Är det din egen diagnos som någon annan har berättat?

Eller är du anhörig och har fått veta det via facebook?

Att man är anhörig behöver ju inte betyda att mans står varandra särskilt nära. Man kan ha vänner som är närmre än sina anhöriga.

Det är väl den drabbade personens önskemål som går i första hand. Vill han/hon blogga om sin sjukdom så är det upp till honom/henne tycker jag.

Hur öppet man ska kunna tala om detta beror ju alldeles på vilken kontakt man har med personen.

Är man nära anhörig med god kontakt så känns det mer som självklart att man träffas eller pratar i telefon.

Nej en jag bryr mig väldigt mycket om fick veta om sin pappas diagnos på ett sånt sätt. 

Och jag är ganska upprörd över hur han fick veta om diagnosen. Och fick alltså inte en chans att höra det från sin egna pappa. 

Det hade liksom kanske inte skadat att vänta åtminstone några dagar så att pappan hade haft chans att kontakta alla som kanske bör få höra det från honom.

För som du säger så behöver ju inte anhörig i sig betyda att man är nära. Och att det kan ju lika gärna vara vänner som står en närmast.

Skulle jag varit den drabbade hade jag personligen velat berätta för mina anhöriga, samt nära vänner. Men nu är jag bara personen som är anhörig till den anhöriga egentligen.

#1 Håller helt med dig. Men om det sedan är andra som börjar blogga och uppdatera på sina sociala sajter så tycker jag det är fel och respektlöst.

Jag kan förså att den här kille blivit chockad över att få läsa att hans pappa fått cancer via facebook.

Samtidigt kan pappan vara ganska chockad själv över sitt cancerbesked och inte orkat att ta det personligen men sina nära utan kanske tycker det var enklast så här.

Hde jag varit den här killen så hade jag ringt upp eller häslat på.

Jag har själv nyligen opererats för en elakartad hjärntumör och jag vet att man kan reagera väldigt olika vid ett sådanat besked. Många blir väldigt rationella medan andra blr förvirrade och beter sig ganska ologiskt.

Det är säkert inget illa bakom uppdateringen utan kanske det enklaste sättet att förmedla om man inte orkar prata om det eller är rädd.

Hen som gjorde statusen menade såklart inget illa utan hen reagerade bara utifrån chock förstås. Det var inte pappan som skrev det. Man man väl säga att det var den första som fick höra om detta som skrev om det på fb utan att tänka sig för. Var väl mest bara upprörd när jag skrev det här inlägget, och har hunnit lugna ner mig.

Aha, jag trodde det var pappan själv som skrivit det.

Nej det var en annan. 
Hade det varit pappan hade det varit en annan sak. Även om jag hade tyckt att det hade varit ett mindre bra sätt att meddela om sin sjukdom.

Men nu var det en annan person som var den första som fick veta det. Och skrev om det på fb. Vilket gjorde att sonen fick veta det via fb när han satt på jobbet.

Om det är ok för personen som har diagnosen är det ok? sen tycker jag att man  alltid bör vara försiktig med att skriva och prata om andra. Det skadar aldrig att tänka till en extra gång innan man skriver eller säger något om någon annan, vad det än gäller.