Det hände mig med när jag var liten. Hade inte ens syskon att fira med.

Det var så klart trist.

Mig med, men min kusin kom iallafall :-) Men trist att det händer.

Vad ledsamt och tragiskt!

Men usch! Sånt är så grymt.

Hur hade ni reagerat om det hände era barn?

Fy fan vad hemskt. Tänk om mina barns kompisar inte dök upp, jag skulle bli helt knäckt liksom barnen. Jag tar åt mig och för andras skulle skulle ja ta åt mig.

Jag hade blivit helt knäckt. Tror ingen förälder klarar sånt. Föräldrar borde ha koll på varandra bättre. Samarbeta så att sånt inte händer. Ingen vill ju att ens egen unge ska råka ut för sånt här. En liten rundkoll med telefon kunde vara på plats. Den föräldern vars barn sagt att hon eller han inte vill gå kan ju ta ansvar och höra sig för litegrann.

Tycker det är hemskt, då det hänt mig med. Jag hade en klasskompis som fyllde dagen efter mig. Då gick alla på hennes kalas istället och jag satt där år efter år med nytt hopp och fika att äta upp själv. 

Mitt barn har bara fått bjuda in 1-3 vänner på kalas, så de har verkligen kommit också. Vissa år har han inte haft kompis-kalas alls och  bara för släkten.

Jag får tårar i ögonen…det är så grymt! Usch! Jag växte upp under 60 och 70 talet och jag minns inte att man tackade nej till kalas någonsin. Jag funderade lite häromdagen på det här…kan det vara även så att barnen som växt upp på senare årtionden fått så mycket sötsaker att kalaset inte har samma lockelse? När jag var barn så kom jag ihåg hur jag såg fram emot tårta och fiskdamm…det var liksom själva höjdpunkten. Filmstund var också en höjdare ofta var det någon Kalle Anka film eller till och med Charlie Chaplin…det måste varit på 60talet. #8 jag förstår dig att du vill skydda ditt barn mot liknande upplevelse som du haft. Jag skulle nog gjort som du. Bara bjudit de närmsta kompisarna. till er som råkat ut för det här vill jag bara sända min medkänsla. Det måste vara något man aldrig glömmer. Som tur är växer man upp för barndomen kan vara grym och man kan inte styra själv. Sist tycker jag föräldrar som bjuder kunde skicka inbjudan till barnens hem som vykort och sedan höra sig för lite vilka som kommer…eller be om svar. Det kunde vara ett sätt om det känns lite osäkert.

Jag hade blivit väldigt,väldigt ledsen om det hände mina barn… har hänt mig flera gånger så hade inte viljat att mina barn ska gå igenom samma sak!

barnens föräldrar måste nog va jätte ledsna och barnen också :( usch :/  önska att jag levde under 80-90 talet för att vara ärlig, barnen och ungdomarna idag är ja… inte samma som förr men det är min åsikt

#10 Jag håller verkligen med dig, och trist att det ska vara så.

Å andra sidan, hade inte mamman dubbelkollat med föräldrarna innan om ifall banren faktiskt skulle komma? 🤔

#10

Nej allt var inte bättre förr, det är bättre nu eftersom vi blivit medvetna om problemen, talar o dem o har gett dem namn.

Barn har alltid varit grymma, läs t ex "Flugornas herre" Systematisk pennalism har förekommit i århundraden, läs t ex "Ondskan" den tom applåderas av föräldrar. Se t ex senaste händelserna på Lundsberg.

Bara en fråga, fundering. Vad gör man om barnen inte vill gå på kalaset?

#12 Som jag läste artikeln, så var det OSA. De som inte svarat var såklart räknade att dyka upp. Ringa runt alla ska man inte behöva då.

Men det är min åsikt dock?  sen är det bra om skolor tar tag i mobbning t.ex men inte alla som gör det, saknar hur det var förr i tiden för tycker att dagens ungdomar är grymmare och elakare än förr men det är min åsikt. hoppas att någon dag vaknar alla skolor och tar tag i detta vare sig dom har lite eller mycket mobbning…

#16 Självklart får du ha en åsikt.

Idag finns det lagar som skolor o arbetsplatser måste följa för att motverka mobbning, det fanns inte på 80 - 90 talen.

Jo,  känns som att föräldrarna nu är för "snälla" eller hur man ska förklara det och dålig uppfostran! redan från tidig ålder måste man lära barn vad som är rätt och fel. men det är vad jag tycker, varför tror du/ni att det är så mycket mobbning och "stökiga" ungdomar?

