Jag är arg och ledsen för att det tog en sådan tid innan de hittade mammas tumör i hjärtat

Världen är alldeles för orättvis! 

En kompis till mig är bipolär och mår väldigt dåligt. Kompisen har hunnit med några självmordsförsök. Jag önskar att det fanns något jag kan göra.. Har känt en sån stark oro inför att någon dag få samtalet att min älskade vän inte finns mer. Det får bara inte hända..

För två år sedan förlorade min farfar kampen mot cancer. Han var världens bästa farfar. Han var alltid så kärleksfull mot hela sin familj och släkt. Så himla mysig.

En stor del av min barndom spenderades med honom, så vacker.

Han hade världens finaste begravning. Så oerhört saknad nu och alltid, världens bästa farfar. Har som tur var min lika undebara farmor kvar, frisk och glad. Men hur länge då?

Jag hatar cancer.

Nu sitter jag och väntar, väntar tillsammans med min familj, bror och mamma på besked om pappa. De har hittat en tumör i lungan på honom, och med tanke på hur han mår och så, så är jag ganska säker på att det är cancer av den aggresiva sorten.

jag är arg över att inte ens 12% av alla som får diagnos går att operera, att oddsen för just lungcancer är så vidriga. Att hälften dör inom första året och inte ens 10% lever i fem år.

Jag hatar att inte veta, men att ana.

#1 Ja, en del cancer har så självklara symtom (såsom leukemi) medan andra är svårare att diagnostisera, då andra sjukdomar kan ge samma symtom… Hoppas nu bara att det går väl för din mamma trots väntan.

#2 Världen har en tendens att sätta oviktiga saker i första rummet… Dålig prioritering. Håller med dig!

#3 Döden är det hemskaste man som anhörig kan drabbas av och det gör oss rädda. Hoppas du kan vara modig i detta jobbiga med din kompis och finnas där. Försök att inte vara rädd. En person med bipolär sjukdom vill oftast inte dö, denne vill bara inte leva. Förstod du vad jag menade? Det gör så ont inom en, så att man vill göra allt för att bedöva den smärtan man känner inombords, om så självmord är den enda utvägen… Prata med kompisen, få kompisen att öppna sig om det går. Var inte rädd för det onda kompisen bär på, kompisens gråt är mycket bättre än tystnaden, tro mig. Var modig och försök acceptera och respektera din kompis känslor. Ni är på helt olika plan. Vi finns här när du behöver! Styrkekram! 

#4 Jo jag hatar också cancer. Men så länge din farmor är frisk så försök att inte oroa dig. Hon behöver ju faktiskt inte få cancer. Eller är hon sjuk?

#5 Fast en tumör som sitter i lungan skapar symtom oavsett om den är godartad eller ond då lungorna är ett sådant viktigt organ. Håller tummarna för att tumören är godartad. Styrkekram!

Tack, Jo jag försöker tänka så. Men du vet, när man inte vet så tenderar man att måla F*n på väggen.. I ren och skär rädsla. Dessutom prickar han in symptom på långt gången cancer..

#2 Michaela-N…visst känns det som om världen är orättvis när våra kära drabbas av något svårt..

#3 Anonym….vi får hoppas att din vän får hjälp och kan få leva ett normalt liv och att du får slippa oroa dig. Det är jobbigt att känna sig maktlös.

#4 moreless….Jag förstår att du skriver att du hatar cancer och att du sörjer. Tänk i alla fall att du har farmor kvar och hon kanske är frisk och kommer att leva länge!

#5 Anterrabae……De kan bota en del lungcancer idag. Min mammas moster fick en tumör i ena lungan för 15 år sedan och de lyckades isolera den och hon levde till 3 augusti i år och blev 82 år. Ge inte upp och släpp inte hoppet.

#7 Anterrabae…..Min svärmor sa alltid: Måla inte f*n på väggen förrän han är där om han alls kommer!!

Tack för pepp! Pappa ska träffa första dr efter specialröntgen imorrn, sen är han inbokad för massa annat också. Snart får vi svar i alla fall. Lättare att förhålla sig då..

#9 Jag håller alla tummar jag kan för att det ska gå bra

Ghaaaa! Det är lungcancer, den går inte att operera, växer sjukt fort Set var stor skillnad på röntgen idag mot för två veckor sen. Den har även soridit sig till lymfan.

Gumman! *håller om och tröstar*

Ska han påbörja cellgiftsbehandling? Det borde han ju iaf få? De brukar kunna bromsa cancern då och få den att gå tillbaka och därefter kunna operera. Fungerar det?

