjat hantera den första chocken, blev det ju att rycka undan mattan en gång till.

Nu när jag läst på mer om adhd (har gått en distanskurs genom specialpedagogiska skolmyndigheten om "neuropsykiatriska funktionshinder) så ser jag ju att den diagnosen är helt rätt. Min man ser det också. Men jag tycker fortfarande att AS-dragen är tydligare än vad diagnosen säger. Men jag är ju inte expert i ämnet. Det är många saker som ska stämma.

HÅBE!

Känner igen mycket av det du skriver, min son som är 6 år har liknande beteende. Han lärde sig läsa när han var fyra år gammal, nu läser han inte så mycket-men han kan det om han vill. Han intresserar sig också för olika saker, det har länge varit flaggor men nu är han mest intresserad av siffror matte, fast bara plus än så länge. Han är bättre än vad jag är på huvudräkning.

Väldigt mycket konflikter har det varit, han har sökt konflikter som oftast börjar med småsaker. Det tar väldigt mycket på krafterna och speciellt dåliht samvete får jag för att det känns som syskonen blir åsidosatta så ofta..

Det har blivit mycket bättre nu sen han började med medin.
Jag har fått bra hjälp av BUP, men just nu känns det inte riktigt som att det hjälper. Vad jag verkligen skulle behöva är en bruksanvisning som är anpassad efter just min son, så att jag vet exakt vad jag ska göra och när…men det är förståss väldigt svårt att få en sådan…

Håbe - Var lugn. ADHD:n brukar dölja en AS-diagnos. Mycket mycket vanligt och antingen växer den fram av sig själv ju äldre och lugnare barnet blir eller så kommer den fram vid medicinering mot ADHD-n.

Det är som att ADHD diagnosen slår ut AS diagnosen. Dennes symtom är dominanta kan man säga.

Jobba med honom som att han har en AS-diagnos också, det kan aldrig bli fel.

Denna blogg kan vara värd att läsa:

http://bokstavsgossen.wordpress.com/

Deras gosse fick sin ADHD+autistiska drag diagnos när grabben var 3 år, nu fick han ny diagnos: autism samt ADHD av kombinerad typ och nu är han 6 år skulle jag tippa på.

Så som sagt, gör en ny utredning om några år. Läs bloggen så får ni lite kött på benen.

Frågor är välkomna.

Tack Hanna!

Den bloggen ska jag hålla lite koll på.

Jag tror redan att jag tänker mer på de autistiska dragen än adhd:n. Eller inte mer kanske. Mer i vissa sammanhang kanske är mer riktigt. Adhd:n är ju väldigt uppenbar när det gäller alla humörsvängningar och impulsiviteten.

Du skriver att adhd:n liksom slår ut AS-diagnosen. Jag har hela tiden tänkt att han på sätt och vis har lite "tur" mitt i alltihop eftersom jag upplever att autismdragen  ibland kompenserar adhd:n. Framför allt när det gäller inlärning. Han har sluppit undan adhd:ns inlärningssvårigheter och vanliga språkförseningar. Han pratade mer eller mindre rent som 1½-åring och lär sig  enormt lätt. Tex när det gäller stavning. Det räcker att man berättar för honom en gång att och stavas med ch, tjuv med tj, kjol men kj ….. sen skriver han aldrig mer fel på det. Han är nog ganska ensam i klassen med att skriva uppsatser med korrekta stavningar.  Och matten som sagt, man förklarar principen av hur man gör en gång och sen klarar han det själv.

Hur det blir sen när de kommer mer till andra ämnen, där man måste söka fakta och förstå vad som är väsentligt att plocka ur en text, det vet vi inget om ännu.

#5 Lottamaria.

Jag känner verkligen igen det där du skriver om att han söker konflikter. Ibland känns det faktiskt som att det är något annat, en oro som kryper i honom och att han då skapar konflikten av någon struntgrej bara för att få ladda ur liksom.

Hej,

Efter att ha besökt tre olika BUP i sju års tid har jag fått veta att min son har ADHD, Autistiska drag, trotssyndrom och enkopres.