Gissa hur många som firade mig som barn…inte en enda och konstigt nog överlevde jag endå. föräldrarna kunde väl ringt och kollat om barnen kommer. Känns lite väl löjligt att gå ut i tidningen med det. Finns väl fler än dem som är ensamma? Jag kanske också skulle gått till tidningen och berättat jag med..

Tråkigt att höra :(

Håller med dig lite där! detta har hänt många men knappt folk som går till tidningen och berättar :s

Kanske är det bra att man tar upp saken i tidningar så kanske folk kan tänka efter lite. Planera bättre, och kanske barnen som inte vill gå kan tänka på hur det skulle kännas för dem om ingen kom på deras kalas. Jag vet inte om man kan tvinga barn att gå men samtidigt…barn är inte gjorda av glas heller dom kanske får roligt ändå. Samt det KAN vara så att det handlar om mobbing och vi vet ju hur folk funkar ingen vill riskera att själva bli utsatta så dissningen kan bero på grupptryck.

Men ska man tvinga sina barn som absolut inte vill gå att gå iaf?

Jag minns att jag inte gillade att gå på andras kalas när jag var mindre, alltför skrikigt och virrigt för lilla lugna mig. Skulle mina föräldrar tvingat dit mig skulle jag nog känt mig illa till mods och förmodligen ringt hem precis när lekarna dratt' igång, som förövrigt hände många gånger…

#15: OSA står väl för "om svar anhålles", vilket, såvitt jag vet betyder "tala om hur ni gör". Hur kan man då räkna med att de som inte hört av sig ska dyka upp?

Angående att det skulle vara viktigt att barn går på varandras kalas: Absolut inte. Men viktigt att man ärligt och i god tid talar om ifall man ämnar göra det eller inte, ifall man har blivit bjuden.

#23 Häromkring tolkar man det som "Om Ni INTE kommer, hör av Er" Annars räknar man med att man kommer helt enkelt. 

Så har det varit på dem kalas jag varit på, bröllop och andra festtillställningar. Sedan om det är rätt eller fel tolkat…ptja, det är rätt här. Och har funkat hittills.

Stackars! De flesta hör av sig om de inte kan komma på mina kalas, men ibland säger de inte till.

ush, så hemskt!

Stackars barn!

När mina barn har kalas skriver vi alltid "Meddela om du kommer eller inte" i inbjudan, men det är inte många som meddelar att de inte kommer. OSA betyder att man ber om besked i vilket fall, fast det skiter visst folk i. Har kompisar som försökt med "meddela om ni INTE kommer" och det vanliga "meddela om ni kommer" men det är ändå en o annan som "åh, jag trodde man skulle ringa om man kommer/inte kommer" beroende på vilket som är fel… Det är lika störande var gång.

Det jag tycker är värst är att så många väntar till deadline med att höra av sig. Om man vet att man inte kan komma redan när man får inbjudan kan man väl maila/smsa/ringa på en gång? Varför vänta tills sista stund med att meddela "Vi är i fjällen den veckan!" när man troligen vetat hela tiden? Eftersom jag vet av erfarenhet nu, att vissa barns föräldrar ALLTID ringer dan efter deadline o frågar om det är okej att deras tös/pöjk kommer ändå fastän de "missat att det fanns ett datum" så sätter jag deadline ett par dar tidigare än nödvändigt. Är kalaset på lördagen har jag deadline på onsdagen så nån kan ringa torsdag kväll o jag ändå handla på fredagen. Men det är lika jobbigt varje gång, när man sitter på måndagen o INGEN hört av sig ännu… Vi brukar försöka gå ut inbjudningarna minst en vecka innan deadline iallafall.

Det är en annan sak som blivit värre med, inbjudningarna kommer två dagar innan. Trollen kommer hem på torsdagen med en lapp "XXX har kalas på lördag förmiddag, kan jag gå?!?!?!" Öhh, o när skulle vi hinna köpa födelsedagspresent var det tänkt? Jag jobbar till 17, är hemma vid 18, på fredagen med. Vi bor alla på landet eller i Byhålan_utan_butiker så det är helt o hållet upp till föräldrarna att hitta nåt på sin lunchrast då. Tur det finns en bokhandel där jag jobbar… Eller så har man redan planerat in nåt för lördagen, inte heller ovanligt. Trist att behöva neka till kalas för "vi har redan lovat mormor vi ska hjälpa henne då."

Men, återigen, stackars ungar som inte fick en enda gäst! Tycker verkligen synd om dem!