Du ska få ett par ord av mig som jag har läst i en bok och som kallas Dr Markoffs lag:

Fatta det bästa beslut ni kan med den information ni har vid den givna tidpunkten.

Är det små-cellig lungcancer han har?

Vet inte typen än, men troligtvis inte småcellig. Den är visst så starkt kopplad till rökning att risken för den är extremt liten eftersom han aldrig rökt.

tumören sitter så till på lungan att den växer ut mot hjärtat och blodkärlen mellan lunga och hjärta, så den kommer aldrig gå att operera. Däremot kan man förstärka mat- och luftstrupe så de inte kolapsar i takt med att tumören växer. Så han inte kvävs av det.

På torsdag ska han ta prover och klassa typ och elakhet. Men det verkar illa då den mer än fördubblat sig på mindre än en månad. Dessuotm verkar lymfan drabbad.

Utredning ska även göras för att se om lever och njurar klarar cellgifter. Jag har även en hel hög naturläkemedel som är effektiva mot cancer, och som gör att man tål och får bättre effekt på cellgifterna.

Det var ett väldigt bra råd, tack! <3
Nu ska jag försöka landa, och sen ska vi se vad som kan göras. Jag kan inte göra allt nu i alla fall.

#13 Usch, det lät inte bra Hur tar han det själv?

Jag tror inte att han fattar än, han säger att det är ju tråkiga nyheter, men poletten har inte trillat ner än. Jag tror han håller sig fast i att om de gör fler undersökningar, som de såklart ska, så kanske de upptäcker att de sa fel.. eller i alla fall inte var så illa som det lät.

Han har mycket av "det drabbar aldirg mig" i sig.

Så nej, det låter inte bra… För 4-5 månader sen fanns inte tumören i lungan.. Även om det troligtvis börjat med cellförändringar redan då. Den har vuxit från något slemmigt oigenkännligt till tydlig tumör på mindre än en månad.

För att gripa tag i något fortsätter jag att snöa in på komplementtärmedicin, om inte annat för att hjälpa honom klara cellgifterna. Men förhoppningsvis lite annat också.. Om jag får för far min vill säga.

Tänk bara på att ha en dialog med läkarna vad det gäller komplementärmedicinen så att de inte krockar med hans andra medicin.

Absolut, kollar från båda håll så att det inte krockar.

Prio ett just är väl att få i honom lättupptaglig näring. Han har ju redan svårt att äta.

Vi fick idag veta att min far återigen lurat döden, åtminståne tillfälligt. Det visade sig nu, att det är lymfom. Fortfarande cancer, men behandlingsbar.

Igår vid läkarbesök var diagnosen småcellig lungcancer, värsta sorten Adenosint carcinom eller vad det hette. Den sorten som är mest malign. Uppskattad livslängd tre till sex månader, med behandling. Sen ringde en doktor och sa att det inte var lungcancer utan något på lymfan. Idag kom lymfombeskedet. Än vet vi inte vilken typ det är.. men all lymfom bar bättre prognos än lungcancer.

Phu, vilket dränerande dygn. Aldrig kan jag väl tro att något blivit så glada som vi över en lymfcancerdiagnos…

Vad jobbigt att få diagnoser hit och dit men nu kanske det går bra då det går att behandla. Jag ska hålla tummarna och kramar om dig!

Tack!

Jo det känns som en enorm lättnad! Men nackdelen är väl att man inte rikgigt inser allvaret… för det är så mycket lättare just nu.

Jag är så trött på att ta hand om alla andra och sedan försöka kunna ta hand om sig själv med!

Är också så arg på att käkleder går under tandläkartaxa och att alla extra problem självklart måste uppstår när man verkligen inte har pengar att fixa det och självklart måste det ju kosta tusentals kr varje gång man måste dit.

Så ledsen för att min gubbe ska behöva dra hela ekonomiska lasset bara för att jag inte orkar jobba pga man bara måste ha ont hela dagarna av de förbannade sjukdomarna, och att FK inte tror att man är sjuk så man får gå hemma utan pengar.

Så trött och less och arg på allt just nu och vet inte hur man ska orka med allt

Ville bara skriva av mig lite, är så less på allt…

Ibland blir jag så deprimerad att jag sätter mig i ett hörn och gråter fler timmar :(

#21 Sänder massor med styrkekramar till dig. Ang käkleder, har också haft problem med käklederna och då fick jag en remiss från min vanliga doktor att jag behövde komma till käkspecialist så gick det som vanlig sjukhustaxa, om ens det. Kommer inte ihåg ifall jag ens betalade. Då ingick även ny bettskena. Det är värt ett försök i alla fall.

