
Dotter som mår så dåligt
Min dotter född -64 har från och till mått väldigt dåligt. Drack väldigt mycket och utvecklade alkoholism, men har nu varit nykter i nio år. MEN hon mår så dåligt. Hon har tre vuxna barn och idag hade hon bestämt att komma till sin äldsta dotter (27 år) vars sambo fyllde 25 år i går. De hade bestämt att de skulle äta pizza gemensamt i kväll, men i eftermiddags så ringde sambon(pappa till den yngsta dottern) och talade om att de kom inte pga att mamma mådde så dåligt.
Jag har idag inte daglig kontakt med henne, men när jag hör det här från min dotterdotter blir jag så ledsen. Min dotter har försökt ta sitt liv två gånger och jag vet ju inte NÄR hon lyckas?? Hon fick för ca ett år sedan diagnosen Asberger med autistiska inslag. Medicinerar men får ingen effekt av det.
VAD kan jag göra??
Vet hon varför hon mår så dåligt? Eller har du inte pratat med henne?
Oftast är det så att vill man verkligen begå självmord, så gör man det.
Vill man ropa på hjälp så ser man till att det stannar vid ett försök.
Det finns en bok som heter: Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. Och jag brukar tillägga, så jag gör.
Jag har själv AS och känner igen mig väldigt mycket i din dotters mående. Hur många gånger den här vintern som jag har funderat på hur jag ska lämna jordelivet. Jag vet hur jag ska göra för att det ska lyckas, jag har min plan om det skulle bli för mörkt.
Men eftersom att jag inte vill dö, jag vil bara inte leva som jag gör nu, så jobbar jag för det, att förändra mitt liv. Jag behöver hjälp, både ifrån mediciner och människor i min omgivning för att överleva och min klippa just nu är min mamma, habiliteringen samt Ataraxen. Har fått en annan orosdämpande som jag också ska prova.
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

Tack för svaret att Du kan förstå min dotter. Hon kan ibland samla all sin energi för att t.ex visa upp en hund på utställning och efter det så måste hon nästan stänga in sig och vila en vecka. Hon säger att energin bara är borta. Hon har ett antal chiuaua och har fött upp några kullar, och det mår hon ju bra av. Hennes yngsta dotter 22 år har också fått diagnosen AS med autistiska drag. Hon praktiserar här hos mej nu tre dagar i veckan. Hon kämpar med ett alkoholberoende, men det verkar gå bra nu.
Känner igen det där. Jag gav upp kattutställningarna av den anledningen.
Just nu jobbar jag med mig själv som ett batteri med positiva som laddar (gröna) och negativa som suger kraft (röda) energier. Positiva göromål som ger mig positiv energi och negativa energier som tar energi ifrån mig.
Saker som jag inte är duktig på eller inte tycker om att göra ger negativ energi. Det drar energi ur en. Röd färg.
Saker som jag är duktig på och tycker om att göra ger mig positiv energi och fyller på reserverna. Grön färg.
Typisk negativ energi: Städning, diskning, matlagning, vissa jobb, vissa möten, nya upplevelser.
Typisk posistiv energi: Sitta vid datorn, fotografera, pussla, träffa mamma, åka moppen, fiska, se på hockey.
Och så brukar jag säga att det tar mycket mer energi att göra en jobbig/tråkig sak, än energin man får tillbaka från att göra en rolig sak.
För att göra en jobbig sak (röd negativ färg) i en timme så krävs det 3-4 timmar av en rolig sak (grön positiv färg) innan balansen i kroppen är stabil igen.
Att försöka planera dagarna så att man inte gör alla röda saker på en dag, utan att man har mest grönt.
En utställning skulle jag skriva i röd text och försöka bomba dagarna efter med gröna ämnen för att snabbare komma i balans igen. Kanske hon har något ämne specialintresse som hon kan planera in dagarna efter?
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

BusHanna! Jag har pratat med min dotter ikväll och hon vet inte riktigt VAD som gör att hon dyker ner i ett svart hål. Hon har gråtit hela helgen, men mår bättre idag. Får Concerta, men tycker inte att det hjälper för henne som hon hör att det hjälper andra. Nu skall hon även ta Remeron, men vet att hon tidigare har blivit så enormt trött av den och därför väntat med att börja med den. Men botten är nådd och hon gör ett försök.
Det är jobbigt att ha vuxna barn med sådana problem, jag vet då jag sitter i samma sits. Vår yngre son är alltid dålig då det är födelsedagar och liknande. Han tros ha inslag av aspergers han med så de verkar ganska lika.
Tänk om vi kunde få några bra råd du och jag….det vore fint. Det jag kan göra är att skriva och visa på att du är inte ensam. Men inte ska vi ge upp i alla fall, eller hur? Kram och lycka till

Tack JereMina. Det värmer att få såna inlägg. Jag var hos min läkare i veckan och pratade med henne om det här och hon sa - att jag kan inte göra något utan att vara ett stöd När hon vill och att jag absolut inte skulle lägga någon skuld på mej själv och vände på det och undrade OM jag hade haft samma tankar om skuld om min dotter hade drabbats av bröstcancer?