Jag är också uppvuxen med en alkoholiserad förälder och det var ingen barnlek. Bor du själv eller bor du hos din pappa? Lät som att du inte behöver träffa din mamma varje dag.

Jag förstår om du verkligen vill ha kontakt med henne men det är bara hon som kan besluta sig för att sluta. Du kan inte göra något åt saken. Jag skulle råda dig till att ta avstånd från henne och prata med någon(om du inte gör det redan).

Jag kan känna ibland att jag skulle vilja ha kontakt men vet att så länge min pappa har problem med spriten funkar det inte. Det gör för ont att riva upp alla sår igen, jag orkar helt enkelt inte.

Självklart är det upp till dig men tror att du mår bäst av att inte träffa henne.

Jag bor under vardagarna på internat, helgerna innebär en dag hos mamma en hos pappa. Min far är som tur är en väldigt stabil person så en nära förälder har jag, tyvärr är ju det en nagel i ögat på mamma men ja, är väldigt glad för min pappa.

Jo, jag är så delad i det hela då hon egentligen är snäll och jag kan må väldigt bra med henne så länge hon inte rör vinet/ölen men det är som sagt där det brister. Hon blir dessutom bara provocerad av att jag kommer med åsikter om hennes drickande.
Jag är rädd för att bryta kontakten, älskar ju henne ändå, men samtidigt kanske det är det ända jag kan göra för att driva henne i rätt riktning? Det känns som att det är det ända jag inte gjort och det jag försökt med har ju misslyckats… Inte ens efter att ha slitit av mitt hår.. Det trodde jag skulle bli en vändpunkt, det ända positiva i händelsen..

Förlåt om jag uppfattas som gnällig.. Är rätt emotionell just nu..
Och tack så jätte mycket för svar!

Jag förstår precis vad du går igenom. Jag gick igenom precis samma sak för några år sedan, det är jobbigt att ta steget men otroligt skönt när man gjort det. Jag har många gånger känt att jag skulle vilja ha bra kontakt med min pappa eftersom att jag är uppvuxen där, men det finns gränser. Det är bara din mamma som kan bestämma sig för att sluta missbruka. Jag tycker att du ska fokusera på dig själv eftersom att hon får dig att må dåligt. Finns det någon kurator eller liknande du kan prata med?

Det brukar underlätta. Själv besökte jag eleonoragruppen som var väldigt givande. Eleonora gruppen är för alla som är anhörig till missbrukare. Det kändes skönt och veta att man inte var ensam och man behöver inte säga något om man inte vill. Det finns flera ställen du kan besöka om du vill ha stöd.

Lycka till och jag hoppas att du beslutar dig för det bästa, Styrke kram.

Tack så mycket!
Kurator finns att gå till men får erkänna att jag har svårt att bara öppna upp sådär för en vuxen, det hela har alltid varit en sak som endast fått tas upp inom familjen och det har varit väldigt hych hych..
Sedan har jag svårt att lita på vuxna med inflytande, lätt att bli skadad om man är för öppen mot någon.
Jag skall erkänna, föll tillbaka, träffats igen i helgen men denna gång var det bättre. Det är så skönt att prata med henne när det inte finns något i vägen. Berätta om intressen, vad som händer odl.. Men så kan det ju också vända… Men det är den där mor och dotter känslan, när man kan vara hur öppen som helst för hon är min mamma som lockar och drar i mig, för de stunderna existerar och då mår jag bra.
Jag är så tacksam för ditt stöd, det är så mycket lättare att prata när man är anonym..
Jag vet faktiskt fortfarande inte vad jag skall göra, men jag tänker inte tolerera att hon dricker när jag är hemma, då är det mig eller alkoholen.. Blir det värre får jag klippa banden bäst jag kan antar jag..

Låter lite som att du är osäker på att avslöja "hemligheten" för omstående. Jag var precis likadan, jag inte ville avslöja det för någon utan att det skulle hållas inom familjen. Vilket innebär att du skyddar din mamma, som inte är en bra lösning. Men efter att en släkting sa att vi skulle gå på möten för anhöriga insåg jag att jag inte var ensam och kände igen mig i vad de sa.

Det var intressant de som sades på mötena och du behöver inte säga något. Det gav mig mycke och sakta men säkert började jag att berätta mer om vad jag hade varit med om. Det jobbiga brukar vara första gången ju fler gånger du berättar sanningen är det enklare. Så känner jag i alla fall.

Jag personligen skulle inte ha någon kontakt med min mamma hur gärna jag än ville om hon var i samma sits. Jag vet inte hur din mamma är men risken är att du kommer bli besviken på henne igen. Men det är bara du som kan avgöra hur du ska göra.

Angående kuratorer det finns bra och vissa är lättare och prata med. Trivs du inte med någon kan du alltid byta. Jag har haft ett par kuratorer genom åren och har haft vissa jag stor trivts med.