Jag har hela tiden trott att han har AS, men så var det tydligen inte.

Men jag tycker att hans autistiska drag blivit så mycket starkare efter att han började med concerta. Han visar också mer tydligt att han verkar ha ett specialintresse i lego… vilket han inte haft ro att sitta längre stunder med förut… nu sitter han med legot från morgon till kväll om han fick!  Det är jättesvårt att bryta legobyggandet och det blir ofta tjat och tjafs om det.

Jag undrar vad skillnaden mellan AS och Autistiska drag är?Jag har försökt söka på nätet men hittar ingen bra sida som ger mig bra svar… kanske någon här kan hjälpa mig?

Hur kan vi hjälpa honom att inte fastna så i legot? han har ju starkt intresse för tv-spel också, men det är så mycket lättare att begränsa speltiden, än legobyggandet… legot finns ju där i hans rum liksom…

Ska man plocka bort legot?

Men är legot verkligen ett problem? Man ska nog inte skapa förbud i onodan

Att ha ett barn med funktionshinder i detta underutvecklade samhälle är svårt, jobbigt, tar kraft, tar energi, skapar oro, skapar ilska, gör livet till ett helvete, skapar klyftor. Men det gör mej stark att fortsätta strida och slå knytnäven i bordet, kontakta myndigheter, kräva, sammarbeta, sträva, tro….och allt detta för min dotters skull…och hon vet och hon ser! att jag ser henne!!!….när ingen annan gör det….

Jag/vi har kämpat i många år på få en utredning på sonen. Han har alltid haft problem i skolan o vänner, öppen är han o fick ofta nya kompisar men var få som orka vara med han. Med åren har han blivit nedklankande o säger ofta saker som sårar. Vi trode att tag han var en mobbare men han mobbar lite väl många isf, dessutom säger han saker helt öppet. Smart är han o går på specialskola tack o lov för det, för nu får han bra betyg o hjälp att arbeta, kortare arbetspass. Han är snart 16 år o det går upp o ner, bra dagar blir veckor sen nedåt ett par veckor eller månader.

Lite bakrund. Som liten var han snabb på lära sig  gå,snabb på cyckla utan stödhjul var tidig i sin utveckling på allt detta. Men alltid haft problem med ta det lungt, sitta på fruktstunden var inget för honom. Han klättrade o levde om glad o sprallig. konsentrera sig var stora problem med o detta skapa i sin tur arga klasskompisar, verkade som att hanns energi aldrig tog slut. När han fick i 4e klass så kontakta en fröken oss o sen kontakta vi tillsammans för att göra utredning. Det drog ut på tiden, sen gjordes den. Allt hade gått så bra och vi fick komma för resutlatet. Efter flera år kontaktade dom oss igen då någogra hande gått igenom alla resutlat o det visa sig att våran son med så många andra hade fått helt fel slutresultat! Sonens var inte änds fullföljd, så erbjöds ny utredning men denna skulle ta tid då flera var före i kön. Vi detta lager hade vi haft en del problem med sonen, i skolan o fritiden. Han var stans kändaste barn, därmed kan ni själva räka ut hur många andra föräldrar som man pratat med, pga sonens påhitt  Detta har oxå tagit lite på förhållandet, och familjen. Men iaf utredning gjordes, o allt verkar bra. Efter som han är så gammal nu och jag ser faran för honom med åren han kan vara den som verkligen råkar riktigt illa ut pga slänger ut sig otrevliga komentarer till okända. Så kontaktade jag BUP, skolan har jag med mig o de gav oxå sin bakrundsfakta. Nu som först efter många års kämpande kanske vi når utredning o jag/vi vill verkligen ha hjälp.  Jag kan gissa på att det är ADHD det tror även skolan så hoppas jag att vi når rätt resultat.

Vi känner oss väldigt ensamma med detta kämpande. Har ni bra tips vad man kan göra med jag vill att han går sen på samtal oavsett resultatet, men vad mer kan en våran son behöva? Vad kan man läsa om adhd?

PS jag har lite dyslexi så står det vimmsigt eller helt felstavat vet ni varför