#22 Kramar om länge.

#23tack för dem, det värmde.
har varit hos specialisten men blev skickad vidare då de inte kunde hjälpa mig. går nu hos käkkirurgen regelbundet och väntade på operation men det dök upp ett nytt problem som måste fixas innan

Aha, åp så vis. Vet lite vad det innebär, och hur jobbigt det kan vara. Min bror har just börjat en treårsgrej hos käkirurg och tandreglerare.. Jobbigt och drygt på alla sätt och vis.

Jag hatar att min lillasyster måste leva med en alkoliserad gubbe som göder henne och inte bryr sig om henne..

Jag hatar att min mamma har cancer och kommer att dö snart.

Jag hatar att min äldsta lillasyster måste ta så jävla mycket skit från alla håll..

Jag hatar att min mammas fru vanvårdar sin hund och är så egoistisk att hon vägrar inse det..

Jag hatar att jag har två sjuka kattungar i mitt badrum pga att människor är så jävla blåsta att dom slänger ut sina katter, inte kastrerar sina katter och inte ID-märker sina katter..

Hatar att min efterlängtade praktik blev ett fiasko, dels pga min depression men mest pga att dom är dumma i huvudet som skriker på hundarna, sprutar vatten på hundarna, drar i deras koppel, använder stryp och halti.. Jag undrar om ägarna är medvetna om detta.

Så trött på livet ibland!

Fick för inte så länge sedan reda på att min favoritlärare har fått cancer och måste gå på cellgiftsbehandling nästan hela min skoltid ut nu :(

Jag är jättebesviken på flera av mina vänner… två av dom har gått tillbaka till att missbruka diverse droger. Och en annan väldigt nära vän har börjat röka på allt oftare. Det började som "Ja, men ibland är ju inte särskilt farligt!" Och nu verkar det bli oftare och oftare…
Jag är så rädd att de ska tänka "lite mer, lite mer" tills det tar tvärstopp. Jag vill verkligen inte förlora någon av dom!

Är så besviken på denna mobbning och förföljelse vissa ägnar sig åt på iFokus.

#29 Det är tyvärr långt ifrån första gången de hållit på med mobbing på iFokus dessa individer

Nä, förstår inte varför vissa tycker om att såra andra människor. Får de energi av det eller?

De är osägra på sig själva och som sagt avundsjuka på de som kan mycket om vissa saker och får beröm och blir omtyckta, så är det!

Jo fast om man vore normalt funtad så borde man vilja hjälpa folk istället för att klanka ner på dem…

De är inte normalt funtad…

Nä verkligen inte. De måste dessutom må väldigt dåligt själva!

Visst mår de dåligt!

är så arg på att cancern finns o att den tog min pappa alldeles för tidigt..bara 64 år gammal o så fort så vi inte fattade hur allvarligt det var innan det var försent… arg för att jag ej tog vara tiden man hade med honom trots all ilska jag hade mot honom ibland…det ångrar jag nu..

jag är arg för att folk, nära såna, inte fattar att jag fortfarande sörjer o mår skit emellanåt trots att det gått lite mer än ett år sen han dog min pappa… att jag överreagerar på skitsaker o ångrar mig men börjar jag förklara så fattar de ändå inte.. :(

Jag hatar att min handled inte fungerar och gör ont

 jag har totalt gått i väggen.   ville bara skrika ut det

Vill inte vara anhörig till en sjuk gammal mor och två cancersjuka syskon.    Jag orkar inte mera, vill bara försvinna i sorg innan de är döda  Hua mej så jobbigt.

Får man skrika ut sin sorg och smärta över något man inte kan göra ett skit åt, mer än att jag alltid är till hands för dem.  Mitt eget liv att existera har kommit i skymundan, men nu känns det som måttet är rågat, gråter och gråter och får ingen hejd på mina tårar.

Jag är ledsen över att hur lång tid det än går, kan man aldrig komma över ens bästa väns död.

 #40   Efter förlust av människor, blir det sedan ett sätt att leva med sorgen och saknaden.   man ska vara så stark att klara massor på en gång.

#41 Men jag önskar att åtminstonde sorgen kunde försvinna, saknaden kommer alltid finnas där, det är givet. Men sorgen..

 Sorg är så jobbigt så det är inte klokt. Att bära många sorger på axlarna kan bryta ner den stakaste.  

Att ta sej upp från sorg på svaga ben  vet jag inte ett dugg om. hur det ska gå till vete gudarna.

#43 Så sant.. Alla bara säger att det löser men ingen har svaret på när eller hur. Men ändå finns det inte mycket mer man kan säga