Satt och tänkte på det, att det finns så himla mycket föreningar till folk som HAR Asperger, cp-skada osv. så alla kan vara tillsammans och relatera.

Men hur blir det då för syskonen? Dom ska bara hänga med och vara glada! Men hur lätt är det att vara glad ifall föräldrarnas tid går ut på att ge stöd åt syskonet? Att man måste stå ut med blickar på stan från främmande som inte har någon aning om vad det handlar om, att aldrig kunna relatera till någon kamrat i skolan gällande problem med syskonet. Och det jobbigaste av allt är att dom inte förstår VARFÖR det är så himla jobbigt, dom tycker bara man överreagerar.

Men det finns faktiskt lösningar; Tänk ifall man skulle starta en förening för syskon? Så man kan sitta och prata av sig med folk som faktiskt förstår. Att man ibland åker på utflykter, och bara får tänka på sig själv och hur man själv mår!

Någon som skulle tycka det var bra?